Gamla Uppföljare

Vi känner alla till att klassiska filmer fått nya uppföljare. Die Hard fick Die Hard 4.0. Ramboserien fick Rambo. Rocky fick Rocky Balboa. Indiana Jones fick Indiana Jones och Dödskristallens rike. Det har även varit snack om en ny Jurassic Park och en ny Ghostbusters.
 
Som ni vet är dessa nya filmer grymma! Det är en fortsättning på serien med samma skådespelare som fick oss att älska klassikerna. Rocky Balboa är en av de bästa Rockyfilmerna och jag kan verkligen inte låta bli att älska den senaste Indiana Jones. Det är inte ofta man kan sätta igång en film utan att behöva presentera karaktärerna för tittarna i en tredjedel av filmen. Men vi känner redan Rocky och Jones så pass bra att man kan köra igång med en handling på en gång.

Nu är allt prima. Vi har fått en sista film för att ge våra hjältar ett värdigt slut. Men nu talas det om fler filmer!
Indiana Jones 5 håller på att göras nu. Samma sak med Rambo 5 och Die Hard 5. Men det galnaste av allt är att spela in Rocky VII! Ni som har sätt Rocky Balboa förstår. Rocky har slutat med boxning för gott och han har även vunnit tillbaka den respekt han tappat över åren. Hur sjutton kan man fortsätta på sagan ännu mer?

Jag tvivlar inte på att filmerna kommer att rocka. Steven Spielberg skulle aldrig kunna misslyckas med en Indiana Jones-film. Förstår inte varför alla klagar på fyran. Tillochmed The Adventures of Young Indiana Jones är grym. Och jag kommer nog aldrig någonsin att få se en dålig rockyfilm så länge som Stallone väljer att regissera själv.
Men jag vet helt säkert att dessa filmer kommer att bli väldigt hatade av folk som ogillar förändring och vägrar se filmerna med en öppen åsikt.


Jag säger såhär: Filmerna kommer säkert att vara grymma. Det tror jag verkligen. Men ni som sitter hemma och klagar borde åka och se filmerna ändå med en öppen åsikt. Annars vet ni aldrig vad ni kanske missar.

Julklappar

Och nu undrar varenda människa vad jag fick för filmer i julklapp.
Jo, det ska jag tala om för er.


Arkiv X - Säsong 1
Godzilla
The Return of Godzilla
Godzilla vs Biollante
Godzilla vs DESTOROYAH
Godzilla vs King Ghidorah
Godzilla vs Mothra
Den Nakna Pistolen
Den Nakna Pistolen 2 1/2
Den Nakna Pistolen 33 1/3
A Nightmare on Elm Street
A Nightmare on Elm Street 2
A Nightmare on Elm Street 3
A Nightmare on Elm Street 4
A Nightmare on Elm Street 5
A Nightmare on Elm Street 6
A Nightmare on Elm Street 7
Ed Wood
Glen or Glenda
Bride of the Monster
Jail Bait
Night of the Ghouls
Plan 9 from Outer Space
Santa Claus Conquers the Martians


Som ni säkert märker är jag helnöjd med klapparna och nu har jag många timmar att kolla på. Wonderbar!
Fick någon annan någonting jag skulle tycka vara coolt?

Jaha, nu äre jul igen och igen och igen.

Man äter alltid julbord när det är jul. Och inte bara en gång. Nej, julen är en självisk högtid som drar över allt annat runt sig. Jag åt mitt första julbord för en vecka sedan och mitt sista kommer att bli i februari.
Alla brukar älska julmaten. Älskar sillen, korven, skinkan och frestelsen.
Det jag äter på julbordet är köttbullar med potatis. Gärna utan potatisen.
Svårt att se julen som fredens och kärlekens högtid när jag bara har "svältens högtid" i huvudet.

Gör alla oss med smaklökar som en åttaåring en tjänst när ni lägger ihop ett julbord.
Skaffa varmkorv med bröd. Gärna lasagne också.

Jaha, nu äre jul igen och igen.

Jag har tipsat om några julfilmer som inte alltid är så vanliga vid jul. Jag kan lyckligt säga att jag fick tjugo stycken att sätta sig ner och se "Santa Claus Conquers the Martians" i fredags. En del förstod den inte riktigt och valde istället att sova eller smsa. Men nog fanns det vissa som garvade åt den eller åt mig som log strålande genom hela filmen.
Men vad brukar man egentligen se på julen? Nu kör vi på tre filmer man brukar se vid julen och som håller sig uppe som tradition från år till år.



Gremlins
Vadå? Ser inte ni på Gremlins varje år? Kanske bara jag då. Men, man kan alltid starta traditioner! Spring och köp Gremlins på DVD och plocka fram den varje jul i framtiden.
Den här filmen börjar som en familjefilm. Jullåtar spelas och flera familjer tillbringar sina juldagar med varandra på den lokala isskridskobanan. Julklappsshopping är i högsta hugg och en medelålders uppfinnare söker efter en perfekt julklapp till sin son.
Han kommer in i en kinesisk affär fylld med bråte, men det är där han hittar Mogwai. Mogwai är en liten, lurvig varelse med gigantiska öron och han sitter på en bänk och sjunger. Nog fan måste det här vara den perfekta presenten! Han ber om att få köpa den, men kinesen tvekar. Han tror inte att uppfinnaren kan hålla efter de tre viktiga reglerna. Få inte Mogwai i ljus, ha vatten borta från honom och mata honom aldrig efter midnatt.
Sonen får sin julklapp och blir överlycklig, men på något sätt lyckas han bryta mot varenda regel på bara en kväll. Han märker att Mogwai rycker till av ljus och sen råkar han spilla vatten över honom. Då blir det en riktig fest. Mogwai ligger och skriker på marken samtidigt som små hårbollar flyger ut ur hans rygg. Hårbollarna får snabbt öron, händer, fötter och blir flera nya Mogwais. Men de är inte tama, utan elaka.
Klockan är över midnatt och vår huvudperson ligger i sin säng och tittar på Invasion of the Body-Snatchers (blanda inte ihop den med Body Snatchers) när de elaka Mogwaiarna hittar egen mat och börjar äta.
Alla Mogwais förutom originalet förvandlas till galna partyprissargremlins som tar över staden. Det är nu filmen sätter igång sig på riktigt och den klassiska historien upprepas med att vår hjälte som är den enda som vet sanningen försöker varna en stad som inte vill lyssna. Men det är inte som de andra liknande filmerna. Nä, den här gången hejar man på monstren!
De förstör en hel stad, dödar ett flertal människor och saknar motiv helt och hållet. De vill bara ha det roligt.
En del kallar den här för en julfilm och en del för en halloweenfilm. Jag kallar det för "se-den-när-fan-du-vill-film".
Om du vill skratta åt morbid dagishumor uppspelad av mekaniska dockor (det är faktiskt en genre i sig) så rekommendrar jag den här hårt. Om du vill se en film som passar till högtider så är det ett mellanfall. Inte nog julig för jul, inte nog läskig för halloween men nog fan behöver man väl inte bara se julfilmer när det är jul?



Ensam Hemma
Om ni inte sett Ensam Hemma så har ni förmodligen aldrig haft en barndom. Filmer om överdrivet smarta ungar som lurar dumma vuxna är en klyscha nu för tiden och att ni förmodligen är less efter Spy Kids, Superbabies: Baby Genius 2 och vissa delar av Jurassic Park, men kom ihåg att det här är "farfarn" för hela genren. Så det är bara att titta, svälja innehållet och njuta av smaken.
En familj med lite för många medlemmar ska åka iväg på julsemester till Frankrike i en vecka, men glömmer i all hast bort ett av barnen; Kevin. Han blir inte ihågkommen förrän resten av familjen redan sitter på planet (märkte de inte att de hande en biljett extra) och då är det försent! Den åttaårige Kevin får leva själv i huset tills föräldrarna kommer tillbaka. Låter som ett enormt problem, men Kevin kan ta hand om sig själv. Han strosar runt, lagar egen mat, tvättar kläder och klarar faktiskt av allting som krävs. Men det blir alltid problematiskt när två tjuvar bestämmer sig för att göra inbrott i hans hus.
Nu gäller det för översmarta Kevin att bygga fällor genom hela huset för att de inte ska få tag på honom och det är här filmen börjar! Att se alla helknäppa fällor utlösas precis enligt Kevins sjuka planering är helt fantastiskt. Gräsklippare över skallen, klot i huvdet, häftstift i fötterna och precis allt går enligt planerna.
Som julfilm för barn är den här helt och hållet pefekt. Jultemat skiner rätt genom allting och det är alltid kul att se smarta barn skada vuxna.
Tänk er motsatsen! En film där ett gäng vuxna sätter upp fällor för att skada dumma barn. Manusidé? Kanske.



Karl-Bertil Jonssons Julafton
"Gremlins? Ensam Hemma? Vad sjutton är det för julfilmer? Sånt tittar ju inte jag på! Nä, ge mig lite riktiga julfilmer!" tänker ni säkert. Okej, visst! Det är inte mycket till film, eftersom den bara är tjugofem minuter lång men det är nog ett måste att snacka om Karl-Bertil Jonnsons Julafton.
Jag tänker faktiskt inte berätta handlingen, för herregud, alla har serr Karl-Bertil Jonssons Julafton. Alla kan tillochmed läsa med i varenda replik! Jag kan bara berätta om mina egna åsikter.
Den här kortfilmen är ett måste för mig under julen. Faktiskt viktigare än både skinka och julgran. Skinkan kan jag göra ett inlägg om sen.
Visst, den är fylld med socialistisk propaganda som vi alltid blev matade med som barn, men det känns mer okej vid jul.
Finns egentligen ingenting att säga om den här som inte redan är sagt, men nu har jag iallafall nämnt en riktig klassiker och ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.

Jaha, nu äre jul igen.

Jag kan avslöja för er som missat det att det faktiskt är jul nu.
Vad tittar man på under julen då? Karl Bertil? Kalle Anka? Grevinnan och Betjänten? Kan du vissla, Johanna? Jorå, det är ju klassikerna. Men vad mer kan man välja att se för att få upp julstämningen i huset?
Som vanligt tänkte jag tipsa om tre julfilmer som tränger sig bort ifrån de klassiska filmerna.

Die Hard
Det är nog inte så många som tänker på det här, men Die Hard är faktiskt en råhäftig julfilm! John McCaine är numera en ikon och jag känner att vi borde byta ut Jultomten mot honom.
John är en polis från New York som hamnar mitt i ett gisslandrama i ett höghus. Nu kännes det väl som vilken film som helst som skulle kunna visan på Sexan en torsdagskväll. Men Die Hard är mer än så. För det första älskar jag grejen med att han går barfota genom hela filmen. Ingen stor grej låter det som, men det är faktiskt hans största hinder och hans fötter tar rejält med stryk.
Det andra som får mig att gilla den här filmen är att allting känns realistiskt. Många actionfilmer känns verkligen att det bara är en film och att det inte skulle kunna vara så i verkligheten. Som när Steven Seagal får ett helt gäng på sig samtidigt, men han behöver bara spö två åt gången. Nä, med Die Hard skulle allt kunna hända, om man vore lika sabbtänkt och stark som John McCaine. Det är vad som skapar en riktigt bra actionrulle.


Santa Claus Conquers the Martians
Här har jag en riktigt konstig jävel åt er. Men vad annars kan man tro med en film som heter "Santa Claus Conquers the Martians"?
Marsianer är avundsjuka på att Jorden har en tomte som kommer med presenter varje år och känner att de enda de kan göra är att kidnappa jultomten! De frågar ett par barn om de kan visa vägen till jultomten, och när visat vägen till Nordpolen så blir de lämnade där. Vilken tur att en enorm robot som inte nämns senare i filmen bär in dem till tomtens hus innan de fryser ihjäl!
Allihopa kommer tillslut till Mars och det är nu filmen blir helt flippad. Mer flippad än jag kan förklara. Det enda jag kan säga är att jag garvade från första repliken i filmen till den sista. Den här filmen borde vara legendernas legend över julfilmer, och trots det har inte många hört om den. Som tur är hittade jag ett exemplar på Sci-fi World och verkligen behövde köpa. Om ni verkligen vill ha den, så följer den också med i The Ultimate Ed Wood Collection. Det kan verkligen inte skada.
När ni ska på någon julfest och se julfilmer så ska du ha med den här och säga "Julfilmer, va? Här har jag en julfilm åt er!"
Det ska jag göra. På fredag.


Tales from the Crypt - Avsnitt Två
Jag måste börja med att tipsa om den här fantastiska serie. Jag har sett alla säsonger av den två gånger och jag blir aldrig less. Ja, juste. Det är en serie.
Tales From the Crypt är en serie skräckavsnitt där varje avsnitt har både glimten i ögat och en tvist i slutet. Lite som Twilight Zone, fast groteskare. Dessutom är det olika kända människor som regisserat/skrivit avsnittet, så som Arnold Schwarzenegger.
Den andra avsnittet i säsong ett var en av de allra första som tog julen som något skräckfyllt. Nu har vi Jack Frost, Santa Claws, Santa's Slay osv. Men innan det här avsnittet var det bara It's a Wonderful Life och sånt som regerade julen. Och Black Christmas. Och Gremlings. Lite skräck fanns det innan.
Det går ut på att en girig kvinna bestämmer sig för att mörda sin man. Samtidigt hör vi om en psykopat som klär ut sig till en tomte och dödar folk.
Precis när mannen är död kommer psykopaten och då kan ju inte kvinnan ringa polisen utan att själv bli upptäckt.
Det här avsnittet är regisserat av Robert Zemeckis som även regisserat Tillbaka till Framtiden, Forrest Gump, Cast Away och Who Framed Roger Rabbit. Så ni förstår nog att det är jävligt grymt. För en läskig jul - se Tales From the Crypt "And All Through the House". Finns på Youtube, vettu.

Dag 11 - Mina syskon

Jag har en bror som har mustasch. Han målar Warhammer och tittar på Dr. Who. Och jag är less på den här listan :C

Dag 10 - 10 låtar som får jag att känna mig på 10 olika sätt

EEEEEH jag lyssnar inte på musik

Dag 9 - Min tro

VEM SKA JAG TRO PÅ TRO PÅ TRO PÅ NÄR

Förändring och sånt

Jo, det har blivit lite ändrat bland kategorierna där uppe. Det blev mycket fler inlägg om film än vad jag räknat med när jag startade bloggen, så en kategori duger inte riktigt.
Nu finns det en stor "filmkategori" bland de andra. Den grenar ut mot mindre kategorier där moina inlägg finns.
Recensioner betyder alltså att jag recenserat en film. Bara en film och inget mer.
Specialrecensioner betyder att jag recenserat flera filmer efter ett särskilt tema.
Egna Filmer är där mina filmer ligger, som jag försöker spela in själv.
Tankar om Film är där man ska leta om man söker efter saker jag har att säga om filmer, men inte riktigt recenserat någon.
Extra Omtyckta är de inlägg jag jobbar längst på. En del inlägg tar runt en månad att skriva, och det är dem jag själv gillar mest och är nöjdast över. Hittils ligger det bara två inlägg där, men det kommer förmodligen att bli fler i framtiden.

Sen har jag ju faktiskt ca. 30 läsare som kikar in varje dag. Vad gillar ni att läsa? Är det tråkigt med film och är ni sugna på något fräscht? Berätta vad ni är ute efter när ni trycker er in på bloggen; för jag är lite nyfiken.

Rymdgubbar

I ett oändligt stort universum finns det ett oändligt antal stjärnor med ett oändligt antal solsystem med ett oändligt antal planeter. På en av dessa planeter bor vi människor. Man måste vara korkad om man inte tror på liv på andra planeter. Om det inte skulle finnas någon annanstans än på vår planet, så måste vårt solsystem vara unikt på något sätt. Sen är det i stort sätt bevisat att Mars har en gång sett ut som jorden och att det faktiskt funnits liv där. Vi har ännu inte hittat några livsformer, men visst är det spännande? Om de former av liv (bakterier) är uppbyggda på samma sätt som vi, innebär det att Mars en gång tillhört jorden. Men ännu mer spännande blir det om de inte alls är uppbyggda på samma sätt som vi. Det innebär att livet har startat vid ett annat tillfälle än livet på vår planet. Det betyder i sin tur att livet kan börja flera gånger om i universum och att vi verkligen inte är ensamma.
Men det här vore inte Kapten Nintendo om jag inte skulle ha tagit upp lite om utomjordingsfilmer. Bara mina egna små favoriter och sånt. Och självklart ska alla vara från femtiotalet. Det var ju ändå då ögonen för utomjordingar öppnades.



Invaders from Mars (1953)

När vi tänker på utomjordingsfilmer så får vi ofta upp filmer som "War of the Worlds" och "Earth vs the Flying Saucers" i tankarna, men den här filmen är speciell. Inte flygande tefat som spränger en stad, utan det är en invasion där vi människor ska förstöra våra närmaste.
Vi följer en ung pojke genom hela filmen och ser allt som händer från hans perspektiv. Han ser en natt att ett rymdskepp landar bakom en sandbunke vid hans hus.
Han pappa säger åt honom att han måste sett i syne, och får honom att vänta tills morgonen för att undersöka skeppet. Men pappan blir själv nyfiken och går själv ut för att titta efter vad det var pojken såg.
Han kommer inte hem förrän nästa morgon och då är han helt förändrad. Istället för kärleksfull och varm är han hotfull och kall. Han skriker åt sin fru och slår till vår huvudperson. Pojken lägger märke till att hans pappa har ett X-format sår i nacken.
Han är säker på att utomjordingarna gjort det här mot pappan, men vart han än går efter hjälp tror ingen på hans historia och varenda en har ett X-format sår i bakhuvudet.
Den här filmen påminner om flera andra filmer med temat "bara jag är normal", så som den grymma filmen "Invasion of the Body-Snatchers". Men man kan inte förneka att den här filmen är väldigt speciell. Det är svårt att inte dra kopplingen till barn med föräldrar som har alkoholproblem. Att se sina föräldrar som helt andra människor och mycket kallare skulle lika gärna kunna vara utomjordingar som alkohol.
Det är inte så många som gillar den här filmen. Den har rätt knäppa vinklar, långa klipp och fult gjorda utomjordingar, men jag tycker att det funkar. Jag vill inte avslöja slutet, men det förklarar vartenda klipp, tagning och utomjording.
Jag älskar den här filmen själv och den inspirerar mig hårt. Om ni får någon tid över så är den värd en och en halv timme vilken dag som helst.



The Day the Earth Stood Still (1951)

The Day the Earth Stood Still är nog så mycket klassisk sci-fi man kan komma. Alla har inte sett filmen, men jag är nästan dödssäker på att alla mina läsare iallafall känner igen roboten Gort.
Filmen går ut på att ett rymdskepp landar i Washington och väntar i två timmar på att öppnas. Under den tiden har filmteam från hela världen och en enorm folkmassa samlats utanför. Nu har vi ett vanligt koncept för en helt vanlig science fictionfilm, men det är inte så filmen fortsätter. Den enda utomjordingen som kommit i rymdskeppet är antropomorf och inte här för att förstöra vår planet. Han har kommit hit för att rädda den - från oss själva. Men självklart reagerar inte militären lugnt när en rymdman kommit till oss och därför måste han gömma sig i staden.
Han väljer att bo hos en familj som hyr ut ett rum, även fast det redan bor lite för många i huset. Han blir god vän med en liten pojke som lär honom hur fasansfullt krig faktiskt är, eftersom hans egna pappa dött i Andra Världskriget.
Rymdvarelsen blir också vän med en briljant forskare som han delar sin skarpa hjärna med och lär ut saker människosläktet inte skulle kunna komma på på flera århundraden.
Det är lätt att se var den här historien kommer ifrån. En man kommer från ovan och ska tala om världsfred. Han blir skjuten av staten, återupplivas, talar om sitt budskap och sedan försvinner upp igen. Tror att ni fattar.
Det som gör den här filmen så spännande är att den inte är riktigt vinklad mot människorna i filmen, utan rätt på publiken. När han berättar att människan måste sluta kriga för annars spränger han hela jorden (det låter vettigare om man ser filmen) så får vi inte något riktigt svar på vad som faktiskt händer. Vi vet inte om mänskligheten väljer fred, eller om den ska fortsätta som vanligt. Det är inte skådespelarnas val, det är publikens. Allt vi får är de typiska orden som binder ihop varenda historia som en knut: The End.




The Blob (1958)

Vad brukar det vara som kommer till jorden för att förinta? Monster? Flygande tefat? En geléklump som blir större och större och rödare och rödare ju fler människor den äter? NOW WE'RE TALKING
En av mina favoritskådespelare Steve McQueen spelar huvudrollen i en allt annat än vanlig alienfilm med temat "Pojken som ropade varg". Han och hans kompisar lever ett spontant och riskfyllt liv med bilrace baklänges, elaka skämt och skräckfilm. De blir alla indragna i ett mysterium när en meteorit träffar jorden. Steve McQueen och han flickvän han märkt att det inte bara var en vanlig meteorit, utan att det fanns något slemmigt i den. Någonting som kan äta människor.
Han försöker berätta det här för polisen, men de tror bara att det är ett av hans vanliga skämt. Det leder till att han får ta lagen i egna händer tillsammans med sina vänner. För den här geléklumpen får aldrig döda igen!
Det här är nog min favorit av alla "utomjordingar till jorden"-filmer. Faktiskt så bra att jag behövde se uppföljaren "Bewere, the Blob" och remaken "The Blob" från 1988 på samma dag jag såg första. Ingen av dem kunde däremot jämföras med originalet. Så, jag såg den igen nästa dag.
Den här filmen har någonting lättsamt över sig som säger "ta mig inte för seriöst", vilket jag älskar. Bara introlåten i filmen som spelas under eftertexterna lägger hela filmen på helt rätt plan.
Sen avgudar jag också att det är ungdomarna som är hjältarna den här gången. För första gången är de inte bara bråkstakar, utan huvudpersonerna. Tja, om Steve McQueen ska räknas som ungdom. De säger att han är tonåring, men det blir ingen överraskning när man senare märker att han faktiskt var tjugosju när han spelade rollen.
Den här filmen, precis som i stort sätt alla andra filmer från femtiotalet, är bara en och en halv timme lång. Jag svär på att ni kan hitta en lucka i er dag för The Blob. There's always room for Jell-o.


Dag 8 – Åtta saker om mig själv

  1. Jag vill spela in film under femtiotalet
  2. Jag lever nog världens mest tråkiga liv
  3. Jag skämtar konstant utan att jag vet om det
  4. Gått musikklass i sex år
  5. Musik är alltså inte min grej
  6. Jag spelar nästan bara gamla tvspel
  7. Flingor är min favoriträtt
  8. Jag måste sitta på vänster sida av bussen. Kan sitta på höger, men det känns fel :c

Dag 7 - Min bästa vän

Vi har varit bästisar i tretton år. Jag minns första gången vi träffades. Det var hemma hos mig och alla trodde att det var något slags fel på dig eller något. Det gick inte på en gång, men efter ett tag lärde jag känna dig bättre och vår bromance har inte slutat ännu.
Visst, vi har haft våra pauser, men vi har alltid kommit tillbaka till varandra till slut.
Såklart att vi bråkar ibland, men jag vet att det oftast är jag som skriker åt dig. Det är egentligen bara ilska jag har på annat som jag tar ut på dig. Du har aldrig gjort fel. Inte en endaste gång.

Du fick mig att komma närmare mina andra vänner. De kom hem till mig för att få tillbringa tid med dig. Även fast man skulle kunna tro det, så var jag inte alls avis. Jag visste ju att du förtjänade det.

För ett par år sedan flyttade du till Stockholm och vi sågs inte på väldigt länge. Jag vet inte vad som hände där borta, men du kom iallafall tillbaka för runt ett år sedan och jag föll för dig ännu en gång. Nu ska jag aldrig släppa dig ur blicken igen. Någonsin.

Jag älskar dig, Nintendo.


Dag 6 - Min dag

Idag har jag vaknat och sen åkte jag till skolan utan amanda för amanda var sjuk så jag åkte själv och jag hade lektion och jag klippte film och sen gick jag runt och gjorde en dokumentär om midgårdsmysterier och sen följde jag efter folk med en filmkamera och jag har slagit till en kines och nu sitter jag på min säng bredvid min flickvän och hon ska till stockholm om tre timmar och jag kommer sakna henne men jag ska baka pepparkakor och kanske vara med henrik så det kommer nog bli kul ändå och jag kan se dåligt bra filmer amanda inte vill se som jag måste se själv det blir kul men jag ska se bra bra filmer också och fortsätta skriva ett blogginlägg och skriva massa filmmanus okej det var min dag hejdå

Dag 5 – Definitionen av kärlek

När ens flickvän ligger och sover i ens knä och även fast man behöver sin iPhone så tar man den inte för att hon kan vakna då.

Dag 4 - Min passion

Jag tror att det är rätt tydligt vad min passion är.

Dag 3 - 5 saker jag tycker om med mig själv respektive inte tycker om

Tycker om

  1. Jag har bra filmsmak
  2. Jag har mycket tvspel
  3. Jag har fin flickvän
  4. Jag har fina katter
  5. Jag har en snygg jacka

Tycker inte om

  1. Jag har aldrig några pengar
  2. Jag lyssnar väldigt sällan på musik
  3. Jag orkar aldrig röra mig ur sängen. Även på dagarna
  4. Jag ser många dåliga filmer
  5. Det var nog allt.

Dag 2 - Min första kärlek

Jag var runt fem år och gillade en tjej som hette Hanna. Efternamnet minns jag inte och jag är tillochmed tveksam på förnamnet.
Hon hade iallafall brunt hår och vi brukade leka på dagis. En dag frågade hon om jag kollade på Lattjo Lajban, och jag sa "ja". Egentligen hade jag inte sett det en enda gång och visste inte ens vad det var för något. Hon frågade om jag ville komma över till henne en morgon och titta på det. Självklart ville jag det, men jag visste fortfarande inte riktigt vad det var.
Jag tror att vi delade fotölj i hennes vardagsrum efter att ha sprungit runt barfota på gården. Det finns ett foto på det, och jag vet iallafall att vi hade väldigt smutsiga fötter båda två. Och att vi åt glass. Och att jag var tjock med snaggat rött hår. Sen satt jag där och försökte hänga med i TV4s överlöjliga program riktat mot barn med down's.
Hon kanske hade det.

...

fan.

Dag 1 - Presentation av mig

Morsning korsning. Jag heter Petter och det har jag gjort i nästan hela mitt liv.
Jag har en enorm tvspelssamling i mitt rum på 48 konsoller och runt 400 spel, men trots det är mitt största intresse film. Såklart. Jag satsar på att bli filmregissör i framtiden och därför läser jag nu filmlinjen på Midgårdsskolan i Umeå.

Jag bor i två identiska radhus på Mariehem och ofta med min flickvän. I mitt ena hus har jag katter och spel, och i mitt andra har jag dubbelsäng, serier och film. Rätt soft i båda husen.
Mina dagar går mest ut på att ligga i sängen och se på två-sex filmer. Ibland ligger jag i sängen och pluggar och ibland ligger jag i sängen och surfar på internätet. Det är så min vardag ser ut. Det är bara när min flickvän kommer över som jag gör saker. Alltså, typ laga mat och sånt. Jag rör mig alltså väldigt sällan ur huset. Och det är jag nöjd med.

En sån där blogglista

Ni fem som läser min blogg, som jag inte känner vet nog inte så mycket mer om mig, än min filmsmak. Därför kör jag på en sån där populär blogglista. Skriver ett inlägg om dagen om mig själv. Såhär kommer det att se ut.

Dag 01 – Presentation av mig
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - 5 saker jag tycker om med mig själv respektive inte tycker om
Dag 04 - Min passion
Dag 05 – Definitionen av kärlek
Dag 06 - Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Åtta saker om mig själv
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - 10 låtar som får jag att känna mig på 10 olika sätt
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 – Min familj
Dag 13 - Min vecka
Dag 14 - Vad som finns i min väska
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Något jag ångrar
Dag 20 – Hur man vinner mitt hjärta
Dag 21 – Vad jag har på mig
Dag 22 - Något som upprör mig
Dag 23 - Något som känns bättre
Dag 24 - Något som får mig att gråta
Dag 25 - Ett första
Dag 26 – Min största rädsla
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Något som jag saknar
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - En sista stund

Kör på Dag 1 nu. Yeah.

Kapten Nintendo rekommenderar

Sitter du hemma och har så pass tråkigt att du läser Kapten Nintendo? Vill du sätta på en bra rulle och dömysa framför den? Vet du inte vad du vill se? Här har du lösningen!
Detta är filmer jag rekommenderar i vått och torrt. Fantastiska filmer att bara gosa upp framför. Alla är kanske inte de allra bästa, men alla har ett "se och njut-värde" jag tror alla är ute efter. Sorterat efter genre har du alltid en film att se, baserat på vad du är ute efter.



Drama


Rocky

Rockyserien är svår att förklara. När jag berättar om att jag älskar Rocky så skrattar de mesta och tänker på någon slags actionhjälte. Det är inte Rocky. Den handlar om en amatörboxare som får sitt ansikte inslaget för småpengar. När han får ett erbjudande om att slåss mot världmästaren så bestämmer han sig för att ta det seriöst, istället för att spela med som att det vore en show. Samtidigt utvecklar vi ett tycke för Rocky och hans personlighet som inte går att förklara. Låt mig bara säga såhär; när det väl är dags för matchen så hejar man på Rocky som att vore en nära vän.
Filmen cirkulerar inte runt sport, utan om själva personen. Hans förhållande till den blyga Adrian, hans vänskap till den drägget Paulie och hur han ser på sin hemstad.
Det är ingen film om boxning, det är en film om att mot alla chanser lyckas göra någonting stort av sitt liv.



The Karate Kid

Regissören från Rocky lämnade den filmserien åt Sylvester Stallone och skapade istället The Karate Kid.
Daniel har flyttat till en ny stad där han får fiender på en gång. Ett gäng mobbare väljer ut honom som offer och försöker få varje dag att bli ett helvete för Daniel. När han åker till en karatedojo för sin första lektion är mobbgänget redan där och Daniel väljer att avstå.
Senare, när mobbarna är på honom igen för att slå honom så pass att tillochmed de flesta i gänget tycker att det är för mycket dyker en skugga upp som slår ner gänget och räddar Daniel. Det visar sig vara Miyagi - fastighetsskötaren i Daniels nya hus.
Med annorlunda sätt (som biltvättning, husbygg och staketmålning) lär Miyagi Daniel karate, för att kunna slå mobbarna i karate i en turnering några månader fram.


Fucking Åmål

Det här är förmodligen den bästa svenska filmen som finns. Elin är skolans populäraste tjej och kan få vem hon vill. Agnes har inga vänner, är ständigt ledsen och är kär i Elin.
Historien i den här filmen är inte det viktiga, utan varje scen är en så tydlig beskrivning på sveriges tonårsliv och ger en nostalgikick till nittiotalet. Jag var visserligen bara åtta år när nittiotalet tog slut, men jag minns hur tuffa jag tyckte att tonåringar var då, när de flesta egentligen bara var löjliga.
Det är jäkligt skönt att få se en svensk tonårsfilm istället för alla amerikanska, för det är inte samma sak. I hur många filmer kan det bli ett enormt gräl för att Oboyen är slut?
Den här filmen har jag sett en jävla massa gånger. När jag gick i mellanstadiet slutade jag två varje dag. Då hann jag precis hem och se Fucking Åmål innan The Simpsons började på trean, vilket ledde till att jag sett den här filmen nog många gånger för att kunna citera varenda replik ur den.



Komedi

Tillbaka till Framtiden

Jag har många gånger försökt att sätta ord till hur mycket den här filmserien äger, men jag har aldrig lyckats. Skrev en recension på den till svenskalektionen för några månader sen, men inte ens då kunde jag ge den de ord den förtjänar - även fast jag arbetade i mer än en vecka.

Mary McFly är en sjuttonårig grabb med ”The Power of Love” i lurarna och en skateboard under fötterna. Han är påväg till köpcentret ”Twin Pine Mall” för att träffa sin vän Emmet Brown, kallad Doc. Doc visar för Marty att han lyckats bygga tidsmaskin utav en DeLorian och en fluxkapacitator. Marty hamnar av misstag i år 1955 och eftersom han inte har plutonium med sig som krävs för att skapa de 1.21 jiggawatt som krävs för att använda tidsmaskinen behöver han finna Doc och göra sitt bästa för att inte stöta ihop med sina egna föräldrar!

Men han fuckar upp det så mycket att han måste göra det motsatta och faktiskt ta sin egen mamma till skolans avslutningsbal.

Vi har en nyskapande konflikt som bara blir värre och värre ju längre in vi kommer in i filmen. Vi har en hjälte, som känns som en typisk sjuttonårig grabb. Michael J. Fox spelar inte bara Marty McFly, han är Marty McFly.  Men den som stjäl showen är Doktor Emmet Brown spelad av Christopher Lloyd. Ni som sett filmen förstår vad jag pratar om. I scenen där han ska förklara för Marty hur han ska göra för att ta sig tillbaka till 1985 skulle han ha kunnat rita upp planen eller bara förklarat den, men det han gör är att bygga upp en miniatyrstad och ber om ursäkt för att han inte hunnit måla den eller byggt den exakt efter skalan.           Vi har också en fantastisk skurk med som dyker upp i samtliga tre filmer, även fast de utspelar sig i olika tidsperioder. Biff Tannen.  1955 är han ute efter Martys mamma, mobbar Martys pappa och även Marty hamnar i hans väg flera gången. Biff har några oförglömliga repliker, så som ”Make like a tree and get out of here” och ”Get out of my car, old man”.

Den kände filmkritikern Adam Smith sa en gång "To put it bluntly: if you don't like Back To The Future, it's difficult to believe that you like films at all.”.

Jag kan inte hålla med mer.

 

 

Järnjätten

Hogarth en nioårig pojke som lever under femtiotalet. Hans högsta önskan är att få ett husdjur, men han får ett större än han väntat sig.

En natt hör han ett ljud ifrån skogen och beger sig ut för att se vad det är som befinner sig därute. Det visar sig vara en gigantisk man av metall!

Den här järnjätten har fått en smäll i skallen och har tappat minnet totalt, så Hogarth bestämmer sig för att uppfostra jätten, som en hund eller ett gigantiskt barn.

Den här filmen är grymt snyggt animerad och en fröjd för ögat. Historien suger in en i teven och jag tycker alltid om att se filmer i femtiotalsmiljöer.

Jag såg den här filmen på bio som barn och jag älskade den då, fast på en annan nivå. Vissa repliker ur filmen har fastnat i hjärnan och kommer nog för alltid att vara kvar där. Att en film jag älskade som sjuåring fortfarande underhåller mig säger kanske mer om mig än om själva filmen. Men det går inte att förneka att den här filmen är grymmare än grym.




It's a Mad, Mad, Mad, Mad World

Filmen börjar med att vi ser en bil slungas i luften för att sedan landa uppochner en bit bort. Förbipasserande bilar stannar och männen i varje bil går ner till den förstörda bilen. Ut ur bilen kryper det en man. Mannen berättar för alla att det finns en stor skatt nergrävd u en viss park under ett stort W. Och så börjar jakten! Varje bil för sig själv och det gäller att hinna fram till skatten först! Längs vägen plockas det upp fler människor, den ena galnare än den andra.
Det är är en galen komedi för alla som bara kan sitta ner och asgarva åt saker utan att tänka på tekniska fel. Som biljakten där den ena traffikanten hoppar mellan sätena, upp på taket och på huven utan att knappt en enda gång röra vid ratten.
Det här är en av mina absoluta favoritfilmer. På tre timmar får man skratta mycket, så var beredda på träningsvärk i käkarna imorgon!



The Naked Gun

Det här är filmen för alla er som älskar Tom & Jerry, Looney Toones, Animaniacs etc. Jag ska försöka hålla mig lite kortare så det jag säger är; Tecknad film, fast på riktigt! Skämt så geniala att jag vill ha varenda ett på tröja! En av de absolut roligaste filmerna jag sett! Såja, det får duga. Måste ju bli klar med det här inlägget också.



The Holy Grail

Monty Python är den moderna komedins gudar och det här är deras mästerverk. Kung Arthur har fått i uppdrag av Gud att hitta den heliga graalen, men han kan inte klara av det ensam. Därför åker han ut för att leta efter följeslagare som kan hjälpa honom med sin jakt på den heliga graalen.
Alla känner till Monty Python och varenda kille i universum kan citera åtminstone två hela filmer. Man kan ha en hel middagskonversation endast uppbyggd på citat, så om du inte har sett Monty Python eller älskar det från tidigare är det här ett måste för dig. Den sjuka humorn är född. Bara att rulla med det.



Wayne's World

Två stereotypiska 90-tals killar sänder ett lokalt tvprogram ifrån deras källare. Precis som i Rocky, får de en chans att blu större än de någonsin skulle kunna drömma om. Det här är en film om drömmar som blir verklighet och att lita på varandra som vänner när pressen trycker på.
Nä, jag skojar bara. Det här är en headbangnade, galen, käk-ur-led-film som får dig att falla av soffan. På riktigt, det hände mig.
Det här är en film du komme ratt le flera dagar efter att du sett den. Faktiskt så känner jag att jag måste se den själv nu, trots att klockan är två på natten. Så rolig är den.



Teen Wolf

Se min recension här.




Skräck/Monster

Frankenstein

Se min recension här.


Day of the Triffids

Ett kometregn faller över en stad och alla invånare samlas för att få se underverket. Bill är den enda som inte få se det, eftersom han precis haft en ögonoperation. Men det visar sig att det var en rackarns tur för honom, eftersom varenda människa som tittade på meteorerna blev blinda.
Nu är han den enda som kan se i hela sin stad och han beger sig av för att leta efter andra människor som inte är blinda. Samtidigt åker en utomjordisk växt runt i landet och äter människor.
Den är så bra som den låter.



Godzilla (1954)

Läs min recension här.



King Kong (2005)

Det är inte alla re-makes som lyckas, men efter många försök så kom det äntligen en grym version av King Kong.
Ett filmteam åker till en okänd ö för att spela in en ny storfilm. Där träffar de på en gigantisk apa och istället för att spela in en film så bestämmer de sig för att försöka ta hem monstret till New York.
Det är en av de bästa berättelserna i världen. Det är filmhistoriens Hamlet.
Jag måste säga att jag själv föredrar den äldre versionen från 1932, men om man ska vara några stycken som ska se film så är den nyare versionen den mer underhållande av dem.


Snakes on a Plane

En brottsling släpper in en massa förargade ormar på ett flygplan och det gäller för alla passagerare att fly - när det inte finns någonstans att ta vägen.
Det här är ett koncept alla regissörer skulle betala flera miljoner för att få. En underhållningsfilm som förmodligen inte är den bästa men som man nästan måste se. En grym parodi på monsterfilmer som tar hela genren till en extrem nivå.


Basket Case

Det här är mästarfilmen över åttiotalseffekter. En mystisk man stråsar runt i USA med en gigantisk picknickkorg under armen. Vi vet inte vad picknickkorgen innehåller, men vi vet att den gillar hamburgare. Filmen bygger en del på att vi inte ska veta vad som är i korgen, men jag kan inte säga något om den här filmen utan att avslöja det. Det är hans siamesiska tvillingbror. Såja.
Hans bror ser ut som en degklumpo med ansikte och armar och det är en jäkla fröjd att titta på honom. Tillsammans går de ut och mördar alla doktorer som var med vid operationen där de blev separerade från varandra.
En del kallar den här för en film om broderlig kärlek och att det är en liten mysrulle. Men för in i helvete, om ni ska se den här, så se den då för att få en degklump döda doktorer. Det är fantastiskt.





Jag skulle säkert kunna skriva om hundratals fler titlar som jag tipsar om, men det skulle ingen orka läsa. Den finns det vissa jag vill skriva om, där det inte finns mer att säga. Som Star Wars, Indiana Jones, Jurasic Park osv. Istället tipsar jag er om att kolla på någon film från listan som verkar vara intressant och fortsätta att läsa min blogg. För tro mig; jag vet vad ni vill se.