I förra inlägget skrev jag att jag ställt upp i en filmtävling där det gick ut på att göra en film på 24 timmar. Och inte nog med det, temat var "under attack".
Sedan behövde man ha med en diskborste, en umeåsymbol skulle spela en roll i filmen och dessutom skulle repliken "Det är lugnt för jag äter ändå inte pannkakor" vara med.

Det här var vårt bidrag.

Och, som tur är så vann det också. Biobiljett, presentkort, filmkamera, kameraväska, tillbehör, silvertejp (fuck yeah), steadicam (typ) och lite sånt fick vi i pris. Nu ska vi bara dela upp allt rättvist mellan fyra pers, typ.

Fan vad najs!

Efter mycket trassel med redigeringen (som vanligt) så är filmen äntligen klar.

Igår spelade vi in hela Bröder Framför Brudar. Vi skulle träffas med hela klassen i början av lektionen och gå igenom filmen med vår lärare. Det var rätt tidskrävande, så vi kunde inte sätta igång med filmen förrän nio. Och lektionen slutade elva.

I fredags fick vi en ny uppgift på filmlektionen.

Sitter i redigeringsstudion och kollar igenom allt som filmats. Helvete. Knappt något funkar. Skuggor vi inte märkt. Sync som inte flyttar sig. Kameran tror att den är avstägd, men som är på och när det är dags att filma så trycks den av. Helvete. Dessutom gör alla namnbyten på filmen mig förvirrad. Nu heter den "Inte den enda som sitter fast".
Ska försöka göra det bästa utav det iallafall. Inte ge upp. What would House do?

Lägger iallafall ut lite bilder ifrån vår inspelning. Hoppas att vi får ihop filmen tillslut. Har ni sett American Movie? Äsch, skit i det.

Nu sitter jag i inspelningslokalen. Alla andra har åkt hem. Jag ska städa vidare efter oss. Vi är klara. Jag sitter på en stol och ryser konstant i fyrtiofem sekunder med någon minuts intervaller. Om det är för att jag är så nöjd över att ha lyckats med något jag arbetat med i åtta månader, eller om det är för att min Star Trek-tröja är för kall vet jag inte. Men jag vet i alla fall att jag inte känns mig såhär nöjd över något på väldigt länge. Jag har slitit på sjutton versioner och sju synopsis av samma manus, blodat ner mina händer de senaste dagarna och regisserat skådespelare som jag aldrig gjort förut. Tack alla ni som hjälp till med filmen!

Imorgon ska jag till skolan och redigera. Då får vi se om allting dög tillsammans. Jag hoppas verkligen på det bästa. Det vore så skönt om allting klaffade vid redigeringsbordet.

Gårdagen var en mardröm.
Jag kom dit och hade med mig min katt Hendrix, som skulle spela Sofi. Hendrix blev så nervös att han föll omkull flera gånger i huset, så efter någon timme kom min flickvänm Amanda på att det inte funkar med honom. Det betydde att jag behövde skriva om manuset - för den femtonde gången.
Första scenen vi spelade in krånglade jävel. Vi använder en stor jäkla lins som heter Letus. Med den ser det snyggare ut och man får in bättre fokuseringar. Men vi hade knappt använt den tidigare, så det blev mycket tekniskt krångel och solen hann gå ner innan vi blev helt klara med exteriören - vilket leder till Ed Wood-ljus.
Sen blev det många omtagningar och mycket skit. När två scener var klara började två av skådespelarna klaga på att det tog långt tid och att de ville hem.
Visst. Skriva om schemat. Fick med tre scener av fjorton igår på fem och en halv timme. Idag ska vi spela in åtta scener på tre timmar. Helvete.
Sen är ju katten borta ur manuset, så vi behöver en ny titel. Kommer inte på någon.
Bra iallafall att den viktigaste skådespelaren, Emma, är tålmodig och bra. Det är hon som måste vara utomhus i innekläder men klagar inte. Skönt att någon jobbar åt samma riktning som jag, iallafall.

Första dagen av "Huset med den egna viljan" är slut. Vi har nu riggat lampor, fotat ett storyboard, testat kameravinklar, möblerat om, skrivit version fjorton av manuset och även bytt namn på filmen. Nu heter den "Har du sett något liknande, Sofi?"
Idag är det första gången vi får träffa skådespelarna och filma på riktigt. Scen 8-12 ska vi försöka hinna med idag.

Nu gäller det!

Nu är klockan tjugo över sju på morgonen och alla skulle samlas i huset vid åtta. Jag är lite tidig.
Idag ska vi rigga upp alltid, städa bort flaggor, flytta stenar, sätta upp ljus och testa kameravinklar. Vi spelar in imorgon och idag är det första gången vi faktiskt får vara på inspelningsplatsen.
Huvva, det är lite nervöst att faktiskt spela in en film med andra människor - en sån jag jobbat med i över ett halvår.
Önska mig lycka till, för nu kör vi! We got this, man! We got this by the ass!

Vi hade en engelskauppgift att sätta någon slags bild till en novell. Alltså, serier, teater eller film. Jag valde självklart film. Sweded Ed Wood-film.
Till er som inte känner till uttrycket "Sweded", så innebär det att man spelar in en remake på en annan film, fast med noll kronors budget och man ska inte ha flera olika inspelningsplatser. Uttrycket kommer ifrån kanonfilmen "Be Kind, Rewind", som jag rekommenderar starkt.
Och ni som inte känner till Ed Wood, ni kan läsa ett gammalt inlägg om honom här.

Och nu till filmen.

Vaken inatt. Jag kan inte slappna av. Allt jag kan tänka på är "Huset med den egna viljan".

Som ni vet, så är jag en filmfantast. Men inte bara när det kommer att titta på film. Min dröm är att få göra en riktig film. En långfilm som folk faktiskt betalar för att få se. Jag har gjort egna filmer sen jag var tio år, men nu, den senaste tiden har det blivit mer på allvar.

"Huset med den egna viljan" är en film jag arbetat med sen februari och alldeles snart är det inspelningsdags. På riktigt. Om ynka två veckor ska jag sitta i registolen och bossa. Men det är så mycket som ännu inte är klart. En jädra massa saker

1. Huset jag hyrt för inspelningsplats har jag ännu inte hunnit titta på ens.
2. Vi har ingen budget ännu. Vi hade tänkt att söka pengar hos Film i Västerbotten, men det är för sent nu. Vet inte hur det ska lösas.
3. Vi behöver specialeffekter i filmen, men jag har ännu inte lärt mig scenografi. Det vet jag inte heller hur vi kommer att lösa.
4. Jag fick min sista skådespelare IDAG. Ja, idag. Via min kameraman, Viktor. Alltså har jag inte haft tid att träffa honom. Jag har faktiskt bara hunnit träffa på en av skådespelarna.
5. Vi saknar massor och massor av rekvesita. Flyttkartonger, bil, verktyg, hushållspapper, möbler etc. Massa smått som jag börjar oroa mig för nu.
6. Manuset ska ändras. En scen ska bort, en ska dit och tre ska ändras. Det har jag inte tid med att skriva.
7. Jag vet inte om huset vi hyrt har el. I värsta fall så behöver vi skaffa fram en elgenerator under en dag.
8. Jag behöver hålla för mycket i huvudet. Bra att jag skriver ner lite. Börjar på lördagen. Ställer upp rekvesita och ljus. INT. inspelning söndag. EXT. inspelning måndag. Resterande inspelning tisdag. Såja.
9. Jag är regissör, producent och manusförfattare. Trodde att full kontroll över filmen var vad jag ville ha, men den sliter verkligen ut mig och håller mig uppe om nätterna. Om inte framför ett manus, så är det framför ekonomiska planeringar, inspirationsfilm eller storyboards.
10. Jag har planerat in en gigantisk halloweenfest söndagen efter inspelningsstart. Jag har svårt att riktigt sortera mitt huvud över vad som ska göras och vad jag hinner göra. Jag har bara tre dagar på mig efter inspelningen att sätta ihop festen med min flickvän. Sen ska jag klippa filmen på det också. Jädrar i mig.

Ja, som ni förstår så är jag lite på gränsen till utbränd. Jag vet att det inte är så viktigt med den här filmen. Det ska inte visas någon annanstans än på VAFF-filmfestival nästa år.
Men om jag ska kunna göra en långfilm i mitt liv, så måste jag väl ändå kunna få ihop en tjugominutersfilm? Det är inte mer än vettigt.