Om ni tryckte på Kanal Fem tidigt en morgon för kanske tio år sedan, så kunde du ha så pass tur att ni hittade Happy Days (även kallad Gänget och Jag)
Jag kom precis på att jag såg den här när jag var liten och att den inte har några konflikter. Och det är precis det jag letat efter länge! En serie som Pleasantville i filmen Pleasantville. En humorserie med fyra-fem skratt i bakgrunden genom hela avsnittet men fylld med lärorika historier. Som den gången Richie och Potsie köper en dålig bil. Den lär mig att man ska ha koll på sin ekonomi. Eller den gången de åker på en ungkarlskväll mot deras vilja blir de fulla och lär sig om alkohol. Eller den gången Fonzie ska delta i ett "drag race" och alla lär sig om lagens långa arm.

Jag älskar den här serien. Den finns inget bättre att titta på, då man bara har en halvtimme på sig.
I den här serien är det töntarna som är hjältarna. Fast de spelar inte töntar, vilket gör det speciellt. Alla kan spela tönt. J.D. ur Scrubs. Chuck ur Chuck. Napoleon Dynamite ur ... Napoleon Dynamite. Töntarna är huvudpersonerna, men det är bara i Happy Days där det inte är överspelat och uppenbart.


Sätt upp tummarna i luften, le in i kameran och säg "Eeey" för Happy Days.

Det finns filmer med handlingar varje regissör skulle döda för att få. Synopsis varje manusförfattare vill ha. Alla blir nyfikna på filmen, bara om man förklarar vad den handlar om.



Jurassic Park
Forskare hittar ett sätt att återuppliva dinosaurier och en man bestämmer sig för att öppna en dinosauriepark.


Tillbaka till Framtiden
En kille råkar åka tillbaka i tiden till 1955 och hans egna mamma, i 1955, blir kär i honom vilket orsakar att han själv aldrig blir född!


Snakes on a Plane
En massa giftiga ormar på ett flygplan.


Battle Royale
En skolklass blir nerdrogad och förd till en ö. På ön får alla varsitt vapen och den siste överlevande får komma hem igen.


Return of the Living Dead
Nakna punkar-zombies


Kick-Ass
En serietidningstönt beslutar sig för att också bli superhjälte.




Sen finns det ju sådna filmer som inte låter bra alls, men som äger världen.


It's a Mad, Mad, Mad, Mad World
En grupp människor letar efter en skatt.


Sagan om Ringen
En pyssling vill förstöra en ring.


Coffee and Cigarettes
En massa människor dricker kaffe och röker.


Star Wars
En elak diktatur är i ledning och det är upp till en grupp rebeller att ta tillbaka makten.

Stanley Kubrick är ett namn många får upp i skallen när de hör ordet "film". Han är en av mästarna på film och kan göra allt från krigsfilm till science-fiction via förbjuden kärlek och skräck.

Det här är min egna personliga fem i topplista på hans filmer. Jag vet att jag inte kommer att ha med Dr. Strangelove, eftersom det var för längesen jag såg den. Jag skulle inte kunna placera den någonstans. Jag kanske ser den snart igen, och då kan jag ge en liten extra recension på den. Men nu får det duga med fem andra populära filmer.


Nummer fem:


2001: A Space Odessey

Under de första tjugo minutrarna av filmen följer vi de första människorna på jorden. En flock apor som blir attackerade av bergslejon och som bråkar med en annan flock över dricksvatten. De träffar även på ett stort rektangulärt föremål som inte tillhör deras tid. Men om det får vi inget veta just nu.
Det här är människan. Vi ser hur en av dem lär sig använda sig utav redskap. Plockar upp ett ben ifrån ett dött djur och lär sig att man får större kraft om man slår samtidigt som man håller i benet. Detta leder även till historiens första mord. Vi får se hur en primat dödar en annan, inte för att få mat, utan för att få makt.
När primaten är död så slänger mördaren upp benet den använt som redskap upp i luften och där klipper filmen till ett rymdskepp. Ett skepp som svävar i rymden i total kontrast till det vi nyss såg. Men budskapet kan inte vara tydligare. Vi har inte kommit långt från primat till nutida människa.
Det är bra. Bra start. Resten känner jag inte mycket för. Tystnad, rymdskepp, ensam stämning, oro. Det är som Alien, fast utan alien.
Handlingen är inte lätt att förklara, men i stort sätt blir en bestättning förråda av sin superdator som kontrollerar hela skeppet. Det är det som går att förklara. Resten är bilder på rymdfärjor med klassisk balettmusik i bakgrunden eller så är det LSD-trippar genom rymden. Lite som Star Trek 1.
Jag tycker inte så mycket om den här. Kanske krävs det att man ska se den ett par gånger för att riktigt gräppa den, men jag fann mig sittandes och tittandes på klockan genom hela filmen, för att se hur lång tid det var kvar.
Jag tycker den var väldigt trög och lite väl lång, men om man gillar sånt så är den kanske för er. Men jag kommer nog inte att se om den i första taget.



Nummer fyra:


The Shining

Om ni bara sett en kubrickfilm så är det nog den här. Vi känner alla till historien. En familj har beslutat sig för att tillbringa vintern i ett hotell som har säsongsstängt. Pappan i familjen (spelad av Jack Nicholson, som för övrigt är en av mina favoritskådespelare) är författare och tycker att det är det perfekta stället att bo på för att få lugn och ro.
Jack är svag för alkohol och börjar se saker i huset som egentligen utspelade sig för många år sedan. Om det verkligen är spöken eller bara inbillning får man aldrig veta.
Hans son Danny ser också konstiga saker i huset. Alla känner till blodhissen och tvillingarna. Det är inte heller säkert om det bara är Dannys fantasi som jävlas, eller om han också kan se spöken.
Inte nog med det, han har en slagt telepatisk kraft som kallas "shining". Det innebär att han kan kommunicera med andra människor som också har "shining" utan att öppna munnen. Detta används inte mycket i filmen. Jag har sett den många gånger och har inte helt förstått allt ännu. Danny har en fantasivän - hans egna finger. Fingret pratar med Danny och Danny pratar tillbaka. Det börjar som rätt oskyldigt, men när man  får veta att hans finger hotat honom så dras det över till den mer allvarliga tonen. Jag är inte säker, men på något sätt måste det vara något med "shining" i fingret. Fast jag vet inte. Det är ingenting som förklaras.
Ska inte gå in djupare i filmen, men det är alltså historiens förutsättningar.
Folk har analyserat jävel av den här filmen och tänkt den som "det bästa som gjorts". Den var okej, säger jag.
Jag är inte mycket för filmer man inte helt och hållet förstår, även om man sett den flera gånger. Jag är fortfarande helt borta när det kommer till mannen med björnmasken.
Nåja. Den är iallafall värd att se. Kanske inte för hur bra det är, utan för att det är en film man måste ha sett.



Nummer tre:


A Clockwork Orange

Alex är en ung man som lever för tre saker. Ultravåld, sex och Beethoven. Han och hans kompanjoner har som vana att strosa runt på stan i det framtida England och misshandla varje människa de stöter på. Han lurar folk att släppa in honom i sina hus för att sedan misshandla mannen i huset och våldta frun, inför ögonen på mannen. Alex är en jävel till jävel.
Hans illdåd hinner ikapp honom och han åker bakom lås och bom. I fängelset blir han utvald att genomgå en ny teknik för att hjälpa brottlingar. Genom en fasansfull hjärntvättning klarar han längre inte ens av att se på en naken kvinna eller slå någon, om det ens skulle vara i självförsvar.
Det här är en grym film, måste jag säga. Sett den flera gånger och försökt att få min flickvän att se den med mig, utan resultat. Kameraviklarna är helt perfekta, som konstverk och språket är helt underbart. Jag kan inte riktigt förklara. Däremot kan jag citera.
"One thing I could never stand was to see a filthy, dirty old drunkie, howling away at the filthy songs of his fathers and going blurp blurp in between as it might be a filthy old orchestra in his stinking, rotten guts. I could never stand to see anyone like that, whatever his age might be, but more especially when he was real old like this one was." - Alex
Det här är en film man kan ha en rikt samtal om på stan och komma fram till att man inte delar åsikt om hjälten i filmen, utan istället blir man osamt. Det är sådet går till om man gjort en riktigt bra film. Och trots det, så är den bara tre på listan.




Nummer två:



Lolita

Humbert har skaffat sig ett jobb som lärare och behöver någonstans att bo. Han beslutar sig för att hyra ett rum hos en dam. Denna dam har en fjortonårig dotter, Lolita, som Humbert genast förälskar sig i. Nu förstår ni traumat, va? För att vara från 1962 så hade den här filmen rejält med stake. Inte många filmer eller filmbolag som skulle tillåta en sådan handling. Men filmen kom ut och filmen älskades.
Humbert beslutar sig för att gifta sig med Lolitas mamma för att på det sättet kunna komma närmare flickan.
Jag ska vara ärlig. När jag såg den här för första gången så var jag inte särskilt imponerad. Jag var dryg och pekade ut ställen där jag skulle ha gjort annorlunda och förbättrat den. Vilken snorvalp, va?
Nu har jag sett den ett par fler gånger och låtit den växa sig fast i mig. Nu är det en av mina favoritfilmer. Kanske inte tio i topp, men inte långt ifrån.
Just det faktum att man följer den mannen som är pedofil. Det är han som är "hjälten" i filmen, vad man än säger. Även fast det han gör är fel, så hejar man på honom. Även om man inte vill erkänna det.
Slutet är grymt och har svept iväg mig varje gång jag sett filmen.



Nummer ett:


Full Metal Jacket

Kunde ni tro något annat? Full Metal Jacket är en film som fastnar i hjärnan för alltid. Speciellt citaten, som tillexempel "I don't know what I've been told. Eskimo pussy is mighty cold" och "I am in a world of shit".
Filmen cirkulerar kring ett gäng marinkårsrekryter som tränas inför vietnamkriget. De har en fantastisk plutonchef som jag nästan måste visa filmen för att kunna berätta vad jag menar. Han är en riktig skitstövel, och jag avgudar honom. Ni kan iallafall spana in den första scenen med honom.
Vi följer en man som fått smeknamnet "the Joker" genom hela filmen. Han befrodas och får hjälpa den långsamme och överviktige Lawrence. Lawrence fuckar alltid upp det. Och varje gång han gör fel får hela kompaniet betala. Det slutar med att alla hatar honom. Rejält. Även the Joker som försökte vara hans vän får tillslut nog.
Det är första delen av filmen. Den andra delen utspelar sig i Vietnam. De flesta tycker att filmen faller här under den andra delen och jag kan hålla med, till en viss del. Den otroliga humorn är inte kvar, utan den får en mer seriös ton över sig. Inte som en vanlig krigsfilm, men fortfarande nog mycket för att ge en lite för stor kontrast från första delen. Men den är bra. Ja, det är den verkligen. Andra delen visar hur dessa pojkar tuffat till sig och jävlas med Vietnam.
Trots det att den inte är riktigt lika bra i slutet som i början, så är det den bästa filmen Stanley Kubrick gjort. Det finns ingen anledning att inte kolla in den på en gång. Den brukar ligga i en dvdrealåda i mataffärer. Spring, betala 59 kronor och njut.



Jag vet inte riktigt hur en regissör kan vara så mångsidig som Kubrick, men det skulle jag vilja vara. Han är inte riktigt en stor förebild för mig, men om någon skulle fråga mig om jag skulle vilja kunna göra filmer som han, så skulle jag svara "ja".

Som ni förmodligen har märkt så har det exploderat superhjältefilmer på bioduken.


De tio senaste åren har X-Men, X-Men 2, X-Men 3, X-Men Origins; Wolverine, Spiderman, Spiderman 2, Spiderman 3, The League of Extraordinary Gentlemen, Hulk, The Incredable Hulk, Catwoman, Hellboy, Hellboy 2, Batman Begins, Dark Knight, Ghost Rider, Iron Man, Iron Man 2, Blade 2, Blade 3, Fantastic Four, Fantastic Four 2, Watchmen, Superman Returns, Daredevil, The Punisher, Punisher; War Zone, Elektra, V for Vendetta, Kick-Ass och Jonah Hex kommit ut. Och det är bara de otecknade filmerna jag räknat med. Sen finns det säkert ännu fler, som jag inte kan komma på.
Det är inte så att jag klagar. Jag gillar superhjältefilmer, men det börjar bli lite löjligt. Jag gillar ju superhjältar och serietidningar och det är ju grymt att få se hjältarna på riktigt. Men ni vet, lite drygt när någonting man gillat länge som inte är så särskilt "häftigt" och det plötsligt blir mainstream. Fast, å andra sidan kanske de introducerat serietidningar för nya serietidningsläsare. Jag måste erkänna att jag inte läste X-Men förrän jag såg filmen (fast då var jag åtta år)

Iallafall, nu ska det komma nya superhjältefilmer, så klart. Thor, X-Men: First Class, Captain America och Green Lantern är planerade. Gröna Lyktan är en av mina favoritsuperhjältar, så det ska bli tufft att få se honom i levandes form. Fast lite orolig är man. Det är man alltid.

Du går till en bankomat och ska kolla hur mycket pengar du har på kontot. Du behöver inte ta ut några pengar, utan du vill bara veta hur mycket din plånbok är värd.
Du tar den närmaste bankomaten. Den tillhör visst Swedbank. Det finns inte många i området, eftersom du är vid busstationen, utan nu finns det bara en.
Skriv in en fyrsiffrig kod och så kommer det upp en text som frågar hur mycket pengar du vill ta ut. Du vill ju inte ta ut några pengar. Du vill ju bara ha ett kvitto.
Du väljer att ta ut 100 kronor, för det är det minsta man ka ta ut. Och det gör du bara för att du vill ha kvittot.
Om du har tur så öppnas det en lucka nere i automaten och ut kommer det etthundra kronor. Du sätter dem i plånboken och vet att du inte kommer klara av att spara den, utan du kommer att köpa en massa chipspåsar.
Sen kommer det man väntat på
Tar ut kvittot och tittar på det. Där står det datum, tid och "notera uttaget". Notera uttaget? Vad in i helvete ska det betyda!? Jag vill bara se hur mycket pengar jag har på kontot!
Varje bankomat har en papperskorg bredvid sig. Synd att bankomaten är för stor.

Man kanske inte ser det på mig, men jag är minst sagt en dagdrömmare. Det tror jag att man måste vara om man vill bli filmregissör. Att på bussen sitta och hitta på fantastiska historier som jag mest av allt vill föra över till film och få folk att säga "wow!". Men oftast så dagdrömmer jag om enkla saker. Som man bara kan sitta och tänka på eller som man kan tänka på när man cyklar. Som vad man skulle göra om man blev riktigt, riktigt rik. Att man skulle få alla rätt på tipset och plus vinna femtiotusen kronor i månaden i femtio år på Triss. Två gånger. I tankarna ska man vara helt och hållet egoistisk. Totalt. Inte fixa världssvält, inte fred och inte något sådant. Utan själviska saker som man inte får göra egentligen, förutom i huvudet.

Det första jag skulle göra är att flytta hemifrån. Det är alltid grunden. Ni som bor i Umeå har säkert sett det lilla vita huset mitt i centrum. Det är ett tvåvåningshus som ser ut som att det har flyttats hit ifrån Grekland. På något vänster har jag alltid känt att det är något spöklikt med det. Som att jag har en vinklad bild på det, varje gång jag ser det. Eller att huset lutar själv.
Det är huset jag helst vill ha.

Jag skulle ha en röd matta utanför dörren. En lång, som på oscarsgalan. Folk som hälsar på mig ska känna sig välkomna. Men inte för mycket. Vid ytterdörren vill jag ha två Stormtroopers i naturlig storlek på varsin sida om dörren. Och ovanför dörren vill jag ha texten "Petters Perfekta Palats" i neon. Sen går man igenom dörren.

Ni som har sett Pee-Wee's Playhouse kan ana hur jag ska ha det. Jag ska ha en brandstång genom huset, så man snabbt kan ta sig från övervåningen till den nedre delen. Jag vill ha rutschkanor, musik och roliga färger. Jag skulle nog bygga ut huset. Sätta på tre extra våningar. Ett jättesmalt femvåningshus mitt i centrum. På en våning ska jag ha tvspel. Arkadspel, flera tvapparater och en massa, massa spel. På våningen över det ska jag ha ett filmrum. En stor, fin tv och en massa film. Olika filmspelare också. VHS, DVD, CEB, Laserdisc och sånt. Och filmer runt hela rummet. En soffa i mitten ska det vara. Det vore bra.
På översta våningen ska jag sova. En stor, fin säng vill jag ha och en garderob med päls (inte en riktig päls, det är elakt) stuprörsbyxor, t-tröjor från Fullbleed och Junkfood och en vit långärmad tröja (inte en riktig vit långärmad tröja, det är elakt). Så vill jag ha det.

Sen skulle jag ha en undervåning. En stor som går långt under jorden. Under hela centrum. Där skulle jag ha en filmstudio. En massa fin utrustning, ett ställe för att redigera film, olika studiorum för inspelning och fina lampor.
Ja, det vore fint.

Sen skulle jag utsmycka huset jättejättemycket för varje Halloween och jul. Borde skriva ett inlägg om Halloween. Ska minnas det

Självklart skulle jag ha katter i huset. Små kattdörrar över hela huset så de kan röra sig fritt men de ska alltid vara jättesmå och alltid se lyckliga ut.


Det skulle jag göra om jag vore rik.

Idag tog jag på mig mina röda byxor. Det är ett par jag inte använt på länge. Köpte de en gång när jag var fjorton år och till skillnad ifrån alla andra röda byxor så höll de färgen. Oj, så stolt jag var över mina fina röda pantsetas.
De var lite tightare än jag mindes dem, men jag fick tillslut på mig dem. Sen hoppade jag på min cykel och begav mig till skolan, och gymnastiklektionen var helt bortglömd.
Byxorna gick fint hela dagen. De var inte de lättaste att gå med, men jag tog mig runt iallafall. Sen kom gymnastiken. Jag hade inte några gympakläder, men eftersom jag satsar på VG i idrott så hängde jag med ändå.
Fotboll. Passa bollen runt en bana så fort som möjligt. Riitch, kras, en bris och en tanke "oj vad lätt det blev att springa". Sen förstod jag vad som hade hänt. Jag sprang in i omklädningsrummet så fort jag kunde med två byxben, men inget mer.
Nu gällde det för kuggarna i huvudet att jobba hårt! Vad skulle jag ta mig till? Inte en chans att jag kunde återvända till gymnastiken med en omvänd man-kini. Det gällde bara för mig att komma på hur jag skulle ta mig hem.
Vad hade jag att använda mig utav? Det fanns toapapper, bortglömda skor och en väst jag bar för att komma ihåg vilket lag jag tillhörde.
Jag stoppade in västen i byxorna för att täcka hålet. Den hängde ut och den gröna färgen fick det bara att se ännu groteskare ut. Såg ut som att jag försökte dölja min riktiga utomjordingskropp med trasiga röda byxor. Ni som sett V vet vad jag pratar om.
Det såg hemskt ut, men det fick duga. Jag gick snabbt tillbaka till skolan. Västen ramlade ut mer och mer ju fler steg jag tog och jag fick pilla in så mycket jag kunde på vägen. Det måste ha sett helt sjukt ut. Men så gick jag i regnet och låtsades att det regnade.
Jag gick krabbgång in i skolan till mitt skåp för att hämta min väska. Det var fullt med folk runt sofforna mittemot mitt skåp. Jag tittade inte på dem, men det vore knäppt om de inte skulle ha märkt att en väst hänger ut ifrån en mans mittgärde.
Hoppade upp på min cykel och började cykla hem. Min långärmade tröja låg kvar på gymnastiken, så i regnet begav jag mig framåt endast iklädd en t-tröja, en väska täckandes det som täckas kunde och två byxor. En för varje ben.

En av mina favoritbloggare skriver en hel del om att bli arton och att ofrivilligt ha mognat till sig. Idag har både jag och min kropp märkt att jag är för mogen för tighta kläder.

Tänker inte snacka om valet, utan jag tänkte länka en låt jag tycker om. Finns inte på Spotify, så det blir en tublänk.

Idag har jag och min flickvän varit tillsammans i femton månader och igår så hände det. Det ofattbara som jag har försökt att få henne att gå med på under hela den tiden. Jag har bönat och blivit nekad. Men igår så frågade hon faktiskt. Ja, igår sa hon "Du, kan inte vi se rockyfilmerna någon dag?".
Jag har aldrig varit lyckligare. Jag har skaffat dem med engelsk text (för ordvitsarnas skull), på svensk text, med kommentatorspår, widescreen, fullscreen och i rätt format för att passa till Xboxen. Vet att jag borde köpa, men det ska jag. Så fort jag får 500 kronor över som boxen kostar.

Varför gillar jag Rocky så mycket? För att jag varken kan dansa eller sjunga. Ey yo.

Idag är det det omtalade datumet 19/9-10. Idag är det alltså val i Svergie. Jag har precis släppt ner mina tre röster i tre olika lådor och nu är det bara att vänta på resultat. Jag har funderat på vilka jag egentligen skulle lägga min röst på sedan april, men senast igår kom jag fram till det. Jag har gjort en massa olika tester och de har sagt att jag borde rösta på allt från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna. F! har också alltid varit högt uppe tillsammans med Kristdemokraterna. Piratpartiet har alltid varit längst ner på skalan.
Jag har inte riktigt varit på peppad på att prata politik de här senaste månaderna, eftersom alla dömer en efter vad man funderar på. Folk som röstar på något annat än Miljöpartiet eller Vänsterpartiet på min skola blir utskrattade. Hörde på historielektionen att folk pratade om att en kille skulle rösta på Höger, följt av: "ja, men han är ju ändå typ störd." 
Sverigedemokraterna var på min skola i förrgår och folk lät inte mannen ens tala till punkt innan han blev ratad och utskälld på grund av sina åsikter.
Kristdemokraterna anser alla vara ett parti emot homosexuallitet och kvinnors rätt. Jag vet ju själv att det handlar om mer än så och att de har grunder för sina åsikter. Men om man skulle säga att KD var ens val, så skulle man aldrig kunna återvända till skolan.
Jag har funderat, läst, frågat och tänkt på dessa partier. Alltså KD, SD, V, FP och M. Fast det har ju varit en hemlighet. För att inte behöva bli anfallen på grund av mina politiska åsikter.

Men idag röstade jag alltså och känner mig såhär i efterhand nöjd med mitt val. Det var inte alls som jag hade väntat mig att jag skulle rösta, men igår kändes det verkligen så självklart. Även fast jag inte ens funderat på att rösta på dem.

Ikväll ska jag på valvaka på Hamnmagasinet. De bjuder på pizza. Hoppas de har mozzarella och oregano. Annars är det ingen pizza.

Det här är filmer som kanske inte är mina absoluta favoritfilmer, men som man verkligen måste se för att hjärnan ska utvecklas ordentligt.


Det här är inte särskilt många filmer och om ni tittar på film någon gång då och då så kan ni ta er igenom dessa på bara en månad. Det är värt det, jag lovar. Kunskaper ni kommer behöva använda er av livet ut.

Tänk på det manligaste ni kan tänka på. Vad blir det?
Die Hard? Fjolla.
Dolph Lundgren? Din mes.
Conan Barbaren? Bättre kan du, din rumpnisse.
Deathstalker? Nu hajar du.

Har du någonsin hört om en hjälte som räddar kvinnor i nöd bara för att våldta dem? Nu har du. Hans namn är Deathstalker. Han är en kvinnomisshandlare, mördare, har alldeles för korta kjolar och är en usel skådespelare. Den perfekta hjälten va? Storyn i filmen är ingenting någon bryr sig om, utan den enda anledningen till att se filmen är för att pumpa upp testosteronet till max. Jag utmanar dig. Samla ihop så många Y-kromosoner du kan i ett rum, sätt igång Deathstalker och se vem som börjar jaga mammut först.
Varje scen i filmen är byggd på att få in så mycket bröst eller dödsfall som möjligt. Som exempel, ni vet att starka män slåss utan tröja? En av huvudpersonerna är en stark tjej och ni kan ju ana vart det här går...
Om man ska vara noga och räkna (inte så stilfullt kanske) så är det 29 dödsfall och 18 par bröst i första filmer. Ja, första filmen. Fan, den har tre (!) uppföljare! Andra filmen innehåller 38 dödsfall och tio par bröst. Tredje filmen innehåller 27 dödsfall och 18 par bröst (även fast många är i bakgrunden och de flesta är bara klipp från de tidigare filmerna) och den sista innehåller 41 dödsfall och 14 par bröst. Ja, det här är en manlig film. Med tjocka bokstäver.

Om ni planerat en manskväll i framtiden så gäller det för er att spara ut långt, blont hår, spela Weapons and Warriors (brädspelet) och köra in Deathstalker i VHS-spelaren.
Ni kommer att ge Fabio en riktig match.

Alla har förebilder. Någon man försöker efterlikna eller hämta inspiration ifrån. Jag jobbar ju en hel del med film, så då är det ju klart att jag har en hel jäkla massa förebilder att välja ifrån. Jag hämtar inspiration ifrån nästan varje film jag ser. Men nu tänkte jag bara köra en snabb lista på de jag tycker om mest. De jag hämtar inspiration ifrån och de som är det jag vill uppnå.

James Rolfe
De flesta känner igen honom som Angry Video Game Nerd och det var där jag först såg honom. Vi har samma åsikt om allt och samma smak då det kommer till film och tvspel. Alltså är han en perfekt inspirationskälla. Jag kollade bara på hans recensioner och tio i topp-listor tills jag upptäckte hans lite längre filmer. Han har varit precis som jag. Filmade korta skitfilmer på sin bakgård och fortsatte sedan ännu längre. Hans filmer blev bättre och bättre medan mina stannade på samma plan.
Jag önskar verkligen att jag kan göra något lika bra som han gör det när jag är i hans ålder. Han lägger verkligen ner tid, pengar och sig själv i sina filmer. Han som är manusförfattare och regissör blir ändå den som bygger upp scenen och gräver två meter djupa hål. Påminner om när jag spelade in min film No Sync. Där fixade jag det allra mest. Synd att filmen försvann. Jag blev rätt nöjd med den.

Om James Rolfe och Cinemassacre



Tom Savini
Han är mästaren på specialeffekter. Ni har förmodligen sett Fredag den 13nde, Romeros zombiefilmer och Creepshow. Iallfall någon av dem. Det är alltså Tom Savini som står bakom specialeffekterna.
Jag älskar specialeffekter. Inte datoranimationerade effekter, utan klassiska, påhittiga och äckliga effekter. Och om det är Tom Savini som ligger bakom dem, så ser de riktigt riktiga ut. Det är bara läskigt.

Pilmordet rån Fredag den 13nde


Steven Spielberg
Tror inte att det finns någon annan som gjort så många bra filmer som Steven Spielberg. Samtliga Indiana Jones, Jaws, E.T., Poltergeist, Närkontakt av Tredje Graden och Jurassic Park. Är det inte helt knäppt att det är samma man bakom alla de filmerna? Han har nya, fräscha ideér (förutom hans kassa nyversion av War of the Worlds), ett eget sätt att tänka, han är intresserad av utomjordingar och han behandlar sina skådespelare på ett riktigt bra sätt. Det är många som inte gör det.
Alltså, Steven Spielberg är mannen och jag vet att ni alla är lika sugna som jag på hans nya film om Tintin.

Tintin (2011)



Jag har bara krafsat lite, men det där är nog mina största förebilder. Det finns såklart ännu fler. Bruce Lee, Sylvester Stallone, James Cameron, Bruce Cambell, Ed Wood, Jackie Chan, Roy Andersson etc. Det är bra att kunna hitta inspiration var som helst.

Tvspel är min grej. Jag har för tillfället 45 konsoller och 373 spel, och det ökar konstant.
Det bästa jag vet är att sitta uppe en hel natt framför en tv med en neskontroll och spela tills man klarar ut spelet. En så kallad "all-nighter". 
Jag spelade mitt första spel när jag var fem år gammal. Super Mario Bros på nes. Jag har kvar både konsollen och spelet. Det är en spruta nostalgi varje gång jag stoppar in Super Mario eller Exodus i konsollen.

Tänkte lägga upp lite bilder på min samling. Tyvärr får allt inte plats i mitt rum och jag förvarar en del i skåp. Känns rätt trist, men det var menat att hända.
Är ingen fotograf, så bilderna är så kassa spm det går.

























Ja, det är alltså min samling just nu. Om ni ser något som ser skoj ut, så är det bara att komma över så kan vi lira.

Jarå, jag har ju besökt typ nio loppisar i helgen. Det här är de bästa fynden.




E.T.-väckarklocka När den piper slår man honom den på skallen, så får man sova vidare. (Min kamera suger, så jag ritade istället).
Kostade 20 kronor.


Donkey Kong-brädspel Fett sällsynt brädspel baserat på arkadspelet Donkey Kong. Helt komplett och i bra skick. Ligger ute på Tradera för 800 pix, för jag behöver pengar.
Köpt för 20 kronor.

Sen lite smågrejer. Nesspel, Commodore 64-bandstation, Pokémonsamlarkort, Duck Tales-brädspel och sådant. Värde liksom. Värde.


Nu har jag tillslut fått en ny dator förresten. Så jag kan använda den igen och blogga.

Upp och stå! Igår var jag sjuk. Stannade hemma från skolan och såg på skräckfilm. Earth vs the Flying Saucers, Monster on the Campus, Jaws och Halloween. Som ni redan vet så älskar jag skräck, men nog fan var det svårt att sova. Men det var iallafall riktigt bra filmer. Monster on the Campus var överraskande bra. Seriöst, gamla filmer har grym fantasi.

Psykologi A. Kultur och idéhistoria. Ljudmedier.