Sitter du hemma och har så pass tråkigt att du läser Kapten Nintendo? Vill du sätta på en bra rulle och dömysa framför den? Vet du inte vad du vill se? Här har du lösningen!
Detta är filmer jag rekommenderar i vått och torrt. Fantastiska filmer att bara gosa upp framför. Alla är kanske inte de allra bästa, men alla har ett "se och njut-värde" jag tror alla är ute efter. Sorterat efter genre har du alltid en film att se, baserat på vad du är ute efter.



Drama


Rocky

Rockyserien är svår att förklara. När jag berättar om att jag älskar Rocky så skrattar de mesta och tänker på någon slags actionhjälte. Det är inte Rocky. Den handlar om en amatörboxare som får sitt ansikte inslaget för småpengar. När han får ett erbjudande om att slåss mot världmästaren så bestämmer han sig för att ta det seriöst, istället för att spela med som att det vore en show. Samtidigt utvecklar vi ett tycke för Rocky och hans personlighet som inte går att förklara. Låt mig bara säga såhär; när det väl är dags för matchen så hejar man på Rocky som att vore en nära vän.
Filmen cirkulerar inte runt sport, utan om själva personen. Hans förhållande till den blyga Adrian, hans vänskap till den drägget Paulie och hur han ser på sin hemstad.
Det är ingen film om boxning, det är en film om att mot alla chanser lyckas göra någonting stort av sitt liv.



The Karate Kid

Regissören från Rocky lämnade den filmserien åt Sylvester Stallone och skapade istället The Karate Kid.
Daniel har flyttat till en ny stad där han får fiender på en gång. Ett gäng mobbare väljer ut honom som offer och försöker få varje dag att bli ett helvete för Daniel. När han åker till en karatedojo för sin första lektion är mobbgänget redan där och Daniel väljer att avstå.
Senare, när mobbarna är på honom igen för att slå honom så pass att tillochmed de flesta i gänget tycker att det är för mycket dyker en skugga upp som slår ner gänget och räddar Daniel. Det visar sig vara Miyagi - fastighetsskötaren i Daniels nya hus.
Med annorlunda sätt (som biltvättning, husbygg och staketmålning) lär Miyagi Daniel karate, för att kunna slå mobbarna i karate i en turnering några månader fram.


Fucking Åmål

Det här är förmodligen den bästa svenska filmen som finns. Elin är skolans populäraste tjej och kan få vem hon vill. Agnes har inga vänner, är ständigt ledsen och är kär i Elin.
Historien i den här filmen är inte det viktiga, utan varje scen är en så tydlig beskrivning på sveriges tonårsliv och ger en nostalgikick till nittiotalet. Jag var visserligen bara åtta år när nittiotalet tog slut, men jag minns hur tuffa jag tyckte att tonåringar var då, när de flesta egentligen bara var löjliga.
Det är jäkligt skönt att få se en svensk tonårsfilm istället för alla amerikanska, för det är inte samma sak. I hur många filmer kan det bli ett enormt gräl för att Oboyen är slut?
Den här filmen har jag sett en jävla massa gånger. När jag gick i mellanstadiet slutade jag två varje dag. Då hann jag precis hem och se Fucking Åmål innan The Simpsons började på trean, vilket ledde till att jag sett den här filmen nog många gånger för att kunna citera varenda replik ur den.



Komedi

Tillbaka till Framtiden

Jag har många gånger försökt att sätta ord till hur mycket den här filmserien äger, men jag har aldrig lyckats. Skrev en recension på den till svenskalektionen för några månader sen, men inte ens då kunde jag ge den de ord den förtjänar - även fast jag arbetade i mer än en vecka.

Mary McFly är en sjuttonårig grabb med ”The Power of Love” i lurarna och en skateboard under fötterna. Han är påväg till köpcentret ”Twin Pine Mall” för att träffa sin vän Emmet Brown, kallad Doc. Doc visar för Marty att han lyckats bygga tidsmaskin utav en DeLorian och en fluxkapacitator. Marty hamnar av misstag i år 1955 och eftersom han inte har plutonium med sig som krävs för att skapa de 1.21 jiggawatt som krävs för att använda tidsmaskinen behöver han finna Doc och göra sitt bästa för att inte stöta ihop med sina egna föräldrar!

Men han fuckar upp det så mycket att han måste göra det motsatta och faktiskt ta sin egen mamma till skolans avslutningsbal.

Vi har en nyskapande konflikt som bara blir värre och värre ju längre in vi kommer in i filmen. Vi har en hjälte, som känns som en typisk sjuttonårig grabb. Michael J. Fox spelar inte bara Marty McFly, han är Marty McFly.  Men den som stjäl showen är Doktor Emmet Brown spelad av Christopher Lloyd. Ni som sett filmen förstår vad jag pratar om. I scenen där han ska förklara för Marty hur han ska göra för att ta sig tillbaka till 1985 skulle han ha kunnat rita upp planen eller bara förklarat den, men det han gör är att bygga upp en miniatyrstad och ber om ursäkt för att han inte hunnit måla den eller byggt den exakt efter skalan.           Vi har också en fantastisk skurk med som dyker upp i samtliga tre filmer, även fast de utspelar sig i olika tidsperioder. Biff Tannen.  1955 är han ute efter Martys mamma, mobbar Martys pappa och även Marty hamnar i hans väg flera gången. Biff har några oförglömliga repliker, så som ”Make like a tree and get out of here” och ”Get out of my car, old man”.

Den kände filmkritikern Adam Smith sa en gång "To put it bluntly: if you don't like Back To The Future, it's difficult to believe that you like films at all.”.

Jag kan inte hålla med mer.

 

 

Järnjätten

Hogarth en nioårig pojke som lever under femtiotalet. Hans högsta önskan är att få ett husdjur, men han får ett större än han väntat sig.

En natt hör han ett ljud ifrån skogen och beger sig ut för att se vad det är som befinner sig därute. Det visar sig vara en gigantisk man av metall!

Den här järnjätten har fått en smäll i skallen och har tappat minnet totalt, så Hogarth bestämmer sig för att uppfostra jätten, som en hund eller ett gigantiskt barn.

Den här filmen är grymt snyggt animerad och en fröjd för ögat. Historien suger in en i teven och jag tycker alltid om att se filmer i femtiotalsmiljöer.

Jag såg den här filmen på bio som barn och jag älskade den då, fast på en annan nivå. Vissa repliker ur filmen har fastnat i hjärnan och kommer nog för alltid att vara kvar där. Att en film jag älskade som sjuåring fortfarande underhåller mig säger kanske mer om mig än om själva filmen. Men det går inte att förneka att den här filmen är grymmare än grym.

It's a Mad, Mad, Mad, Mad World

Filmen börjar med att vi ser en bil slungas i luften för att sedan landa uppochner en bit bort. Förbipasserande bilar stannar och männen i varje bil går ner till den förstörda bilen. Ut ur bilen kryper det en man. Mannen berättar för alla att det finns en stor skatt nergrävd u en viss park under ett stort W. Och så börjar jakten! Varje bil för sig själv och det gäller att hinna fram till skatten först! Längs vägen plockas det upp fler människor, den ena galnare än den andra.
Det är är en galen komedi för alla som bara kan sitta ner och asgarva åt saker utan att tänka på tekniska fel. Som biljakten där den ena traffikanten hoppar mellan sätena, upp på taket och på huven utan att knappt en enda gång röra vid ratten.
Det här är en av mina absoluta favoritfilmer. På tre timmar får man skratta mycket, så var beredda på träningsvärk i käkarna imorgon!



The Naked Gun

Det här är filmen för alla er som älskar Tom & Jerry, Looney Toones, Animaniacs etc. Jag ska försöka hålla mig lite kortare så det jag säger är; Tecknad film, fast på riktigt! Skämt så geniala att jag vill ha varenda ett på tröja! En av de absolut roligaste filmerna jag sett! Såja, det får duga. Måste ju bli klar med det här inlägget också.



The Holy Grail

Monty Python är den moderna komedins gudar och det här är deras mästerverk. Kung Arthur har fått i uppdrag av Gud att hitta den heliga graalen, men han kan inte klara av det ensam. Därför åker han ut för att leta efter följeslagare som kan hjälpa honom med sin jakt på den heliga graalen.
Alla känner till Monty Python och varenda kille i universum kan citera åtminstone två hela filmer. Man kan ha en hel middagskonversation endast uppbyggd på citat, så om du inte har sett Monty Python eller älskar det från tidigare är det här ett måste för dig. Den sjuka humorn är född. Bara att rulla med det.



Wayne's World

Två stereotypiska 90-tals killar sänder ett lokalt tvprogram ifrån deras källare. Precis som i Rocky, får de en chans att blu större än de någonsin skulle kunna drömma om. Det här är en film om drömmar som blir verklighet och att lita på varandra som vänner när pressen trycker på.
Nä, jag skojar bara. Det här är en headbangnade, galen, käk-ur-led-film som får dig att falla av soffan. På riktigt, det hände mig.
Det här är en film du komme ratt le flera dagar efter att du sett den. Faktiskt så känner jag att jag måste se den själv nu, trots att klockan är två på natten. Så rolig är den.



Teen Wolf

Se min recension här.




Skräck/Monster

Frankenstein

Se min recension här.


Day of the Triffids

Ett kometregn faller över en stad och alla invånare samlas för att få se underverket. Bill är den enda som inte få se det, eftersom han precis haft en ögonoperation. Men det visar sig att det var en rackarns tur för honom, eftersom varenda människa som tittade på meteorerna blev blinda.
Nu är han den enda som kan se i hela sin stad och han beger sig av för att leta efter andra människor som inte är blinda. Samtidigt åker en utomjordisk växt runt i landet och äter människor.
Den är så bra som den låter.



Godzilla (1954)

Läs min recension här.



King Kong (2005)

Det är inte alla re-makes som lyckas, men efter många försök så kom det äntligen en grym version av King Kong.
Ett filmteam åker till en okänd ö för att spela in en ny storfilm. Där träffar de på en gigantisk apa och istället för att spela in en film så bestämmer de sig för att försöka ta hem monstret till New York.
Det är en av de bästa berättelserna i världen. Det är filmhistoriens Hamlet.
Jag måste säga att jag själv föredrar den äldre versionen från 1932, men om man ska vara några stycken som ska se film så är den nyare versionen den mer underhållande av dem.


Snakes on a Plane

En brottsling släpper in en massa förargade ormar på ett flygplan och det gäller för alla passagerare att fly - när det inte finns någonstans att ta vägen.
Det här är ett koncept alla regissörer skulle betala flera miljoner för att få. En underhållningsfilm som förmodligen inte är den bästa men som man nästan måste se. En grym parodi på monsterfilmer som tar hela genren till en extrem nivå.


Basket Case

Det här är mästarfilmen över åttiotalseffekter. En mystisk man stråsar runt i USA med en gigantisk picknickkorg under armen. Vi vet inte vad picknickkorgen innehåller, men vi vet att den gillar hamburgare. Filmen bygger en del på att vi inte ska veta vad som är i korgen, men jag kan inte säga något om den här filmen utan att avslöja det. Det är hans siamesiska tvillingbror. Såja.
Hans bror ser ut som en degklumpo med ansikte och armar och det är en jäkla fröjd att titta på honom. Tillsammans går de ut och mördar alla doktorer som var med vid operationen där de blev separerade från varandra.
En del kallar den här för en film om broderlig kärlek och att det är en liten mysrulle. Men för in i helvete, om ni ska se den här, så se den då för att få en degklump döda doktorer. Det är fantastiskt.





Jag skulle säkert kunna skriva om hundratals fler titlar som jag tipsar om, men det skulle ingen orka läsa. Den finns det vissa jag vill skriva om, där det inte finns mer att säga. Som Star Wars, Indiana Jones, Jurasic Park osv. Istället tipsar jag er om att kolla på någon film från listan som verkar vara intressant och fortsätta att läsa min blogg. För tro mig; jag vet vad ni vill se.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om superhjältefilmer, och jag tänkte nu fokusera på den superhjälte som har blivit filmatiserad flest gånger - Batman. Jag tänkte skriva ett par rader om varje film och serie och sedan göra en kort lista på mina favoriter. Jag vet att jag utelämnar ett par (som Superman & Batman: Apocalypse och Batman Beyond) men jag kan bara skriva om de filmatiseringar jag sett.




Batman (1943)

Slår vad om att ni inte visste att det blev en filmatisering av Batman så tidigt som 1943 då filmen som inspirade till Batman (The Bat Whispers) kom bara tretton år tidigare. Det är en typisk fyrtiotalsserie på femton avsnitt och det visades ett avsnitt innan huvudfilmen då man gick på bio. Varje avsnitt avslutades med en "cliffhanger", så om man ville se fortsättningen så behövde man gå på bio nästa vecka också. Samma koncept som Superman och Flash Gordon.
Men serien då?
Jag måste säga att den är grymt spännande. Jag sitter spänt och tittar på varje avsnitt så fort jag har tid över. Hela serien må ha ett "antijapanskt"-tema som i nuläget bara känns konstigt. Men det är också lite skönt att ta bort spänningen från Tyskland och Ryssland.
Lewis Wilson är faktiskt grym som Batman. Hans dräkt ser kanske lite billig ut, men det funkar faktiskt för fyrtiotalet.
Historien är spännande, det är kul att se Batman i svartvitt och alla cliffhangers gör mig spänd inför nästa avsnitt.
Självklart värt att kika upp.

Batman and Robin (1949)

Efter succén med Batman kommer det ännu en batmanserie under fyrtiotalet. Lewis Wilson är utbytt mot Robert Lowery, som jag känner är lite väl tjock för rollen (han behövde använda en gördel) och Robin är lite väl gammal (på tjugosex år). Men annars är den inte dålig. Skurken, Trollkarlen, är mer intressant än skurken ur första versionen.
I stort sätt är den som versionen från 1943. Inte lika bra skådespelare, men helt okej. Efter att ha sett Batman från 1943 så känns det bara lite upprepande.
Där har ni det. Kortaste recensionen någonsin. Helt okej serie, men jag rekommenderar den nog bara till riktiga Batman-fans.

Batman (1966)

Ni känner säkert till serien. Ni har säkert kollat upp klipp av den på youtube och skrattat. Jag förstår varför, men den förstör inte Batman, som många säger. Eftersom långfilmen från 1966 är baserad på tvserien så måste jag förklara serien lite först.
Batman är spelad av Adam West och jag tror inte att någon skulle kunna passa i rollen bättre. Som Bruce Wayne är han perfekt. Han ser ut som en överlägsen miljonär och hans röst skulle få vem som helst på fall. Som Batman är han kaxig, lättsam och helt perfekt för serien. Dessutom kan han verkligen klättra i rep.
Serien innehåller i stort sätt alla våra favoritskurkar. Vi har Pingvinen, Catwoman, Jokern, Gåtan, Mr. Freeze och Egghead. Varenda skurk är helt perfekt. Överspel är det som gäller för den här serien. Gåtans gåtor har aldrig varit bättre och detsamma med Jokerns skämt.
Man måste komma ihåg att det här är en komedi. Det är det de flesta glömmer bort då de hatar serien. Många gillar kanske inte att se sin favorithjälte i en komedi, men då får de helt enkelt skippa den här. Jag gillar komedi och jag älskar serien.

Men filmen då?
Den är schyst. Jag gillar serien snäppet mer, men många skämt i filmen är oförglömliga och totalt geniala. Hajen på stegen och "some days you just can't get rid of a bomb" är två av dem som de flesta kollat upp på tuben.
I den här filmen sammarbetar Jokern, Gåtan, Catwoman och Pingivnen. Det är grymt att få se så många underbara skurkar på ett och samma ställe. Hur de pratar med varandra och hur de bråkar. Alla stör sig på Jokern som bara garvar och är lite halvtända på Catwoman.
Den här filmen är underbar. Om du inte är så sugen på att kika in skurkar, så kommer du ändå att älska Adam West som Batman och Burt Ward som Robin när de rör sig genom stan på jakt efter skurkarna. Även om du inte är ett stort batmanfan så kan du se den, för det komiska värdet.
Och om du är ett fan, så måste du också se den. Om du tål att folk skämtar om din favoritfladdermus.

Batman (1989)

Batman från 1989 är den filmen som satte igång den "moderna" Batman. Baserat på serien "The Dark Knight Returns" har Tim Burton har gjort Gotham City till en mörkare plats än vad den var under 1960-talet. Batman blev från ett skämt till något stenhårt.
Jokern är tillbaka och spelas av Jack Nicholson, vilket är helt underbart. Han sätter Jokern på ett helt annat plan än det Cesar Romero var på. Inte så att jag klagar på Cesar Romero, men jag föredrar nog Jack.
Batman är såklart också utbytt. Adam West är försvunnen och har blivit ett skämt. Därmed är han utbytt mot Michael Keaton. Det här måste ha varit Tim Burtons favoritskådis innan han hittade Johnny Depp, för han har använt honom tidigare i den grymma filmen Beetlejuice.
Man behöver inte förklara handlingen till den här filmen, vi alla kan den. Jokern blir Jokern och Batman ska stoppa hans onda planer, precis som Batman alltid gör.
Som ni nog förstår så älskar jag den här filmen mer än risifrutti och det är ett måste för alla er som ens hört talas om Fladdermusmannen.

Batman Returns (1992)


Här har vi en riktig läderlapp! Batman Returns är nog den batmanfilmen jag har sett allra flest gånger. Kanske är det för att jag älskar skådespelarvalet med Danny DeVito som Pingvinen, Christopher Walken som Max Shreck  (som för övrigt är namnet på skådespelaren som spelade Greve Orlok i stumfilmen Nosferatu. Men man måste vara en jävla nörd för att ha koll på det) och ännu en gång Michael Keaton som Batman. Mina favoritskådespelare har ett jäkla sätt att ta sig in i barmanfilmer. Först Jack Nicholson och sen Christopher Walken. Nu saknar jag bara Ellen Page och Béla Lugosi.
I första filmen fick vi reda på vem Batman är så det här är en film för skurkarna. Vi har inte en skurk, nä, den här gången har vi tre. Pingvinen som levt hela sitt liv i kloakerna, Max Shreck är den onde miljonären som slår ihop sig med Pingvinen och Selina Kyle är Maxs assistent som upptäcker deras onda planer. Max försöker ta livet av Selina, men istället blir hon Catwoman (fråga inte hur det går till. Ingen vet exakt).

Den här filmen är blodigare, våldsammare och grymmare än Batman från -89. Det är nog därför den inte blev lika uppskattad som den första. Folk kom med kommentarer som "Batman ska inte döda någon" och "det här är ju ingenting för barn", vilket de egentligen ha rätt i. Men det betyder ju verkligen inte att filmen är dålig. Jag älskar den. Älskar skådespelarna, älskar storyn och jag älskar skurkarna. Trots att jag tycker om filmen, så blev det Tim Burtons sista film i batmangenren. Men se den. Den är fantastisk.






Batman Forever (1995)

Tim Burtons batmanfilmer har tagit slut och nu är det dags för Joel Schumacher (Phone Booth, The Phantom of the Opera och Number 23) att bestämma över Läderlappens framtid. Val Kilmer har tagit över som Batman och det känns som att sextiotalet har återvänt.
Edward Nygma (Jim Carrey) är en forskare på ett av Bruce Waynes företag och han han en ny idé om tankeöverföring. Bruce tycker att uppfinningen verkar farlig och Nygmas chef ger honom sparken. Fast besluten av att visa att sin uppfinning fungerar hittar han på ett alias, Gåtan, och söker sedan upp jätteskurken Dubbelansiktet.

Den här filmen har verkligen gått tillbaka till sextiotalets mer ljusa Batman och skippat allt som har med Tim Burton att göra. Det är inte en dålig grej, för jag gillar den mer ljusa sidan av Batman men med ett rätt dåligt skrivet manus så faller den här filmen ganska rejält. Är inte så nöjd över att inte få någon introduktion av Dubbelansiktet och hans lilla roll bleknar bredvid Gåtan. Val Kilmers grymma skådespeleri räddar däremot filmen från ett totalt magplask.
Det är inte riktigt en bra film, men man ljuger om man säger att den inte är underhållande. Dessutom har Batmans dräkt aldrig sett bättre ut.

Batman & Robin (1997)

Batman & Robin är den filmen som fans brukar tycka absolut minst om. Ännu en gång är det Joel Schumacher som suttit i registolen, men Batman är utbytt ännu en gång. Nu är det George Clooney som klär sig i svart gummi och klarar av det råbra. Det märks att filmen satsat på rejäla stjärnor då Arnold Schwartznegger spelar Mr. Freeze och Uma Thurman spelar Poison Ivy. Alla vet att de är med i en halvkass film och leker bara med det. Men jag tycker inte att den är kass. Bra är den ju inte, men den är underhållande. Och det är iallafall något.
Anledningen till att folk inte gillar den här filmen handlar bara om detaljer. Som att Batmans dräkt har bröstvårtor. Att han har ett kreditkort med batloggan på. Att det är en närbild på Batmans rumpa. Men kom igen, det sabbar inte hela filmen.
Precis som med Batman från -66 så är det här inget annat än en komedi, men jag tror inte riktigt att fans var beredda på det och kände sig istället förolämpade.
Filmen är helt klart bland de sämsta, på grund av det urusla manuset. Dialogerna är skrivna som att publiken inte alls förstår vad som händer i filmen, om ni förstår vad jag menar. Att man liksom blir lite förbummad.
Men den är absolut inte så dålig som alla säger att den är och det skadar inte att få se superkändisar utklädda till seriefigurer.

Batman Begins (2005)

Efter fiaskot med Batman & Robin blev det inga fler filmer förrän åtta år senare. Då kom filmen alla älskade. Batman Begins.
Jag måste erkänna att det var ett par år sedan jag såg den här filmen, men jag minns exakt min åsikt om den; http://www.youtube.com/watch?v=l1YmS_VDvMY
Jag vill inte veta hur Batman blev Batman. Det tycker jag att man fick en nog bra förklaring på i Batman från -89. Dialogerna kändes utdragna, batmobilen ser ut som skit och hela filmen kändes pretentiös.
Ra's Al Ghul kändes inte helt bra som skurk i filmen. Om det är någon man inte riktigt vill se på filmduken, så är det han. Jag hade hoppats på Harley Quinn eller Clayface. Scarecrow hade de iallafall med, och det är min absoluta favoritskurk. Men jag kan inte riktigt säga att jag var nöjd med resultatet. Han kändes inte äkta och till utseendet såg han alldeles för lite ut som en fågelskrämma. Sen hinner han knappt vara själva Scarecrow i filmen. Jag tror att han bara är det i ett par sekunder innan han får en elstöt och rider ur bild. Vilket anti-klimax va? Precis som resten av filmen.

The Dark Knight (2008)

Det här är enligt många den överlägset bästa batmanfilmen någonsin. Jag håller inte riktigt med, men jag kan inte precis säga att den är dålig.
Historien cirkulerar självklart runt Läderlappen och hans kamp mot Jokers gäng. Historien är lite tafatt fängslar mig inte så mycket. Känns som att de försökt göra filmen djupare än vad den borde vara. Man kan inte gå in för djupt när det i helhet handlar om en kille som klär ut sig till en fladdermus.
Varenda dialog känns som ett inövat tal och fängslar mig inte heller. Den enda anledningen till att folk är som tokiga i den här filmen, som jag kan komma på, är Jokern. Han tar inte över Cesar Romeros eller Jack Nicholsons roll, utan verkar mer ha tagit över från Allan Moores serieversion. Han skämtar inte lika mycket utan är en psykopat förstörd av sitt tragiska förflutna. I serien han använt för att få fram den Joken han ville ha (The Killing Joke) så är Jokern en misslyckad ståuppkomiker som har svårt att få ihop pengar till sig själv och sin gravida fru. På grund av detta måste han hjälpa två skurkar att bryta sig in i en fabrik han förut jobbade i. Han vill inte behöva göra det, men han känner sig utan val.
Precis innan de ska slå till får han reda på att en olycka inträffat och att hans gravida fru dött. Han blir helt till sig och försvinner ur sitt medvetande. Trots det tvingar bovarna honom att hjälpa dem med brottet.
Väl inne i fabriken åker de fast och Jokern försöker att fly genom att hoppa ner i vatten nedanför fabriken. Det vattnet var självklart förgiftat vilket gav Jokern det utseende vi är vana att se honom med. Detta driver honom till vansinne och han beslutar sig för att få alla människor att se världen ur hans perspektiv.
I The Dark Knight har Jokern ett par olika berättelser. Den ena är att hans fru blev knivskuren över hela ansiktet vilket sänkte hennes självkänsla. Hon trodde inte att hennes man kunde älska henne längre, trots vad han sa. Så han tog ett rakblad och skar sig själv i ansiktet, genom mungiporna, för att visa att det var okej. Hans fru klarade inte av att se på honom längre och lämnade honom. En annan historia är att hans far var alkoholist och kvinnomisshandlare. En dag kom hem fullare än vanligt och Jokerns mamma tog upp en kniv för att kunna försvara sig själv. Han vände kniven mot hennes hals och dödade henne. Sen gick han fram till Jokern, som grät. "Varför så allvarlig?", frågade pappan. "Jag ska sätta ett leende på dina läppar". Han tog kniven och skar Jokern i mungiporna så att han fick ett permanent leende.
Nu har jag kommit ur spår lite, men en sak är iallafall förändrat från de tidigare filmerna; Jokern har definitivt smink på sig.

Alltså, Jokern stjäl hela showen och han är egentligen den stora anledningen till att se filmen. Batmans röst är löjligt hes, den nya batmobilen är fortfarande det värsta jag sett, den lite för lång på två och en halv timme och lite djup för sitt eget bästa.

Batman: Under the Red Hood (2010)

Batman: Under the Red Hood är den senaste batmanfilmen och för att vara tecknad, så har de verkligen gått långt med mörker. Filmen börjar med att vi ser Jokern misshandla Robin (Jason) i ett skjul med en kofot. Blod är utspätt över hela rummet och vi hör hur benen i Robins kropp knäcks. Sen lämnar Jokern honom i skjulet med en bomb.
Batman är påväg dit, men kommer försent. Bomben detoneras och Robin dör. Batman springer fram till honom och lyfter upp hans livlösa kropp. Det är första scenen i filmen.
Filmen går ut på att Batman och Nightwing (den första Robin) ska slåss mot Red Hood. Ni vet, den brottslingen Jokern blev lurad att imitera, vilket ledde till han blev just Jokern.
Men filmen tar en extrem ny vinkel jag inte riktigt kan avslöja. Men tro mig, det är sanslöst.
Och slutet fick mig tillochmed att släppa en manstår.

Jag har ett ord att säga om den här filmen; grym. Jävligt grym, faktiskt. Tycker att de animerade batmanfilmerna sedan The Animated Series har gått lite i stöpet. Men den här får mig att äta upp mina ord.
Lite trist att vissa föremål är datoranimerade och att röstskådespelarna är utbytta, men det är de enda jag kan klaga på. Däremot har jag bäst koll på Batman från åttiotalet och bak eftersom det är från den tiden de flesta av mina serietidningar är ifrån. Så det är inte alltid lätt att hålla koll på de nya personerna man borde veta bakgrundshistorien på. Så, om du är ny på Batman så rekomenderar jag den inte riktigt. Men om du har läst en del serier och sett filmerna så är det här verkligen ett måste.

Så, vilken filmatisering är den bästa? Jag har en egen topplista över de filmer jag skrivit om.

1. Batman: the Animated Series
2. Batman Returns
3. Batman: Under the Red Hood
4. Batman (1989)
5. Batman (1943)
6. Dark Knight
7. Batman (1966)
8. Batman Forever
9. Batman and Robin (1949)
10. Batman & Robin
11. Batman Begins

Så, då undrar jag; vilken fladdermusfilmatisering är din absoluta favorit?