Dag 7 - Min bästa vän

Vi har varit bästisar i tretton år. Jag minns första gången vi träffades. Det var hemma hos mig och alla trodde att det var något slags fel på dig eller något. Det gick inte på en gång, men efter ett tag lärde jag känna dig bättre och vår bromance har inte slutat ännu.
Visst, vi har haft våra pauser, men vi har alltid kommit tillbaka till varandra till slut.
Såklart att vi bråkar ibland, men jag vet att det oftast är jag som skriker åt dig. Det är egentligen bara ilska jag har på annat som jag tar ut på dig. Du har aldrig gjort fel. Inte en endaste gång.

Du fick mig att komma närmare mina andra vänner. De kom hem till mig för att få tillbringa tid med dig. Även fast man skulle kunna tro det, så var jag inte alls avis. Jag visste ju att du förtjänade det.

För ett par år sedan flyttade du till Stockholm och vi sågs inte på väldigt länge. Jag vet inte vad som hände där borta, men du kom iallafall tillbaka för runt ett år sedan och jag föll för dig ännu en gång. Nu ska jag aldrig släppa dig ur blicken igen. Någonsin.

Jag älskar dig, Nintendo.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (din jävla nolla)

URL/Bloggadress:

Kommentar: