Filmer under trasig dator

Min dator har varit trasig ett tag så jag har inte kunnat uppdatera. Men film har jag sett ändå! Tre korta recensioner på tre filmer jag sett under uppehållet.


Titanic II
När man hör att det kommit en film som heter "Titanic 2" så tänker man på en gång att det är en uppföljare till klassikern av James Cameron. Detta är alltså inte fallet. Titanic 2 är inte en uppföljare till någon film om Titanic alls, men namnet är en självklar vits för att få uppmärksamhet.
Handlingen går ut på att de bygger en nytt Titanicskepp hundra år efter katastrofen med den första. Och som ni kanske har gissat så "slår blixten två gånger" (som dvd-omslaget säger) och båten sjunker.
Hela spektaplet spelas upp med usla skådespelare, självklara green screen-scener och datoranimationer som ser ut att tillhöra ett Nintendo 64-spel.
Vi följer tre personer i filmen vi inte alls bryr oss om. Den första är en kille som allting hänger runt med en massa brudar och posar konstant. Vi känner bara att han är en skitstövel, även fast man visst ska känna medlidande för honom. De andra två är två tjejer som jobbar på båten. De ser exakt likadana ut och jag känner inte ens igen dem genom hela filmen.
Men om jag ska säga något bra om den, så måste jag säga att den var jäkligt underhållnade. Kanske på fel sätt, eftersom jag satt och skrattade när båten sjönk, men underhållande ändå.

Scott Pilgrim Vs the World
Alla har sagt att jag måste se den här filmen och att jag kommer att älska alla tvspelsreferenser och sånt. Det gjorde jag inte.
Jag fick höra små snuttar musik från The Legend of Zelda: Ocarina of Time, två likadana fun facts om Pac-Man, orden Zelda och Tetris nämnas och slutligen ett rätt löjligt och rörigt "fightingsystem" jag aldrig riktigt förstod mig på. Om man gör en film som är riktad mot tvspelsnördar så ska den vara det! Små referenser till Castlevania och sånt som inte alla riktigt förstår. Livet i 8-bitar, The Wizard och The Big Bang Theory misslyckades på samma punkt. Den enda filmen som verkligen lyckats, fast med skräckfilmer istället för tvspel, är den svenska splatterfilmen Evil Ed. Men den kan jag snacka om sen.
Handligen tyckte jag kändes lite löjlig i filmen, och den funkar bättre i serieform. Sen undrade jag genom hela filmen "ska man alltså heja på killen som var otrogen mot sin flickvän?".
Sen satsade filmen verkligen på att vara snygg istället för att ha en ordentlig handling. Massa effekter och klippningar man inte ser så ofta, men jag känner att en handling är viktigare. Tror att det var här filmen tog mest skada. Scott Pilgrim Vs the World är sex stycken serieböcker allt som allt. Sex böcker som de har tryckt ihop till en och samma film. Förmodligen därför filmen också kändes väldigt tafatt.
Nej, det här är ingen höjdare, men den fick mig att skratta ett par gånger på rätt ställen. Det är mer än många andra filmer kan göra.

Devil *spoilervarnling*
I lördags gick jag på bio och såg Devil. Jag hade verkligen inte hört mycket om filmen innan jag såg den, men blev faktiskt positivt överraskad! Fem människor som sitter fast i en hiss och varje gång lampan släcks dör någon i hissen. Ingen vet vem i hissen som är mördaren och alla skyller på varandra. Det är en grymt koncept! Jag var fylld av pumpande spänning enda fram till slutet. Titeln hade avslöjat hela filmen redan från början, att en av dem var djävulen själv. Tyckte det var spännande när det inte var säkert att det var djävulen, utan att de som trodde det bara var väldigt religösa. Men när man väl fick se djävulen så var det ett litet antiklimax. Jag skulle mycket hellre velat att en av dem i hissen faktiskt var mördaren. Eller någon slags twist, att någon skurk satt på hisstaket som ingen sett.
Filmen var iallafall väldigt, väldigt spännande fram till slutet. Rekommenderar faktiskt. Det gör jag ändå inte nog ofta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (din jävla nolla)

URL/Bloggadress:

Kommentar: