Stanley Kubrick är ett namn många får upp i skallen när de hör ordet "film". Han är en av mästarna på film och kan göra allt från krigsfilm till science-fiction via förbjuden kärlek och skräck.

Det här är min egna personliga fem i topplista på hans filmer. Jag vet att jag inte kommer att ha med Dr. Strangelove, eftersom det var för längesen jag såg den. Jag skulle inte kunna placera den någonstans. Jag kanske ser den snart igen, och då kan jag ge en liten extra recension på den. Men nu får det duga med fem andra populära filmer.


Nummer fem:


2001: A Space Odessey

Under de första tjugo minutrarna av filmen följer vi de första människorna på jorden. En flock apor som blir attackerade av bergslejon och som bråkar med en annan flock över dricksvatten. De träffar även på ett stort rektangulärt föremål som inte tillhör deras tid. Men om det får vi inget veta just nu.
Det här är människan. Vi ser hur en av dem lär sig använda sig utav redskap. Plockar upp ett ben ifrån ett dött djur och lär sig att man får större kraft om man slår samtidigt som man håller i benet. Detta leder även till historiens första mord. Vi får se hur en primat dödar en annan, inte för att få mat, utan för att få makt.
När primaten är död så slänger mördaren upp benet den använt som redskap upp i luften och där klipper filmen till ett rymdskepp. Ett skepp som svävar i rymden i total kontrast till det vi nyss såg. Men budskapet kan inte vara tydligare. Vi har inte kommit långt från primat till nutida människa.
Det är bra. Bra start. Resten känner jag inte mycket för. Tystnad, rymdskepp, ensam stämning, oro. Det är som Alien, fast utan alien.
Handlingen är inte lätt att förklara, men i stort sätt blir en bestättning förråda av sin superdator som kontrollerar hela skeppet. Det är det som går att förklara. Resten är bilder på rymdfärjor med klassisk balettmusik i bakgrunden eller så är det LSD-trippar genom rymden. Lite som Star Trek 1.
Jag tycker inte så mycket om den här. Kanske krävs det att man ska se den ett par gånger för att riktigt gräppa den, men jag fann mig sittandes och tittandes på klockan genom hela filmen, för att se hur lång tid det var kvar.
Jag tycker den var väldigt trög och lite väl lång, men om man gillar sånt så är den kanske för er. Men jag kommer nog inte att se om den i första taget.



Nummer fyra:


The Shining

Om ni bara sett en kubrickfilm så är det nog den här. Vi känner alla till historien. En familj har beslutat sig för att tillbringa vintern i ett hotell som har säsongsstängt. Pappan i familjen (spelad av Jack Nicholson, som för övrigt är en av mina favoritskådespelare) är författare och tycker att det är det perfekta stället att bo på för att få lugn och ro.
Jack är svag för alkohol och börjar se saker i huset som egentligen utspelade sig för många år sedan. Om det verkligen är spöken eller bara inbillning får man aldrig veta.
Hans son Danny ser också konstiga saker i huset. Alla känner till blodhissen och tvillingarna. Det är inte heller säkert om det bara är Dannys fantasi som jävlas, eller om han också kan se spöken.
Inte nog med det, han har en slagt telepatisk kraft som kallas "shining". Det innebär att han kan kommunicera med andra människor som också har "shining" utan att öppna munnen. Detta används inte mycket i filmen. Jag har sett den många gånger och har inte helt förstått allt ännu. Danny har en fantasivän - hans egna finger. Fingret pratar med Danny och Danny pratar tillbaka. Det börjar som rätt oskyldigt, men när man  får veta att hans finger hotat honom så dras det över till den mer allvarliga tonen. Jag är inte säker, men på något sätt måste det vara något med "shining" i fingret. Fast jag vet inte. Det är ingenting som förklaras.
Ska inte gå in djupare i filmen, men det är alltså historiens förutsättningar.
Folk har analyserat jävel av den här filmen och tänkt den som "det bästa som gjorts". Den var okej, säger jag.
Jag är inte mycket för filmer man inte helt och hållet förstår, även om man sett den flera gånger. Jag är fortfarande helt borta när det kommer till mannen med björnmasken.
Nåja. Den är iallafall värd att se. Kanske inte för hur bra det är, utan för att det är en film man måste ha sett.



Nummer tre:


A Clockwork Orange

Alex är en ung man som lever för tre saker. Ultravåld, sex och Beethoven. Han och hans kompanjoner har som vana att strosa runt på stan i det framtida England och misshandla varje människa de stöter på. Han lurar folk att släppa in honom i sina hus för att sedan misshandla mannen i huset och våldta frun, inför ögonen på mannen. Alex är en jävel till jävel.
Hans illdåd hinner ikapp honom och han åker bakom lås och bom. I fängelset blir han utvald att genomgå en ny teknik för att hjälpa brottlingar. Genom en fasansfull hjärntvättning klarar han längre inte ens av att se på en naken kvinna eller slå någon, om det ens skulle vara i självförsvar.
Det här är en grym film, måste jag säga. Sett den flera gånger och försökt att få min flickvän att se den med mig, utan resultat. Kameraviklarna är helt perfekta, som konstverk och språket är helt underbart. Jag kan inte riktigt förklara. Däremot kan jag citera.
"One thing I could never stand was to see a filthy, dirty old drunkie, howling away at the filthy songs of his fathers and going blurp blurp in between as it might be a filthy old orchestra in his stinking, rotten guts. I could never stand to see anyone like that, whatever his age might be, but more especially when he was real old like this one was." - Alex
Det här är en film man kan ha en rikt samtal om på stan och komma fram till att man inte delar åsikt om hjälten i filmen, utan istället blir man osamt. Det är sådet går till om man gjort en riktigt bra film. Och trots det, så är den bara tre på listan.




Nummer två:



Lolita

Humbert har skaffat sig ett jobb som lärare och behöver någonstans att bo. Han beslutar sig för att hyra ett rum hos en dam. Denna dam har en fjortonårig dotter, Lolita, som Humbert genast förälskar sig i. Nu förstår ni traumat, va? För att vara från 1962 så hade den här filmen rejält med stake. Inte många filmer eller filmbolag som skulle tillåta en sådan handling. Men filmen kom ut och filmen älskades.
Humbert beslutar sig för att gifta sig med Lolitas mamma för att på det sättet kunna komma närmare flickan.
Jag ska vara ärlig. När jag såg den här för första gången så var jag inte särskilt imponerad. Jag var dryg och pekade ut ställen där jag skulle ha gjort annorlunda och förbättrat den. Vilken snorvalp, va?
Nu har jag sett den ett par fler gånger och låtit den växa sig fast i mig. Nu är det en av mina favoritfilmer. Kanske inte tio i topp, men inte långt ifrån.
Just det faktum att man följer den mannen som är pedofil. Det är han som är "hjälten" i filmen, vad man än säger. Även fast det han gör är fel, så hejar man på honom. Även om man inte vill erkänna det.
Slutet är grymt och har svept iväg mig varje gång jag sett filmen.



Nummer ett:


Full Metal Jacket

Kunde ni tro något annat? Full Metal Jacket är en film som fastnar i hjärnan för alltid. Speciellt citaten, som tillexempel "I don't know what I've been told. Eskimo pussy is mighty cold" och "I am in a world of shit".
Filmen cirkulerar kring ett gäng marinkårsrekryter som tränas inför vietnamkriget. De har en fantastisk plutonchef som jag nästan måste visa filmen för att kunna berätta vad jag menar. Han är en riktig skitstövel, och jag avgudar honom. Ni kan iallafall spana in den första scenen med honom.
Vi följer en man som fått smeknamnet "the Joker" genom hela filmen. Han befrodas och får hjälpa den långsamme och överviktige Lawrence. Lawrence fuckar alltid upp det. Och varje gång han gör fel får hela kompaniet betala. Det slutar med att alla hatar honom. Rejält. Även the Joker som försökte vara hans vän får tillslut nog.
Det är första delen av filmen. Den andra delen utspelar sig i Vietnam. De flesta tycker att filmen faller här under den andra delen och jag kan hålla med, till en viss del. Den otroliga humorn är inte kvar, utan den får en mer seriös ton över sig. Inte som en vanlig krigsfilm, men fortfarande nog mycket för att ge en lite för stor kontrast från första delen. Men den är bra. Ja, det är den verkligen. Andra delen visar hur dessa pojkar tuffat till sig och jävlas med Vietnam.
Trots det att den inte är riktigt lika bra i slutet som i början, så är det den bästa filmen Stanley Kubrick gjort. Det finns ingen anledning att inte kolla in den på en gång. Den brukar ligga i en dvdrealåda i mataffärer. Spring, betala 59 kronor och njut.



Jag vet inte riktigt hur en regissör kan vara så mångsidig som Kubrick, men det skulle jag vilja vara. Han är inte riktigt en stor förebild för mig, men om någon skulle fråga mig om jag skulle vilja kunna göra filmer som han, så skulle jag svara "ja".