Läderlappen

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om superhjältefilmer, och jag tänkte nu fokusera på den superhjälte som har blivit filmatiserad flest gånger - Batman. Jag tänkte skriva ett par rader om varje film och serie och sedan göra en kort lista på mina favoriter. Jag vet att jag utelämnar ett par (som Superman & Batman: Apocalypse och Batman Beyond) men jag kan bara skriva om de filmatiseringar jag sett.




Batman (1943)

Slår vad om att ni inte visste att det blev en filmatisering av Batman så tidigt som 1943 då filmen som inspirade till Batman (The Bat Whispers) kom bara tretton år tidigare. Det är en typisk fyrtiotalsserie på femton avsnitt och det visades ett avsnitt innan huvudfilmen då man gick på bio. Varje avsnitt avslutades med en "cliffhanger", så om man ville se fortsättningen så behövde man gå på bio nästa vecka också. Samma koncept som Superman och Flash Gordon.
Men serien då?
Jag måste säga att den är grymt spännande. Jag sitter spänt och tittar på varje avsnitt så fort jag har tid över. Hela serien må ha ett "antijapanskt"-tema som i nuläget bara känns konstigt. Men det är också lite skönt att ta bort spänningen från Tyskland och Ryssland.
Lewis Wilson är faktiskt grym som Batman. Hans dräkt ser kanske lite billig ut, men det funkar faktiskt för fyrtiotalet.
Historien är spännande, det är kul att se Batman i svartvitt och alla cliffhangers gör mig spänd inför nästa avsnitt.
Självklart värt att kika upp.






Batman and Robin (1949)

Efter succén med Batman kommer det ännu en batmanserie under fyrtiotalet. Lewis Wilson är utbytt mot Robert Lowery, som jag känner är lite väl tjock för rollen (han behövde använda en gördel) och Robin är lite väl gammal (på tjugosex år). Men annars är den inte dålig. Skurken, Trollkarlen, är mer intressant än skurken ur första versionen.
I stort sätt är den som versionen från 1943. Inte lika bra skådespelare, men helt okej. Efter att ha sett Batman från 1943 så känns det bara lite upprepande.
Där har ni det. Kortaste recensionen någonsin. Helt okej serie, men jag rekommenderar den nog bara till riktiga Batman-fans.







Batman (1966)

Ni känner säkert till serien. Ni har säkert kollat upp klipp av den på youtube och skrattat. Jag förstår varför, men den förstör inte Batman, som många säger. Eftersom långfilmen från 1966 är baserad på tvserien så måste jag förklara serien lite först.
Batman är spelad av Adam West och jag tror inte att någon skulle kunna passa i rollen bättre. Som Bruce Wayne är han perfekt. Han ser ut som en överlägsen miljonär och hans röst skulle få vem som helst på fall. Som Batman är han kaxig, lättsam och helt perfekt för serien. Dessutom kan han verkligen klättra i rep.
Serien innehåller i stort sätt alla våra favoritskurkar. Vi har Pingvinen, Catwoman, Jokern, Gåtan, Mr. Freeze och Egghead. Varenda skurk är helt perfekt. Överspel är det som gäller för den här serien. Gåtans gåtor har aldrig varit bättre och detsamma med Jokerns skämt.
Man måste komma ihåg att det här är en komedi. Det är det de flesta glömmer bort då de hatar serien. Många gillar kanske inte att se sin favorithjälte i en komedi, men då får de helt enkelt skippa den här. Jag gillar komedi och jag älskar serien.

Men filmen då?
Den är schyst. Jag gillar serien snäppet mer, men många skämt i filmen är oförglömliga och totalt geniala. Hajen på stegen och "some days you just can't get rid of a bomb" är två av dem som de flesta kollat upp på tuben.
I den här filmen sammarbetar Jokern, Gåtan, Catwoman och Pingivnen. Det är grymt att få se så många underbara skurkar på ett och samma ställe. Hur de pratar med varandra och hur de bråkar. Alla stör sig på Jokern som bara garvar och är lite halvtända på Catwoman.
Den här filmen är underbar. Om du inte är så sugen på att kika in skurkar, så kommer du ändå att älska Adam West som Batman och Burt Ward som Robin när de rör sig genom stan på jakt efter skurkarna. Även om du inte är ett stort batmanfan så kan du se den, för det komiska värdet.
Och om du är ett fan, så måste du också se den. Om du tål att folk skämtar om din favoritfladdermus.







Batman (1989)

Batman från 1989 är den filmen som satte igång den "moderna" Batman. Baserat på serien "The Dark Knight Returns" har Tim Burton har gjort Gotham City till en mörkare plats än vad den var under 1960-talet. Batman blev från ett skämt till något stenhårt.
Jokern är tillbaka och spelas av Jack Nicholson, vilket är helt underbart. Han sätter Jokern på ett helt annat plan än det Cesar Romero var på. Inte så att jag klagar på Cesar Romero, men jag föredrar nog Jack.
Batman är såklart också utbytt. Adam West är försvunnen och har blivit ett skämt. Därmed är han utbytt mot Michael Keaton. Det här måste ha varit Tim Burtons favoritskådis innan han hittade Johnny Depp, för han har använt honom tidigare i den grymma filmen Beetlejuice.
Man behöver inte förklara handlingen till den här filmen, vi alla kan den. Jokern blir Jokern och Batman ska stoppa hans onda planer, precis som Batman alltid gör.
Som ni nog förstår så älskar jag den här filmen mer än risifrutti och det är ett måste för alla er som ens hört talas om Fladdermusmannen.






Batman Returns (1992)


Här har vi en riktig läderlapp! Batman Returns är nog den batmanfilmen jag har sett allra flest gånger. Kanske är det för att jag älskar skådespelarvalet med Danny DeVito som Pingvinen, Christopher Walken som Max Shreck  (som för övrigt är namnet på skådespelaren som spelade Greve Orlok i stumfilmen Nosferatu. Men man måste vara en jävla nörd för att ha koll på det) och ännu en gång Michael Keaton som Batman. Mina favoritskådespelare har ett jäkla sätt att ta sig in i barmanfilmer. Först Jack Nicholson och sen Christopher Walken. Nu saknar jag bara Ellen Page och Béla Lugosi.
I första filmen fick vi reda på vem Batman är så det här är en film för skurkarna. Vi har inte en skurk, nä, den här gången har vi tre. Pingvinen som levt hela sitt liv i kloakerna, Max Shreck är den onde miljonären som slår ihop sig med Pingvinen och Selina Kyle är Maxs assistent som upptäcker deras onda planer. Max försöker ta livet av Selina, men istället blir hon Catwoman (fråga inte hur det går till. Ingen vet exakt).

Den här filmen är blodigare, våldsammare och grymmare än Batman från -89. Det är nog därför den inte blev lika uppskattad som den första. Folk kom med kommentarer som "Batman ska inte döda någon" och "det här är ju ingenting för barn", vilket de egentligen ha rätt i. Men det betyder ju verkligen inte att filmen är dålig. Jag älskar den. Älskar skådespelarna, älskar storyn och jag älskar skurkarna. Trots att jag tycker om filmen, så blev det Tim Burtons sista film i batmangenren. Men se den. Den är fantastisk.








Batman: the Animated Series (1992)

Om ni är som jag, så såg ni ibland Batman: the Animated Series när ni var yngre. Ni minns det inte så väl idag, men du kan aldrig glömma introt. Till grym musik spöar en skugga ner två bovar. Bovarna blir fastbundna och polisen hittar dem. Vi ser skuggan stå på ett hustak och plötsligt slår blixten till. Vi får se att det är Batman som är skuggan. Det är ingen text i introt, varken i låten eller på skärmen. Inte ens en presentation av serien. Men det behövs inte. Bara en enda blick på hämnaren berättar vad man kommer att uppleva. Ingen behöver se texten "Batman". Alla känner igen honom och ingen kan vänta på att se vad som ska hända i avsnittet.

Jag var på science-fictionbokhandeln i somras och hittade första säsongen av den här serien för 99 kronor. Jag slog till på en gång. Jäklar, vilket bra val. Nostalgin pumpade i mig då jag kollade på första avsnittet. Jag trodde att mina förväntningar var allt för höga och att det var bättre när jag var barn. Tvärtom. Det här ger mig inte bara en nostalgisk kick, utan det är den bästa filmatiseringen av Batman jag sett! Stämningen från Frank Miller sitter stenhårt fast i varje ruta och varenda skurk får presentera sig. Och det är en av de viktigaste delarna med Batman.
Jag kan inte beskriva någon riktig handling, då serien sträcker sig på fyra säsonger. Men Batman behöver ingen handlingsförklaring. Batman är Batman.





Batman Forever (1995)

Tim Burtons batmanfilmer har tagit slut och nu är det dags för Joel Schumacher (Phone Booth, The Phantom of the Opera och Number 23) att bestämma över Läderlappens framtid. Val Kilmer har tagit över som Batman och det känns som att sextiotalet har återvänt.
Edward Nygma (Jim Carrey) är en forskare på ett av Bruce Waynes företag och han han en ny idé om tankeöverföring. Bruce tycker att uppfinningen verkar farlig och Nygmas chef ger honom sparken. Fast besluten av att visa att sin uppfinning fungerar hittar han på ett alias, Gåtan, och söker sedan upp jätteskurken Dubbelansiktet.

Den här filmen har verkligen gått tillbaka till sextiotalets mer ljusa Batman och skippat allt som har med Tim Burton att göra. Det är inte en dålig grej, för jag gillar den mer ljusa sidan av Batman men med ett rätt dåligt skrivet manus så faller den här filmen ganska rejält. Är inte så nöjd över att inte få någon introduktion av Dubbelansiktet och hans lilla roll bleknar bredvid Gåtan. Val Kilmers grymma skådespeleri räddar däremot filmen från ett totalt magplask.
Det är inte riktigt en bra film, men man ljuger om man säger att den inte är underhållande. Dessutom har Batmans dräkt aldrig sett bättre ut.







Batman & Robin (1997)

Batman & Robin är den filmen som fans brukar tycka absolut minst om. Ännu en gång är det Joel Schumacher som suttit i registolen, men Batman är utbytt ännu en gång. Nu är det George Clooney som klär sig i svart gummi och klarar av det råbra. Det märks att filmen satsat på rejäla stjärnor då Arnold Schwartznegger spelar Mr. Freeze och Uma Thurman spelar Poison Ivy. Alla vet att de är med i en halvkass film och leker bara med det. Men jag tycker inte att den är kass. Bra är den ju inte, men den är underhållande. Och det är iallafall något.
Anledningen till att folk inte gillar den här filmen handlar bara om detaljer. Som att Batmans dräkt har bröstvårtor. Att han har ett kreditkort med batloggan på. Att det är en närbild på Batmans rumpa. Men kom igen, det sabbar inte hela filmen.
Precis som med Batman från -66 så är det här inget annat än en komedi, men jag tror inte riktigt att fans var beredda på det och kände sig istället förolämpade.
Filmen är helt klart bland de sämsta, på grund av det urusla manuset. Dialogerna är skrivna som att publiken inte alls förstår vad som händer i filmen, om ni förstår vad jag menar. Att man liksom blir lite förbummad.
Men den är absolut inte så dålig som alla säger att den är och det skadar inte att få se superkändisar utklädda till seriefigurer.







Batman Begins (2005)

Efter fiaskot med Batman & Robin blev det inga fler filmer förrän åtta år senare. Då kom filmen alla älskade. Batman Begins.
Jag måste erkänna att det var ett par år sedan jag såg den här filmen, men jag minns exakt min åsikt om den; http://www.youtube.com/watch?v=l1YmS_VDvMY
Jag vill inte veta hur Batman blev Batman. Det tycker jag att man fick en nog bra förklaring på i Batman från -89. Dialogerna kändes utdragna, batmobilen ser ut som skit och hela filmen kändes pretentiös.
Ra's Al Ghul kändes inte helt bra som skurk i filmen. Om det är någon man inte riktigt vill se på filmduken, så är det han. Jag hade hoppats på Harley Quinn eller Clayface. Scarecrow hade de iallafall med, och det är min absoluta favoritskurk. Men jag kan inte riktigt säga att jag var nöjd med resultatet. Han kändes inte äkta och till utseendet såg han alldeles för lite ut som en fågelskrämma. Sen hinner han knappt vara själva Scarecrow i filmen. Jag tror att han bara är det i ett par sekunder innan han får en elstöt och rider ur bild. Vilket anti-klimax va? Precis som resten av filmen.







The Dark Knight (2008)

Det här är enligt många den överlägset bästa batmanfilmen någonsin. Jag håller inte riktigt med, men jag kan inte precis säga att den är dålig.
Historien cirkulerar självklart runt Läderlappen och hans kamp mot Jokers gäng. Historien är lite tafatt fängslar mig inte så mycket. Känns som att de försökt göra filmen djupare än vad den borde vara. Man kan inte gå in för djupt när det i helhet handlar om en kille som klär ut sig till en fladdermus.
Varenda dialog känns som ett inövat tal och fängslar mig inte heller. Den enda anledningen till att folk är som tokiga i den här filmen, som jag kan komma på, är Jokern. Han tar inte över Cesar Romeros eller Jack Nicholsons roll, utan verkar mer ha tagit över från Allan Moores serieversion. Han skämtar inte lika mycket utan är en psykopat förstörd av sitt tragiska förflutna. I serien han använt för att få fram den Joken han ville ha (The Killing Joke) så är Jokern en misslyckad ståuppkomiker som har svårt att få ihop pengar till sig själv och sin gravida fru. På grund av detta måste han hjälpa två skurkar att bryta sig in i en fabrik han förut jobbade i. Han vill inte behöva göra det, men han känner sig utan val.
Precis innan de ska slå till får han reda på att en olycka inträffat och att hans gravida fru dött. Han blir helt till sig och försvinner ur sitt medvetande. Trots det tvingar bovarna honom att hjälpa dem med brottet.
Väl inne i fabriken åker de fast och Jokern försöker att fly genom att hoppa ner i vatten nedanför fabriken. Det vattnet var självklart förgiftat vilket gav Jokern det utseende vi är vana att se honom med. Detta driver honom till vansinne och han beslutar sig för att få alla människor att se världen ur hans perspektiv.
I The Dark Knight har Jokern ett par olika berättelser. Den ena är att hans fru blev knivskuren över hela ansiktet vilket sänkte hennes självkänsla. Hon trodde inte att hennes man kunde älska henne längre, trots vad han sa. Så han tog ett rakblad och skar sig själv i ansiktet, genom mungiporna, för att visa att det var okej. Hans fru klarade inte av att se på honom längre och lämnade honom. En annan historia är att hans far var alkoholist och kvinnomisshandlare. En dag kom hem fullare än vanligt och Jokerns mamma tog upp en kniv för att kunna försvara sig själv. Han vände kniven mot hennes hals och dödade henne. Sen gick han fram till Jokern, som grät. "Varför så allvarlig?", frågade pappan. "Jag ska sätta ett leende på dina läppar". Han tog kniven och skar Jokern i mungiporna så att han fick ett permanent leende.
Nu har jag kommit ur spår lite, men en sak är iallafall förändrat från de tidigare filmerna; Jokern har definitivt smink på sig.

Alltså, Jokern stjäl hela showen och han är egentligen den stora anledningen till att se filmen. Batmans röst är löjligt hes, den nya batmobilen är fortfarande det värsta jag sett, den lite för lång på två och en halv timme och lite djup för sitt eget bästa.







Batman: Under the Red Hood (2010)

Batman: Under the Red Hood är den senaste batmanfilmen och för att vara tecknad, så har de verkligen gått långt med mörker. Filmen börjar med att vi ser Jokern misshandla Robin (Jason) i ett skjul med en kofot. Blod är utspätt över hela rummet och vi hör hur benen i Robins kropp knäcks. Sen lämnar Jokern honom i skjulet med en bomb.
Batman är påväg dit, men kommer försent. Bomben detoneras och Robin dör. Batman springer fram till honom och lyfter upp hans livlösa kropp. Det är första scenen i filmen.
Filmen går ut på att Batman och Nightwing (den första Robin) ska slåss mot Red Hood. Ni vet, den brottslingen Jokern blev lurad att imitera, vilket ledde till han blev just Jokern.
Men filmen tar en extrem ny vinkel jag inte riktigt kan avslöja. Men tro mig, det är sanslöst.
Och slutet fick mig tillochmed att släppa en manstår.

Jag har ett ord att säga om den här filmen; grym. Jävligt grym, faktiskt. Tycker att de animerade batmanfilmerna sedan The Animated Series har gått lite i stöpet. Men den här får mig att äta upp mina ord.
Lite trist att vissa föremål är datoranimerade och att röstskådespelarna är utbytta, men det är de enda jag kan klaga på. Däremot har jag bäst koll på Batman från åttiotalet och bak eftersom det är från den tiden de flesta av mina serietidningar är ifrån. Så det är inte alltid lätt att hålla koll på de nya personerna man borde veta bakgrundshistorien på. Så, om du är ny på Batman så rekomenderar jag den inte riktigt. Men om du har läst en del serier och sett filmerna så är det här verkligen ett måste.







Så, vilken filmatisering är den bästa? Jag har en egen topplista över de filmer jag skrivit om.

  1. Batman: the Animated Series
  2. Batman Returns
  3. Batman: Under the Red Hood
  4. Batman (1989)
  5. Batman (1943)
  6. Dark Knight
  7. Batman (1966)
  8. Batman Forever
  9. Batman and Robin (1949)
  10. Batman & Robin
  11. Batman Begins

Så, då undrar jag; vilken fladdermusfilmatisering är din absoluta favorit?

Kommentarer
Postat av: Herman

Mina favoriter är batman från 89, batman returns och tha dark knight. De animerade serierna älskade jag, men det var så otroligt länge sen så jag vet inte vad jag tycker. Jag vill dock bara låna låna och åter låna filmer av dig läderlappen alltså. Resten är jag inte intresserad av

2010-10-08 @ 20:21:48
Postat av: Petter

SV Herman:



Klart att du ska låna film! Du borde låna film! Du borde ta Batman: the Animated Series. Fett värt att se om.

2010-10-08 @ 21:32:39
URL: http://kaptennintendo.blogg.se/
Postat av: Viola

Animated Series är så sätans bra alltså. Trodde jag var ensam om att toppa med den!

2010-10-09 @ 00:52:41
URL: http://dumheterna.blogg.se/
Postat av: r

SV: Shit, ofta de är dina?

Gav inte jag igen allt som var ditt osv?

2010-10-09 @ 13:29:48
URL: http://methyphilia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (din jävla nolla)

URL/Bloggadress:

Kommentar: