Nu sitter jag i inspelningslokalen. Alla andra har åkt hem. Jag ska städa vidare efter oss. Vi är klara. Jag sitter på en stol och ryser konstant i fyrtiofem sekunder med någon minuts intervaller. Om det är för att jag är så nöjd över att ha lyckats med något jag arbetat med i åtta månader, eller om det är för att min Star Trek-tröja är för kall vet jag inte. Men jag vet i alla fall att jag inte känns mig såhär nöjd över något på väldigt länge. Jag har slitit på sjutton versioner och sju synopsis av samma manus, blodat ner mina händer de senaste dagarna och regisserat skådespelare som jag aldrig gjort förut. Tack alla ni som hjälp till med filmen!

Imorgon ska jag till skolan och redigera. Då får vi se om allting dög tillsammans. Jag hoppas verkligen på det bästa. Det vore så skönt om allting klaffade vid redigeringsbordet.