Jag ser på mycket skräckfilmer och läser för tillfället en massa skräckböcker. De flesta är skrivna av John Ajvide Lindqvist. Jag har själv försökt skriva skräck, men det går trögt. Jag vet inte vad som skrämmer andra. Jag kan skriva noveller, låttexter och poesi. Min svenskafröken tycker tillochmed att artiklar, referat och etc är min grej. Men skräck är svårt. På riktigt. Skrivit ett filmmanus till en skräckfilm. Den ska spelas in i höst med klassen. Jag tror inte att någon kommer få någon kall kår. Jag kan få spyreflexer av att läsa Ajvides "Pappersväggar". Det vill jag kunna skapa.

Problemet är att jag är dålig på att hantera skräck. Just nu halvspringer jag från dörr till dörr då jag ska göra något. Klockan är mycket, alla sover och jag tror nästan att en naken man med en fällkniv genom hjärtat ska stå någonstans i huset och vänta på mig. Därför springer jag. Det är dåligt egentligen. Det får mig bara att känna mig jagad, vilket skrämmer upp mig ännu mer.

Det är bara "Människohamn" jag inte läst ur Ajvides samling. Nu har jag börjat. Jag är några kapitel in och jag får se om jag fixar hela. "Låt Den Rätte Komma In" fick jag avsluta någonstans i mitten. Det blev för mycket. Då man känner att man ligger vaken om nätterna och bara väntar på att någon ska gå in i ens rum så ska man sluta. Då är det för mycket.
Det underlättar inte att jag har två katter i huset som går i trappor, krafsar på dörrar och kan framkalla ljud jag aldrig hört tidigare.

Trots det