Det visade sig att jag fick fler frågor än 0,7. Faktiskt, så fick jag hela fyra frågor! Det gjorde mina tjugosju läsare bra! Duktiga.


Vad kommer ditt stora intresse för film, och just b-filmer ifrån?
Tillåt mig bara säga att gamla skräck/monsterfilmer inte är b-filmer. De flesta hade en stor budget och många var väldigt välgjorda för sin tid. B-filmer är inte mitt allra största filmintresse även fast jag anser att de har en viss charm, så som Ed Woods klassiker och Robot Monster.
Mitt filmintresse började först när jag var tio år gammal och spelade in Miffoman med min bror och vår kompis. Det ledde till att jag gick på "68:an" - en kvällsaktivitetsgrupp där vi spelade in film varje tisdag. Först var det bara för skojs skull. Löjliga superhjältefilmer som inte betydde någonting för mig, men sen blev jag frälst. Jag såg Cinema Paradiso. I slutet av filmen med kyssmontaget från gamla filmer började jag se film på ett annat sätt och förstod att det var en hel värld jag missat.
När jag sen återvände till "68:an" hade jag större planer. Skrev tjugo sidor långa manus och pressade skådespelarna till sitt allra bästa. Tyvärr blev varje film för avancerad och ingen blev riktigt färdig. Jag antar att varken våldsamma mordgåtor eller en analys av en människas psykologiska beteénde när han finner sig själv i ett litet rum tillsammans med elva främlingar inte var något som ett gäng tolvårigar ville spela in. Vi försökte, men alla gav upp efter ett par veckor.
Jag hoppade av gruppen efter ett par år, då jag egentligen var för gammal för att stanna, men mitt filmintresse levde vidare. Bröderna Marx och Charlie Chaplin fångade min uppmärksamhet och efter jag sett varje film av dem jag fick tag på ett fyrtiotal gånger kunde jag spela upp dem i hjärnan när jag väl hade tråkigt. Det resulterade att jag satt och lyssnade på Rufus T. Firefly istället för matteläraren under högstadiet vilket ledde till att jag inte hade nog höga poäng för att läsa filmlinjen på Midgård. Jag skickade ett brev till en lärare jag tyckte gett mig orättvisa betyg och på det sättet fick jag chansen att spela in film på en högre nivå. Fast nu har jag visst skrivit min livshistoria de senaste 600 raderna istället för att svara på din fråga.
Ja, alltså. Cinema Paradiso, Cinemassacre och 68:an skapade mitt filmintresse. Såja. Nästa fråga tack, så kanske jag kan förklara det amerikanska rättssystemet.


vilken är din favorit nintendo spel konsoll?
Det där är alltid en grymt svår fråga att svara på, för det beror helt på vad man är sugen på. För tillfället är nog NES min favorit, just för att jag skaffat några nya, grymma titlar som Castlevania, Kung Fu, Batman och The Battle of Olympus. Men varje gång jag spelar ett spel på Gamecube så känner jag mig frälst. Jag spelade NES före Gamecube, såklart, men så fort jag håller i en gamecubekontroll känner jag mig frälst. Som att tolvåringen i mig väcks till liv. Som det gjorde de första gångerna jag spelade NES igen efter jag gav bort det.
Tror att Gamecube betydde mer för mig. Det var den konsollen som jag och mina vänner kunde samlas omkring och spela en runda XIII, Super Smash Bros. Meele eller Mario Kart Double Dash.
Så, NES är för tillfället min favoritnintendokonsoll, men Gamecubbe är konsollen jag älskar mig. Om det låter vettigt på något sätt.

Som ni säkert kan förstå, så är Halloween min högtid. Det är nu alla ser på skräckfilmer, pyntar sina hus med Draculas slott som mall och klär ut sig till monster. Jag kan inte gå så mycket i detalj om mina tankar kring Halloween, för om fyra och en halv timme ska det ramla in ett gäng monster i huset och vi alla ska fira denna högtid.

Vad gillar jag egentligen? Dags för lite topplistor!



Fem i topp - Zeldaspel

1. The Legend of Zelda: Majora's Mask
2. The Legend of Zelda: Ocarina of Time
3. Adventure of Link
4. The Legend of Zelda: Wind Waker
5. The Legend of Zelda: Link's Awakening

Sex i topp - Filmer om att göra film

1. American Movie
2. Singing in the Rain
3. Ed Wood
4. King Kong
5. Be Kind, Rewind
6. Shadow of the Vampire

Fem i topp - Tecknade filmer

1. Järnjätten
2. Spirited Away
3. Kikis Expressbud
4. Howl's Moving Castle
5. Whisper of the Heart

Tre i topp - Musikaler

1. Singing in the Rain
2. Hair
3. Jesus Christ Superstar

Fem i topp - John Ajvide Lindqvist

1. Lilla Stjärna
2. Pappersväggar
3. Hanteringen av Odöda
4. Låt den Rätte Komma In
5. Människohamn

Fem i topp - Amerikanska komediserier

1. Seinfeld
2. Vänner
3. Happy Days
4. Big Bang Theory
5. Cheers

Fem i topp - Tuffaste människorna

1. Ed Wood
2. Harry Houdini
3. James Rolfe
4. Steven Spielberg
5. Bröderna Marx (Ja, de är som en människa)

Fem i topp - Konsoller

1. Nintendo
2. Gamecube
3. Atari 2600
4. Super Nintendo
5. Nintendo DS

Fem i topp - Konsoller jag vill ha

1. Vitrual Boy
2. CD-i
3. Atari Jaguar
4. Neo Geo
5. TurbografiX

Fem i topp - Superhjältar

1. Gröna Lyktan (tillsammans med Gröna Pilen)
2. Batman
3. Spindelmannen (Ultimate Spiderman)
4. Blixten
5. Ultrapetter

Fem i topp - Superskurkar

1. Fågelskrämman
2. Gåtan
3. Krösus Sork
4. Red Hood
5. Jokern

Tio i topp - Filmer (förändras ständigt)

1. Tillbaka till Framtiden 1-3
2. Rocky 1-6
3. Star Wars
4. G
5. Jurassic Park
6. Duck Soup
7. It’s a Mad, Mad, Mad, Mad World
8. Cinema Paradiso
9. Before Sunrise
10. Järnjätten

Har ett tips till er som vill börja upptäcka världen innan det fanns fatsuits och Adam Sandler. Tillochmed innan ljudfilmer.
Ja, vad är en bra start för stumfilmer? Börja såhär.
Singing in the Rain är ett bra val att börja med, bara för att se hur inspelningen vid en stumfilm går till. Det kan öppna ert intresse lite grann, nog för att se er första långfilm.
Fortsätt sedan med Moderna Tider, Charlie Chaplins allra bästa. Den här filmen behöver inget snack och man kan titta på en film endast ljudsatt av ett piano samtidigt som man garvar tungan av sig. Nu när du börjar upptäcka världen är det dags att se
Call of Cthulhu. Den här filmen är lite speciell. Det är en stumfilm och ser verkligen ut att vara från början av tjugotalet, men faktum är att den är från 2007. Här är handlingen mer självklar än många andra stumfilmer och det är en grym film att se som sin första stumskräckis. Sen kan du äntligen hoppa in i den riktiga smeten som är stumfilm;
Nosferatu. Det är nog den mest välkända skräck-stumfilm en och det ska även vara den första filmatiserade (överlevande) versionen av Dracula. På grund av copyrightproblem behövde Dracula byta namn till Greve Orlok och hela filmen till Nosferatu. För att vara så gammal som den faktiskt är, så är den jäkligt välgjord och skrämmande. Men det finns väl ingenting jag kan säga som inte redan är sagt. Skuggorna ligger perfekt, dörrarna som är formade efter Grevens kropp och hans ögon tillsammans med fingrar kan ge vem som helst rysningar. Tänk en blandning av Béla Lugosi i White Zombie och Freddy i Terror på Elm Street.
Nu älskar du förmodligen stumfilm och det är bara att fortsätta hur du än vill. Fler Chaplin eller kanske The Cabinet of dr. Caligari. Helt upp till dig.
Fortsätt se gamla filmer, så lever den ofärgade eran vidare.

När man har skrivit runt sjuttioelva recensioner så får man lite lust att svara på saker som folk faktiskt undrar över. Så, nu är det eran tur att fråga mig vad ni vill alltså. Ja, ni vet hur det fungerar. Det behöver inte vara frågot, det kan vara gåtor också. Som "vad är vitt när man slänger upp det i luften men gult och vitt när det landar?" och liknande. Som Gåtan, ur Batman.
Med tanke på hur många läsare jag har och hur många som brukar kommentera har jag räknat ut att jag kommer att få 0,7 frågor. Så, om någon skriver sjuttio procent av en fråga till mig så känner jag mig nöjd.

Dra igååång!

Nu är första veckan av fyra över av mitt Godzilla-thon. Ni som inte hängt med, så har jag som mål att se samtliga Godzillafilmer på en månad, även de jag tidigare sett. Ingen lätt uppgift, eftersom det är fler filmer än dagar och jag har en massa sidoprojekt igång. Men jag ska klara av det! En man måste göra vad en man måste göra vad en man måste göra. (bonuspoäng om ni vet var citatet kommer ifrån)


Godzilla (1954)
Alla vet vem Godzilla är. Kanske tänker ni på en stor dinosaurie, eller som en humorsymbol men vad man än tycker så måste man hålla med om att Godzilla från 1954 är en hemsk film.
Godzilla kom ut bara ett decennium efter atombombsattacken i Japan, så den här filmen har en väldigt allvarlig ton när de pratar om ett monster som är muterat av kärnvapen. Och de har all anledning att ha det.
Vi har alla åtminståne sett någon monsterfilm, men den här visar allt på en helt annan nivå. Monstret är inte i fokus och man känner sig inte road då hus slås sönder. Det är någonting man ofta ser i monsterfilmer, men det här är första gången man ser att människor verkligen kommer till skada. Fulla sjukhus med skadade patienter där deras närmaste får tränga ihop sig så gott de kan, för att sörja den skadade. Det finns en scen där en kör med unga flickor sjunger en requiem för alla de som förlorat sina liv. Det är jäkligt obehagligt.
Det här är en hemsk film, men absolut en av de bästa monsterfilmerna jag sett, tillsammans med King Kong och The Day of the Triffids.
Om ni är något som helst fan av monster, filmer, Japan eller bilder som förevigt stannar i skallen; se den här filmen.

Om du inte har sett den, se den. Helst imorgon.

Sitter i redigeringsstudion och kollar igenom allt som filmats. Helvete. Knappt något funkar. Skuggor vi inte märkt. Sync som inte flyttar sig. Kameran tror att den är avstägd, men som är på och när det är dags att filma så trycks den av. Helvete. Dessutom gör alla namnbyten på filmen mig förvirrad. Nu heter den "Inte den enda som sitter fast".
Ska försöka göra det bästa utav det iallafall. Inte ge upp. What would House do?

Lägger iallafall ut lite bilder ifrån vår inspelning. Hoppas att vi får ihop filmen tillslut. Har ni sett American Movie? Äsch, skit i det.

Nu sitter jag i inspelningslokalen. Alla andra har åkt hem. Jag ska städa vidare efter oss. Vi är klara. Jag sitter på en stol och ryser konstant i fyrtiofem sekunder med någon minuts intervaller. Om det är för att jag är så nöjd över att ha lyckats med något jag arbetat med i åtta månader, eller om det är för att min Star Trek-tröja är för kall vet jag inte. Men jag vet i alla fall att jag inte känns mig såhär nöjd över något på väldigt länge. Jag har slitit på sjutton versioner och sju synopsis av samma manus, blodat ner mina händer de senaste dagarna och regisserat skådespelare som jag aldrig gjort förut. Tack alla ni som hjälp till med filmen!

Imorgon ska jag till skolan och redigera. Då får vi se om allting dög tillsammans. Jag hoppas verkligen på det bästa. Det vore så skönt om allting klaffade vid redigeringsbordet.

Gårdagen var en mardröm.
Jag kom dit och hade med mig min katt Hendrix, som skulle spela Sofi. Hendrix blev så nervös att han föll omkull flera gånger i huset, så efter någon timme kom min flickvänm Amanda på att det inte funkar med honom. Det betydde att jag behövde skriva om manuset - för den femtonde gången.
Första scenen vi spelade in krånglade jävel. Vi använder en stor jäkla lins som heter Letus. Med den ser det snyggare ut och man får in bättre fokuseringar. Men vi hade knappt använt den tidigare, så det blev mycket tekniskt krångel och solen hann gå ner innan vi blev helt klara med exteriören - vilket leder till Ed Wood-ljus.
Sen blev det många omtagningar och mycket skit. När två scener var klara började två av skådespelarna klaga på att det tog långt tid och att de ville hem.
Visst. Skriva om schemat. Fick med tre scener av fjorton igår på fem och en halv timme. Idag ska vi spela in åtta scener på tre timmar. Helvete.
Sen är ju katten borta ur manuset, så vi behöver en ny titel. Kommer inte på någon.
Bra iallafall att den viktigaste skådespelaren, Emma, är tålmodig och bra. Det är hon som måste vara utomhus i innekläder men klagar inte. Skönt att någon jobbar åt samma riktning som jag, iallafall.

Jag garanterar att ni alla har hört talas om Frankensteins Monster. Monstret som är tillverkat av döda människor. Ja, ni alla kan historien.
Dr. Frankenstein är en foskare som försöker väcka de döda till liv. För sina experiment springer han och sin kutryggiga medhjälpare runt för att hitta döda kroppar. Han använder de friska delarna i de döda människors kropp för att sy ihop en hel människa. Tillslut är det bara en hjärna kvar. Frankensteín och hans medhjälpare bryter sig in i ett universitet för att stjäla en. Medhjälparen tar sig in genom ett fönster och hittar två hjärnor i glasbehållade. Han väljer en hjärna med texten "Frisk hjärna", men råkar tappa den. Utan annat val stjäl han istället en hjärna med texten "Sjuk hjärna", utan att berätta det för Frankenstein.
Frankenstein bygger ihop den konstgjorda människan och väcker honom till liv med hjälp av en blixt. Men allt går fel och allt Frankenstein skapat är ett monster. Frankensteins monster flyr labbet och beger sig in i staden där han måste lära sig att använda en sjuk hjärna, en ny kropp och lära sig att anpassa sig till den levande världen igen.

Frankenstein är klassikern över alla klassiker. Inte bara är det en av de mest välberättade skräckfilm som gjorts, utan det är även allas våran Boris Karloffs första film. Vi alla (skräckfantaster) kan historien om hur Karloff fick rollen. Först ville Universal ha Béla Lugosi i rollen som Monstret, men Lugosi sa nej. Han ville inte ha massa smink över ansiktet och inte ha några repliker. Då hittade Universal Karloff istället som självklart ställde upp. Karloff blev extremt populär över hela jorden, inte bara för sitt skådespeleri, utan även för att han visade att man kunde bli stor även fast man passerat fyrtio.
Lugosi blev nerknuffad ifrån sin pedestal och Karloff tog platsen. Nu gick alla skräckfilmsroller till Karloff istället för Lugosi, och när de väl spelade tillsammans i filmer (så som The Raven) så var alltid Lugosi Karloffs "sidekick".
Man förstod verkligen att Lugosi ångrade sitt beslut när han spelade Frankenstlöst mästerverk.eins monster i filmen Frankenstein meets the Wolfman.
Den här filmen var så vågad för sin tid att man inte kan låta bli att älska den. Scenen där Monstret dödar den lilla flickan är helt sjuk.
Monstret träffar en flicka som inte är rädd för honom och de går ner till en sjö för att kasta sten. Monstret skrattar åt hur stenarna sjunker i vattnet, och när stenarna tar slut så väljar han att istället kasta i flickan. Jag trodde att flickan skulle klara sig, men hon drunknar. Det var så brutalt att de valde att klippa bort den scenen inför biopremiären. Däremot finns den kvar på dvdutgåvan.

Även om du inte gillar skräck så är det här en film man måste se. En klassisk historia blir en klassisk film som blir ett tidlöst mästerverk.

Första dagen av "Huset med den egna viljan" är slut. Vi har nu riggat lampor, fotat ett storyboard, testat kameravinklar, möblerat om, skrivit version fjorton av manuset och även bytt namn på filmen. Nu heter den "Har du sett något liknande, Sofi?"
Idag är det första gången vi får träffa skådespelarna och filma på riktigt. Scen 8-12 ska vi försöka hinna med idag.

Nu gäller det!

Nu är klockan tjugo över sju på morgonen och alla skulle samlas i huset vid åtta. Jag är lite tidig.
Idag ska vi rigga upp alltid, städa bort flaggor, flytta stenar, sätta upp ljus och testa kameravinklar. Vi spelar in imorgon och idag är det första gången vi faktiskt får vara på inspelningsplatsen.
Huvva, det är lite nervöst att faktiskt spela in en film med andra människor - en sån jag jobbat med i över ett halvår.
Önska mig lycka till, för nu kör vi! We got this, man! We got this by the ass!

Vi hade en engelskauppgift att sätta någon slags bild till en novell. Alltså, serier, teater eller film. Jag valde självklart film. Sweded Ed Wood-film.
Till er som inte känner till uttrycket "Sweded", så innebär det att man spelar in en remake på en annan film, fast med noll kronors budget och man ska inte ha flera olika inspelningsplatser. Uttrycket kommer ifrån kanonfilmen "Be Kind, Rewind", som jag rekommenderar starkt.
Och ni som inte känner till Ed Wood, ni kan läsa ett gammalt inlägg om honom här.

Och nu till filmen.

Jag har sett alldeles för många dåliga filmer på senaste tiden. Night of the Demon, A Virgin among the Living Dead och The Legend of the 7 Golden Vampires. Jag försökte se en bra film, så jag slog igång Slumdog Millionaire, men det visade sig att det var den sämsta i hela bunten.
Så hur ska jag göra för att försäkra mig om att se bra filmer? Jo, jag har ett Godzilla-thon. I en månad ska jag se alla trettiosex filmer med Godzilla. Trettio dagar, trettiosex filmer. Det fixar jag. Däremot ser jag just nu igenom alla Rocky och Star Wars-filmer för den femtiotolvte gången; så det kommer att bli en utmaning.
Sen funderar jag på om jag ska skriva om Godzilla på samma sätt som med Batman, eller om jag borde skriva ett nytt inlägg för varje film. Eller, kanske inte alls.

Så, vad tycker ni sju läsare? Borde jag se samtliga Godzillafilmer? Hur ska jag isåfall recensera dem? Borde jag göra det alls?

Kommentera!

Vad får man om man slänger in Edward Furlong (Terminator 2), Robert Englund (A Nightmare on Elm Street), Andrew Sachs (Pang i Bygget), revisita ifrån Tillbaka till Framtiden, Ghostbusters, Star Wars, Indiana Jones, Halloween, Nightmare on Elm Street, När Lammen Tystnar, Terminator 2, Jaws, Gremlings, Superman, James Bond, Alien, King Kong, Rocky, Predator osv., massa tvspel, serietidningar, billiga filmer och liksinniga töntar?

Jo, man får Sci-Fi World. The Scandinavian Sci-fi, Games & Film Convention. Herregud, jag kan inte bärja mig. Det är bara en och en halv månad kvar. Jag måste köpa biljetter till Stockholm, måste hitta ett hotell och jag måste komma på vad jag sjutton ska klä ut mig till.

Åh, alltså, jag är helt varm i magen.
Jag läser hela tiden på internet om fantastiska conventions i Amerika och nu får jag äntligen ta del av det!
Om någon har varit på Sci-Fi World och läser min blogg kan kommentera om hur det är, så skulle jag älska er. Det har hållit på sedan 1998 med gäster som Elijah Wood, Darth Vader, Chewbacca, Leather Face, Pin Head och Bobba Fett.


Vill någon följa med mig dit? <3 (Amanda?)

A Virgin... Among the Living Dead... Wow. Ibland när man hittar en film så måste man se vad det är, även fast man saknar förhoppningar.

En kvinna åker från London till en by mitt ute i ingenstans för att träffa sina släktingar. Efter ett tag upptäcker hon att alla i byn är döda, trots att de går runt.
Hon vill inte stanna, men har inget val. Hennes liv blir fyllt av satanistiska nakenheter och döda fladdermöss.

Om det finns någpt som heter "camp value", så är den här filmen fyllt av det. Hackiga inzoomningar på allt, helt sanslösa dubbningar från franska, helt onödiga nakenscener och totalt musiklös. Om du väljer att se den här filmen saknar du helt och hållet socialt liv, ute efter nakna brudar eller så är du bara psykiskt rubbad. Eller så är du en sån där som hittar "konst" i allt du ser. Hört att det ska vara en grym "konstfilm", men jag förstår det inte.

De har tryckt in nakenscener överallt. Jag hittade inte någon scen i filmen utan bröst och ingen av dem gångerna var det nödvändigt att visa något! Finns en scen där huvudpersonen vaknar naken i sin säng (hon gör det genom hela filmen) och hittar en svart penisformat staty mitt på golvet. Hon går fram till den, naken, och slår sedan iväg den. En blind kvinna sitter i hörnet och säger att hon inte borde ha gjort sönder statyn. Sen går den blinda ut ur rummet och in i ett annat. Där väntar en man (han har den grymmaste dubbningen. Låter som en Sagan om Ringen-parodi) för att döda henne. Precis innan han slår till så klär den blinda av sig, och sen kan de slåss ett tag. Helt onödigt, men det är allt som en B-film innebär.

Jag kan ärligt talat säga att det här är den näst knäppaste zombiefilm jag sett (etta är Orgy of the Dead), men det finns ett visst underhållningsvärde i den, som många andra filmer saknar. Jag älskar kassa, blodiga effekter och det faktum att den är dubbad från franska får den att se ut som en komedi. Och då känns den jävligt lyckad.


Försökte hitta ett passande klipp ur filmen, men hittar verkligen inte rätt! Ni får helt enkelt köpa filmen, om den låter intressant. Vilket jag hoppas att den inte gör.

I min recension av Altered Beast säger jag att jag aldrig kommer att klara ut Mega Man 4. Men nu har det hänt.
Igår slog jag igång spelet och slutade inte spela! När man hade kommit in så pass långt som jag hade gjort, så finns det inget lösenord eller sparsystem, så jag fick sitta och spela tills midnatt. Då lämnade jag spelet igång över natten och fortsatte i morse. Nu, alldeles nyss, så klarade jag Dr. Wily. På riktigt, eftertexterna rullar på skärmen just nu.
Jag är så jäkla nöjd med mig själv. Bra jobat, Petter. Bra jobbat.

Dock känns det rätt surt att jag dödslirat ett spel som slutar med att boven kommer undan. Men honom ska jag jaga vidare i Mega Man 5!

Varulvar är coola. Jag lovar att ni säkert sett någon varulvsfilm, och vad brukar de innehålla? Huggtänder? Blod? Päls? En helfrän transformering? Michael J. Fox med päls som dunkar i en basketmatch?

Teen Wolf handlar om förloraren Scott (spelad av Michael J. Fox) som upptäcker förändringar när han kommer in i puberteten. Ja, ni vet. Det vanliga. Lite extra hår. Förbättrat luktsinne. Röda ögon. Det visar sig att det går i Scotts släkt att vara varulv, men det hade ingen berättat för honom! Men det är inte den klassiska varulven som presenteras, nä, den här har lång päls, är grymt starka och smidiga, men det är den enda skillnaden. De förlorar varken förståndet eller äter får.
Till skillnad ifrån hans släkt så är det här inget han döljer. Han försökte visserligen ett tag, men när han, mitt i en basketmatch för hans skola, förvandlas så känner han inte att han borde dölja något.
Han äger ut motståndarlaget och blir snabbt skolans populärast varg. Alla älskar honom och han får ligga med bruden han suktat efter i flera år, så länge som han är varg. Det hade jag inte förväntat mig!

Filmen kom ut 1985, bara ett litet tag efter Tillbaka till Framtiden, vilket skapade en del problem. I Spanien döpte de om Scotty till Marty, men varför vet jag inte. Måste ha varit förvirrande.
I Brasilien kallade de filmen "Garoto do Futuro" istället för Teen Wolf. Det betyder "Pojken från Framtiden", även fast den inte alls har någonting med tidsresor att göra.
Sen är det lite skoj att Scotts hus ligger på samma gata som George McFlys och huset han bor i är samma hus som Lorraine Baines bodde i, i Tillbaka till Framtiden.


Det här är helt enkelt en otrolig film. Kreativ, nytänkande, rolig, Michael J. Fox och monster. Svårt att klå det i varulvsgenren. Fast, det finns en varulvsfilm som nog är bättre; An American Werewolf in London. Men den kan jag snacka om någon annan gång.

Problemet med den Teen Wolf är att allt annat känns halvdant. Om man ser en film som inte innehåller Michael J. Fox utklädd till varulv stå på händerna på en van som kör rakt genom en stad, så blir man en smula besviken.

Det verkar som att allt jag ser på är skräckfilmer, men jag är barnsligt förtjust i bra komedier också. Bra komedier, alltså. De flesta nya komedier är inte bra komedier. De flesta som går på bio är av samma gäng som gjorde Scary Movie. På riktigt, Scary Movie, Scary Movie 2, Scary Movie 3, Scary Movie 4, Date Movie, Epic Movie, Meet the Spartans, Disaster Movie och Vampyrer Suger. Geez, tror ni att det räcker, eller? Och det är bara filmerna under de senaste tio åren. Men nog om det. Jag skulle kunna skriva ett riktigt långt jävla inlägg om varför jag ogillar dessa filmer och varför de suger. Men inte nu.
Nu ska jag prata om bra komedier.

När det kommer till film har jag en helt annan humor än när det kommer till tvserier eller vekligheten. Helt knäppt, egentligen.
De bästa komedierna är The Naked Gun, samtliga Monty Python, Bröderna Marx-filmerna och Wayne's World (inte räknat med Ghostbusters, Tillbaka till Framtiden etc. för att det är mer än bara en komedi). Alltså, filmer med helt jävla galen humor. Saker som blir för mycket och som är totalt orealistiskt. Ni kanske inte tycker att Marx passar in, men för deras tid så var de som Monty Python.
När det kommer till tvserier så är Seinfeldt och The Office mina favoritkomedier, inget snack om saken. Lustigt, va? Det är inte alls samma humor som i The Naked Gun, men ändå gilar jag det.
Men om man tar en tvserie som faktiskt har samma humor som Monty Python, så ogillar jag den. Som Family Guy och Beavis and Butthead. Varför vet jag inte. Bara är så.

Visste inte riktigt vad jag skulle skriva i det här inlägget, så jag kom av mig halvvägs in. Det betyder att jag måste avsluta det innan jag tappar bort mig totalt.
Godnatt.

Vaken inatt. Jag kan inte slappna av. Allt jag kan tänka på är "Huset med den egna viljan".

Som ni vet, så är jag en filmfantast. Men inte bara när det kommer att titta på film. Min dröm är att få göra en riktig film. En långfilm som folk faktiskt betalar för att få se. Jag har gjort egna filmer sen jag var tio år, men nu, den senaste tiden har det blivit mer på allvar.

"Huset med den egna viljan" är en film jag arbetat med sen februari och alldeles snart är det inspelningsdags. På riktigt. Om ynka två veckor ska jag sitta i registolen och bossa. Men det är så mycket som ännu inte är klart. En jädra massa saker

1. Huset jag hyrt för inspelningsplats har jag ännu inte hunnit titta på ens.
2. Vi har ingen budget ännu. Vi hade tänkt att söka pengar hos Film i Västerbotten, men det är för sent nu. Vet inte hur det ska lösas.
3. Vi behöver specialeffekter i filmen, men jag har ännu inte lärt mig scenografi. Det vet jag inte heller hur vi kommer att lösa.
4. Jag fick min sista skådespelare IDAG. Ja, idag. Via min kameraman, Viktor. Alltså har jag inte haft tid att träffa honom. Jag har faktiskt bara hunnit träffa på en av skådespelarna.
5. Vi saknar massor och massor av rekvesita. Flyttkartonger, bil, verktyg, hushållspapper, möbler etc. Massa smått som jag börjar oroa mig för nu.
6. Manuset ska ändras. En scen ska bort, en ska dit och tre ska ändras. Det har jag inte tid med att skriva.
7. Jag vet inte om huset vi hyrt har el. I värsta fall så behöver vi skaffa fram en elgenerator under en dag.
8. Jag behöver hålla för mycket i huvudet. Bra att jag skriver ner lite. Börjar på lördagen. Ställer upp rekvesita och ljus. INT. inspelning söndag. EXT. inspelning måndag. Resterande inspelning tisdag. Såja.
9. Jag är regissör, producent och manusförfattare. Trodde att full kontroll över filmen var vad jag ville ha, men den sliter verkligen ut mig och håller mig uppe om nätterna. Om inte framför ett manus, så är det framför ekonomiska planeringar, inspirationsfilm eller storyboards.
10. Jag har planerat in en gigantisk halloweenfest söndagen efter inspelningsstart. Jag har svårt att riktigt sortera mitt huvud över vad som ska göras och vad jag hinner göra. Jag har bara tre dagar på mig efter inspelningen att sätta ihop festen med min flickvän. Sen ska jag klippa filmen på det också. Jädrar i mig.

Ja, som ni förstår så är jag lite på gränsen till utbränd. Jag vet att det inte är så viktigt med den här filmen. Det ska inte visas någon annanstans än på VAFF-filmfestival nästa år.
Men om jag ska kunna göra en långfilm i mitt liv, så måste jag väl ändå kunna få ihop en tjugominutersfilm? Det är inte mer än vettigt.

Tänkte att det är på tiden att fylla i en musiklista.
Jag lyssnar inte på så mycket musik, egentligen. Jag gjorde det förut, men det intressent är begravt under högar av skräckfilm och nintendokonsoller. Nåja. Blir spännande. Länkar på vissa låtar, om det går bra.

VAD LYSSNAR DU MEST PÅ JUST NU?
Belle & Sebastian. Bra att ha i balgrunden då man gör annat.
Regina Spektor – Eet Vi delar alltså inte riktigt någon låt
Nürnberg 47 – Hundarna brinner

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om superhjältefilmer, och jag tänkte nu fokusera på den superhjälte som har blivit filmatiserad flest gånger - Batman. Jag tänkte skriva ett par rader om varje film och serie och sedan göra en kort lista på mina favoriter. Jag vet att jag utelämnar ett par (som Superman & Batman: Apocalypse och Batman Beyond) men jag kan bara skriva om de filmatiseringar jag sett.




Batman (1943)

Slår vad om att ni inte visste att det blev en filmatisering av Batman så tidigt som 1943 då filmen som inspirade till Batman (The Bat Whispers) kom bara tretton år tidigare. Det är en typisk fyrtiotalsserie på femton avsnitt och det visades ett avsnitt innan huvudfilmen då man gick på bio. Varje avsnitt avslutades med en "cliffhanger", så om man ville se fortsättningen så behövde man gå på bio nästa vecka också. Samma koncept som Superman och Flash Gordon.
Men serien då?
Jag måste säga att den är grymt spännande. Jag sitter spänt och tittar på varje avsnitt så fort jag har tid över. Hela serien må ha ett "antijapanskt"-tema som i nuläget bara känns konstigt. Men det är också lite skönt att ta bort spänningen från Tyskland och Ryssland.
Lewis Wilson är faktiskt grym som Batman. Hans dräkt ser kanske lite billig ut, men det funkar faktiskt för fyrtiotalet.
Historien är spännande, det är kul att se Batman i svartvitt och alla cliffhangers gör mig spänd inför nästa avsnitt.
Självklart värt att kika upp.

Batman and Robin (1949)

Efter succén med Batman kommer det ännu en batmanserie under fyrtiotalet. Lewis Wilson är utbytt mot Robert Lowery, som jag känner är lite väl tjock för rollen (han behövde använda en gördel) och Robin är lite väl gammal (på tjugosex år). Men annars är den inte dålig. Skurken, Trollkarlen, är mer intressant än skurken ur första versionen.
I stort sätt är den som versionen från 1943. Inte lika bra skådespelare, men helt okej. Efter att ha sett Batman från 1943 så känns det bara lite upprepande.
Där har ni det. Kortaste recensionen någonsin. Helt okej serie, men jag rekommenderar den nog bara till riktiga Batman-fans.

Batman (1966)

Ni känner säkert till serien. Ni har säkert kollat upp klipp av den på youtube och skrattat. Jag förstår varför, men den förstör inte Batman, som många säger. Eftersom långfilmen från 1966 är baserad på tvserien så måste jag förklara serien lite först.
Batman är spelad av Adam West och jag tror inte att någon skulle kunna passa i rollen bättre. Som Bruce Wayne är han perfekt. Han ser ut som en överlägsen miljonär och hans röst skulle få vem som helst på fall. Som Batman är han kaxig, lättsam och helt perfekt för serien. Dessutom kan han verkligen klättra i rep.
Serien innehåller i stort sätt alla våra favoritskurkar. Vi har Pingvinen, Catwoman, Jokern, Gåtan, Mr. Freeze och Egghead. Varenda skurk är helt perfekt. Överspel är det som gäller för den här serien. Gåtans gåtor har aldrig varit bättre och detsamma med Jokerns skämt.
Man måste komma ihåg att det här är en komedi. Det är det de flesta glömmer bort då de hatar serien. Många gillar kanske inte att se sin favorithjälte i en komedi, men då får de helt enkelt skippa den här. Jag gillar komedi och jag älskar serien.

Men filmen då?
Den är schyst. Jag gillar serien snäppet mer, men många skämt i filmen är oförglömliga och totalt geniala. Hajen på stegen och "some days you just can't get rid of a bomb" är två av dem som de flesta kollat upp på tuben.
I den här filmen sammarbetar Jokern, Gåtan, Catwoman och Pingivnen. Det är grymt att få se så många underbara skurkar på ett och samma ställe. Hur de pratar med varandra och hur de bråkar. Alla stör sig på Jokern som bara garvar och är lite halvtända på Catwoman.
Den här filmen är underbar. Om du inte är så sugen på att kika in skurkar, så kommer du ändå att älska Adam West som Batman och Burt Ward som Robin när de rör sig genom stan på jakt efter skurkarna. Även om du inte är ett stort batmanfan så kan du se den, för det komiska värdet.
Och om du är ett fan, så måste du också se den. Om du tål att folk skämtar om din favoritfladdermus.

Batman (1989)

Batman från 1989 är den filmen som satte igång den "moderna" Batman. Baserat på serien "The Dark Knight Returns" har Tim Burton har gjort Gotham City till en mörkare plats än vad den var under 1960-talet. Batman blev från ett skämt till något stenhårt.
Jokern är tillbaka och spelas av Jack Nicholson, vilket är helt underbart. Han sätter Jokern på ett helt annat plan än det Cesar Romero var på. Inte så att jag klagar på Cesar Romero, men jag föredrar nog Jack.
Batman är såklart också utbytt. Adam West är försvunnen och har blivit ett skämt. Därmed är han utbytt mot Michael Keaton. Det här måste ha varit Tim Burtons favoritskådis innan han hittade Johnny Depp, för han har använt honom tidigare i den grymma filmen Beetlejuice.
Man behöver inte förklara handlingen till den här filmen, vi alla kan den. Jokern blir Jokern och Batman ska stoppa hans onda planer, precis som Batman alltid gör.
Som ni nog förstår så älskar jag den här filmen mer än risifrutti och det är ett måste för alla er som ens hört talas om Fladdermusmannen.

Batman Returns (1992)


Här har vi en riktig läderlapp! Batman Returns är nog den batmanfilmen jag har sett allra flest gånger. Kanske är det för att jag älskar skådespelarvalet med Danny DeVito som Pingvinen, Christopher Walken som Max Shreck  (som för övrigt är namnet på skådespelaren som spelade Greve Orlok i stumfilmen Nosferatu. Men man måste vara en jävla nörd för att ha koll på det) och ännu en gång Michael Keaton som Batman. Mina favoritskådespelare har ett jäkla sätt att ta sig in i barmanfilmer. Först Jack Nicholson och sen Christopher Walken. Nu saknar jag bara Ellen Page och Béla Lugosi.
I första filmen fick vi reda på vem Batman är så det här är en film för skurkarna. Vi har inte en skurk, nä, den här gången har vi tre. Pingvinen som levt hela sitt liv i kloakerna, Max Shreck är den onde miljonären som slår ihop sig med Pingvinen och Selina Kyle är Maxs assistent som upptäcker deras onda planer. Max försöker ta livet av Selina, men istället blir hon Catwoman (fråga inte hur det går till. Ingen vet exakt).

Den här filmen är blodigare, våldsammare och grymmare än Batman från -89. Det är nog därför den inte blev lika uppskattad som den första. Folk kom med kommentarer som "Batman ska inte döda någon" och "det här är ju ingenting för barn", vilket de egentligen ha rätt i. Men det betyder ju verkligen inte att filmen är dålig. Jag älskar den. Älskar skådespelarna, älskar storyn och jag älskar skurkarna. Trots att jag tycker om filmen, så blev det Tim Burtons sista film i batmangenren. Men se den. Den är fantastisk.






Batman Forever (1995)

Tim Burtons batmanfilmer har tagit slut och nu är det dags för Joel Schumacher (Phone Booth, The Phantom of the Opera och Number 23) att bestämma över Läderlappens framtid. Val Kilmer har tagit över som Batman och det känns som att sextiotalet har återvänt.
Edward Nygma (Jim Carrey) är en forskare på ett av Bruce Waynes företag och han han en ny idé om tankeöverföring. Bruce tycker att uppfinningen verkar farlig och Nygmas chef ger honom sparken. Fast besluten av att visa att sin uppfinning fungerar hittar han på ett alias, Gåtan, och söker sedan upp jätteskurken Dubbelansiktet.

Den här filmen har verkligen gått tillbaka till sextiotalets mer ljusa Batman och skippat allt som har med Tim Burton att göra. Det är inte en dålig grej, för jag gillar den mer ljusa sidan av Batman men med ett rätt dåligt skrivet manus så faller den här filmen ganska rejält. Är inte så nöjd över att inte få någon introduktion av Dubbelansiktet och hans lilla roll bleknar bredvid Gåtan. Val Kilmers grymma skådespeleri räddar däremot filmen från ett totalt magplask.
Det är inte riktigt en bra film, men man ljuger om man säger att den inte är underhållande. Dessutom har Batmans dräkt aldrig sett bättre ut.

Batman & Robin (1997)

Batman & Robin är den filmen som fans brukar tycka absolut minst om. Ännu en gång är det Joel Schumacher som suttit i registolen, men Batman är utbytt ännu en gång. Nu är det George Clooney som klär sig i svart gummi och klarar av det råbra. Det märks att filmen satsat på rejäla stjärnor då Arnold Schwartznegger spelar Mr. Freeze och Uma Thurman spelar Poison Ivy. Alla vet att de är med i en halvkass film och leker bara med det. Men jag tycker inte att den är kass. Bra är den ju inte, men den är underhållande. Och det är iallafall något.
Anledningen till att folk inte gillar den här filmen handlar bara om detaljer. Som att Batmans dräkt har bröstvårtor. Att han har ett kreditkort med batloggan på. Att det är en närbild på Batmans rumpa. Men kom igen, det sabbar inte hela filmen.
Precis som med Batman från -66 så är det här inget annat än en komedi, men jag tror inte riktigt att fans var beredda på det och kände sig istället förolämpade.
Filmen är helt klart bland de sämsta, på grund av det urusla manuset. Dialogerna är skrivna som att publiken inte alls förstår vad som händer i filmen, om ni förstår vad jag menar. Att man liksom blir lite förbummad.
Men den är absolut inte så dålig som alla säger att den är och det skadar inte att få se superkändisar utklädda till seriefigurer.

Batman Begins (2005)

Efter fiaskot med Batman & Robin blev det inga fler filmer förrän åtta år senare. Då kom filmen alla älskade. Batman Begins.
Jag måste erkänna att det var ett par år sedan jag såg den här filmen, men jag minns exakt min åsikt om den; http://www.youtube.com/watch?v=l1YmS_VDvMY
Jag vill inte veta hur Batman blev Batman. Det tycker jag att man fick en nog bra förklaring på i Batman från -89. Dialogerna kändes utdragna, batmobilen ser ut som skit och hela filmen kändes pretentiös.
Ra's Al Ghul kändes inte helt bra som skurk i filmen. Om det är någon man inte riktigt vill se på filmduken, så är det han. Jag hade hoppats på Harley Quinn eller Clayface. Scarecrow hade de iallafall med, och det är min absoluta favoritskurk. Men jag kan inte riktigt säga att jag var nöjd med resultatet. Han kändes inte äkta och till utseendet såg han alldeles för lite ut som en fågelskrämma. Sen hinner han knappt vara själva Scarecrow i filmen. Jag tror att han bara är det i ett par sekunder innan han får en elstöt och rider ur bild. Vilket anti-klimax va? Precis som resten av filmen.

The Dark Knight (2008)

Det här är enligt många den överlägset bästa batmanfilmen någonsin. Jag håller inte riktigt med, men jag kan inte precis säga att den är dålig.
Historien cirkulerar självklart runt Läderlappen och hans kamp mot Jokers gäng. Historien är lite tafatt fängslar mig inte så mycket. Känns som att de försökt göra filmen djupare än vad den borde vara. Man kan inte gå in för djupt när det i helhet handlar om en kille som klär ut sig till en fladdermus.
Varenda dialog känns som ett inövat tal och fängslar mig inte heller. Den enda anledningen till att folk är som tokiga i den här filmen, som jag kan komma på, är Jokern. Han tar inte över Cesar Romeros eller Jack Nicholsons roll, utan verkar mer ha tagit över från Allan Moores serieversion. Han skämtar inte lika mycket utan är en psykopat förstörd av sitt tragiska förflutna. I serien han använt för att få fram den Joken han ville ha (The Killing Joke) så är Jokern en misslyckad ståuppkomiker som har svårt att få ihop pengar till sig själv och sin gravida fru. På grund av detta måste han hjälpa två skurkar att bryta sig in i en fabrik han förut jobbade i. Han vill inte behöva göra det, men han känner sig utan val.
Precis innan de ska slå till får han reda på att en olycka inträffat och att hans gravida fru dött. Han blir helt till sig och försvinner ur sitt medvetande. Trots det tvingar bovarna honom att hjälpa dem med brottet.
Väl inne i fabriken åker de fast och Jokern försöker att fly genom att hoppa ner i vatten nedanför fabriken. Det vattnet var självklart förgiftat vilket gav Jokern det utseende vi är vana att se honom med. Detta driver honom till vansinne och han beslutar sig för att få alla människor att se världen ur hans perspektiv.
I The Dark Knight har Jokern ett par olika berättelser. Den ena är att hans fru blev knivskuren över hela ansiktet vilket sänkte hennes självkänsla. Hon trodde inte att hennes man kunde älska henne längre, trots vad han sa. Så han tog ett rakblad och skar sig själv i ansiktet, genom mungiporna, för att visa att det var okej. Hans fru klarade inte av att se på honom längre och lämnade honom. En annan historia är att hans far var alkoholist och kvinnomisshandlare. En dag kom hem fullare än vanligt och Jokerns mamma tog upp en kniv för att kunna försvara sig själv. Han vände kniven mot hennes hals och dödade henne. Sen gick han fram till Jokern, som grät. "Varför så allvarlig?", frågade pappan. "Jag ska sätta ett leende på dina läppar". Han tog kniven och skar Jokern i mungiporna så att han fick ett permanent leende.
Nu har jag kommit ur spår lite, men en sak är iallafall förändrat från de tidigare filmerna; Jokern har definitivt smink på sig.

Alltså, Jokern stjäl hela showen och han är egentligen den stora anledningen till att se filmen. Batmans röst är löjligt hes, den nya batmobilen är fortfarande det värsta jag sett, den lite för lång på två och en halv timme och lite djup för sitt eget bästa.

Batman: Under the Red Hood (2010)

Batman: Under the Red Hood är den senaste batmanfilmen och för att vara tecknad, så har de verkligen gått långt med mörker. Filmen börjar med att vi ser Jokern misshandla Robin (Jason) i ett skjul med en kofot. Blod är utspätt över hela rummet och vi hör hur benen i Robins kropp knäcks. Sen lämnar Jokern honom i skjulet med en bomb.
Batman är påväg dit, men kommer försent. Bomben detoneras och Robin dör. Batman springer fram till honom och lyfter upp hans livlösa kropp. Det är första scenen i filmen.
Filmen går ut på att Batman och Nightwing (den första Robin) ska slåss mot Red Hood. Ni vet, den brottslingen Jokern blev lurad att imitera, vilket ledde till han blev just Jokern.
Men filmen tar en extrem ny vinkel jag inte riktigt kan avslöja. Men tro mig, det är sanslöst.
Och slutet fick mig tillochmed att släppa en manstår.

Jag har ett ord att säga om den här filmen; grym. Jävligt grym, faktiskt. Tycker att de animerade batmanfilmerna sedan The Animated Series har gått lite i stöpet. Men den här får mig att äta upp mina ord.
Lite trist att vissa föremål är datoranimerade och att röstskådespelarna är utbytta, men det är de enda jag kan klaga på. Däremot har jag bäst koll på Batman från åttiotalet och bak eftersom det är från den tiden de flesta av mina serietidningar är ifrån. Så det är inte alltid lätt att hålla koll på de nya personerna man borde veta bakgrundshistorien på. Så, om du är ny på Batman så rekomenderar jag den inte riktigt. Men om du har läst en del serier och sett filmerna så är det här verkligen ett måste.

Så, vilken filmatisering är den bästa? Jag har en egen topplista över de filmer jag skrivit om.

1. Batman: the Animated Series
2. Batman Returns
3. Batman: Under the Red Hood
4. Batman (1989)
5. Batman (1943)
6. Dark Knight
7. Batman (1966)
8. Batman Forever
9. Batman and Robin (1949)
10. Batman & Robin
11. Batman Begins

Så, då undrar jag; vilken fladdermusfilmatisering är din absoluta favorit?

Sett L'Arrivée d'un Train à la Ciotat. Jag måste säga att jag inte riktigt kunde hänga med i handlingen.
Filmen saknade konflikt och skådespelarna var urusla. Om jag måste ge den här filmen ett betyg så blir det 2/5.

I förra inlägget skrev jag att jag skulle kika på House of Wax, men så blev det inte. Jag var sugen på något annat. Något värre. Så, då blev det The Devil's Rejects.
Precis som i Scarfacce, så är det här en film för skurkarna. Fast till skillnad från den, så vill vi att de här ska grillas. Vi följer tre seriemördare när de flyr från lagen. I första scenen tvingar en gigantisk hop av poliser ut dem ur deras hus. I huset hittar poliserna kroppsdelar ifrån fler människor än man kan räkna upp. Och så börjar jakten.
Seriemördarna Baby, Otis och Captain Spaulding (Captain Spaulding? Det är ju Groucho Marxs roll i Animal Crackers. Blev väldigt fundersam, men det visade sig vara meningen. Bra det.) åker genom södra Nordamerika och dödar folk för skojs skull. Det tror jag iallafall. Filmen är en uppföjare till House of a 1000 Corpses, men den såg jag inte. Kände att den var nog ensamstående för att ses ändå. Kan vara så att det finns en förklaring i den, men jag gillar att se det såhär.

Grejen i filmen är inte bara att de dödar folk. Det har vi sett flera gånger. Grejen är den att de leker med dem. Tvingar en kvinna att klä av sig framför dem och hennes man för att sedan tvinga henne att säga hemska saker. Eller tvinga ett barn att tycka om clowner. Eller döda en stackars kvinna för att få hennes bil. Eller att döda en tjejs pojkvän, skära av honom ansiktet och sätta det på henne som en mask. Ja, det är en sjuk jävla film.
Jag vet att man ska sympatisera med mördarna några gånger genom filmen, men jag vill inget hellre än att se dem dö. Men trots att filmens moral inte helt fungerade på mig, så måste jag säga att det var en bra film. Jävligt bra faktiskt. För att vara en skräckfilm från tvåtusentalet, så är den en av de bästa i sin genre.
Rob Zombie som brukar ha sin hårdrock (gillar inte) genom ala sina filmer har istället valt ett soundtrack med söderrock och låten "Free Bird". Det uppskattar jag verkligen. Kan inte ha varit så lätt, men det blev så mycket bättre.

Om ni vill se filmen gratis, så är den streamad här. Men för det så måste du vara en sjuk jävel.

Jag är en sommarkille och ogillar alla andra årstider. Trots det är oktober min favoritmånad. Alla vet vad som händer under oktober. Just det, Halloween. Och det är min högtid. Planerar ihop en rejäl fest den trettioförsta oktober, men den får jag vara lite tyst om så länge. Får inte avslöja något.
Men inte nog med halloweenfest! Cinemassacre har sitt årliga "Monster Madness" som jag ser fram emot från november till september. En skräckfilmsrecension om dagen under hela oktober. Ni har väl förresten inte missat min recesion på Battlezone?
Nu laddar jag upp med fler skräckfilmer än vanligt och håller mig vaken om nätterna.
Idag ska jag nog se House of Wax från 1953. Spännande med filmer man inte sett tidigare.