Det visade sig att jag fick fler frågor än 0,7. Faktiskt, så fick jag hela fyra frågor! Det gjorde mina tjugosju läsare bra! Duktiga.


Vad kommer ditt stora intresse för film, och just b-filmer ifrån?
Tillåt mig bara säga att gamla skräck/monsterfilmer inte är b-filmer. De flesta hade en stor budget och många var väldigt välgjorda för sin tid. B-filmer är inte mitt allra största filmintresse även fast jag anser att de har en viss charm, så som Ed Woods klassiker och Robot Monster.
Mitt filmintresse började först när jag var tio år gammal och spelade in Miffoman med min bror och vår kompis. Det ledde till att jag gick på "68:an" - en kvällsaktivitetsgrupp där vi spelade in film varje tisdag. Först var det bara för skojs skull. Löjliga superhjältefilmer som inte betydde någonting för mig, men sen blev jag frälst. Jag såg Cinema Paradiso. I slutet av filmen med kyssmontaget från gamla filmer började jag se film på ett annat sätt och förstod att det var en hel värld jag missat.
När jag sen återvände till "68:an" hade jag större planer. Skrev tjugo sidor långa manus och pressade skådespelarna till sitt allra bästa. Tyvärr blev varje film för avancerad och ingen blev riktigt färdig. Jag antar att varken våldsamma mordgåtor eller en analys av en människas psykologiska beteénde när han finner sig själv i ett litet rum tillsammans med elva främlingar inte var något som ett gäng tolvårigar ville spela in. Vi försökte, men alla gav upp efter ett par veckor.
Jag hoppade av gruppen efter ett par år, då jag egentligen var för gammal för att stanna, men mitt filmintresse levde vidare. Bröderna Marx och Charlie Chaplin fångade min uppmärksamhet och efter jag sett varje film av dem jag fick tag på ett fyrtiotal gånger kunde jag spela upp dem i hjärnan när jag väl hade tråkigt. Det resulterade att jag satt och lyssnade på Rufus T. Firefly istället för matteläraren under högstadiet vilket ledde till att jag inte hade nog höga poäng för att läsa filmlinjen på Midgård. Jag skickade ett brev till en lärare jag tyckte gett mig orättvisa betyg och på det sättet fick jag chansen att spela in film på en högre nivå. Fast nu har jag visst skrivit min livshistoria de senaste 600 raderna istället för att svara på din fråga.
Ja, alltså. Cinema Paradiso, Cinemassacre och 68:an skapade mitt filmintresse. Såja. Nästa fråga tack, så kanske jag kan förklara det amerikanska rättssystemet.


vilken är din favorit nintendo spel konsoll?
Det där är alltid en grymt svår fråga att svara på, för det beror helt på vad man är sugen på. För tillfället är nog NES min favorit, just för att jag skaffat några nya, grymma titlar som Castlevania, Kung Fu, Batman och The Battle of Olympus. Men varje gång jag spelar ett spel på Gamecube så känner jag mig frälst. Jag spelade NES före Gamecube, såklart, men så fort jag håller i en gamecubekontroll känner jag mig frälst. Som att tolvåringen i mig väcks till liv. Som det gjorde de första gångerna jag spelade NES igen efter jag gav bort det.
Tror att Gamecube betydde mer för mig. Det var den konsollen som jag och mina vänner kunde samlas omkring och spela en runda XIII, Super Smash Bros. Meele eller Mario Kart Double Dash.
Så, NES är för tillfället min favoritnintendokonsoll, men Gamecubbe är konsollen jag älskar mig. Om det låter vettigt på något sätt.