Saker som jag hatar, del 1
Folk som inte har koll på hur många resor de har kvar på busskortet.
Jag åker buss fyra gånger om dagen. Till stan, till skolan, från skolan och hem. Som ni säkert förstår gäller det att tajma bussarna och om man kommer någon minut senare än planerat kan man behöva gå. Det är fan jobbigt nu när det kalla -26 gradersvädret dragit övet Umeå.
Och varför blir det så att jag ibland missar bussen? Jo, för att folk inte har koll på att deras busskort tagit slut! Först går de in i bussen, kör kortet mot läsaren som blinkar rött, de säger "Oj!", går till busschauffören och säger "Jaha, det var tomt. Jag vill köpa en resa förresten. Nä, förresten. Jag vill ha tio resor, nu när jag ändå köper. Eller hur många resor får jag för 200 kronor? Jaha okej, då köper jag femton resor. Va, tar ni inte kontant? Okej, vänta. Ska bara plocka fram kortet. Men, vad konstigt! Det borde funka! Va, tar ni inte electronkort? Vad kan jag göra då? Vb ub till 72322? Okej vänta då. ... Det kommer inget tillbaka. Vad sa du? Får jag bara gå in? Tack så mycket"
Därför missar jag bussen och behöver gå i tusen år. Det hatar jag.
Halloween
Som ni säkert kan förstå, så är Halloween min högtid. Det är nu alla ser på skräckfilmer, pyntar sina hus med Draculas slott som mall och klär ut sig till monster. Jag kan inte gå så mycket i detalj om mina tankar kring Halloween, för om fyra och en halv timme ska det ramla in ett gäng monster i huset och vi alla ska fira denna högtid.
Skoja lagom och skräm inte för gamla tanter.
Men jag kan gå in lite snabbt på Halloween, ändå och skriva ett bättre inlägg imorgon.
En av världens coolaste människor har denna dag som dödsdag. Harry Houdini dog framför en hel publik som såg när han drunknade. Han var min förebild när jag var ung (inte att dö, men ja. Ni vet. Magi) så jag kan skriva ett lång inlägg om honom också, om det skulle vara intressant.
En annan sak som händer denna Halloween är att jag och min flickvän firar 500 dagar tillsammans. Nog måste väl detta bli den bästa Halloween någonsin?
En sjujäkla trevlig fest, ett förhållandefirande och jag tänker på min förra hjälte i tystnad, eftersom ingen annan i huset vet vem det är.
Nåja, mer om någon dag, inklusive bilder från kvällen!
Skoja lagom och skräm inte för gamla tanter.
Om jag vore rik
Man kanske inte ser det på mig, men jag är minst sagt en dagdrömmare. Det tror jag att man måste vara om man vill bli filmregissör. Att på bussen sitta och hitta på fantastiska historier som jag mest av allt vill föra över till film och få folk att säga "wow!". Men oftast så dagdrömmer jag om enkla saker. Som man bara kan sitta och tänka på eller som man kan tänka på när man cyklar. Som vad man skulle göra om man blev riktigt, riktigt rik. Att man skulle få alla rätt på tipset och plus vinna femtiotusen kronor i månaden i femtio år på Triss. Två gånger. I tankarna ska man vara helt och hållet egoistisk. Totalt. Inte fixa världssvält, inte fred och inte något sådant. Utan själviska saker som man inte får göra egentligen, förutom i huvudet.
Det första jag skulle göra är att flytta hemifrån. Det är alltid grunden. Ni som bor i Umeå har säkert sett det lilla vita huset mitt i centrum. Det är ett tvåvåningshus som ser ut som att det har flyttats hit ifrån Grekland. På något vänster har jag alltid känt att det är något spöklikt med det. Som att jag har en vinklad bild på det, varje gång jag ser det. Eller att huset lutar själv.
Det är huset jag helst vill ha.
Jag skulle ha en röd matta utanför dörren. En lång, som på oscarsgalan. Folk som hälsar på mig ska känna sig välkomna. Men inte för mycket. Vid ytterdörren vill jag ha två Stormtroopers i naturlig storlek på varsin sida om dörren. Och ovanför dörren vill jag ha texten "Petters Perfekta Palats" i neon. Sen går man igenom dörren.
Ni som har sett Pee-Wee's Playhouse kan ana hur jag ska ha det. Jag ska ha en brandstång genom huset, så man snabbt kan ta sig från övervåningen till den nedre delen. Jag vill ha rutschkanor, musik och roliga färger. Jag skulle nog bygga ut huset. Sätta på tre extra våningar. Ett jättesmalt femvåningshus mitt i centrum. På en våning ska jag ha tvspel. Arkadspel, flera tvapparater och en massa, massa spel. På våningen över det ska jag ha ett filmrum. En stor, fin tv och en massa film. Olika filmspelare också. VHS, DVD, CEB, Laserdisc och sånt. Och filmer runt hela rummet. En soffa i mitten ska det vara. Det vore bra.
På översta våningen ska jag sova. En stor, fin säng vill jag ha och en garderob med päls (inte en riktig päls, det är elakt) stuprörsbyxor, t-tröjor från Fullbleed och Junkfood och en vit långärmad tröja (inte en riktig vit långärmad tröja, det är elakt). Så vill jag ha det.
Sen skulle jag ha en undervåning. En stor som går långt under jorden. Under hela centrum. Där skulle jag ha en filmstudio. En massa fin utrustning, ett ställe för att redigera film, olika studiorum för inspelning och fina lampor.
Ja, det vore fint.
Sen skulle jag utsmycka huset jättejättemycket för varje Halloween och jul. Borde skriva ett inlägg om Halloween. Ska minnas det
Självklart skulle jag ha katter i huset. Små kattdörrar över hela huset så de kan röra sig fritt men de ska alltid vara jättesmå och alltid se lyckliga ut.
Det skulle jag göra om jag vore rik.
Det första jag skulle göra är att flytta hemifrån. Det är alltid grunden. Ni som bor i Umeå har säkert sett det lilla vita huset mitt i centrum. Det är ett tvåvåningshus som ser ut som att det har flyttats hit ifrån Grekland. På något vänster har jag alltid känt att det är något spöklikt med det. Som att jag har en vinklad bild på det, varje gång jag ser det. Eller att huset lutar själv.
Det är huset jag helst vill ha.
Jag skulle ha en röd matta utanför dörren. En lång, som på oscarsgalan. Folk som hälsar på mig ska känna sig välkomna. Men inte för mycket. Vid ytterdörren vill jag ha två Stormtroopers i naturlig storlek på varsin sida om dörren. Och ovanför dörren vill jag ha texten "Petters Perfekta Palats" i neon. Sen går man igenom dörren.
Ni som har sett Pee-Wee's Playhouse kan ana hur jag ska ha det. Jag ska ha en brandstång genom huset, så man snabbt kan ta sig från övervåningen till den nedre delen. Jag vill ha rutschkanor, musik och roliga färger. Jag skulle nog bygga ut huset. Sätta på tre extra våningar. Ett jättesmalt femvåningshus mitt i centrum. På en våning ska jag ha tvspel. Arkadspel, flera tvapparater och en massa, massa spel. På våningen över det ska jag ha ett filmrum. En stor, fin tv och en massa film. Olika filmspelare också. VHS, DVD, CEB, Laserdisc och sånt. Och filmer runt hela rummet. En soffa i mitten ska det vara. Det vore bra.
På översta våningen ska jag sova. En stor, fin säng vill jag ha och en garderob med päls (inte en riktig päls, det är elakt) stuprörsbyxor, t-tröjor från Fullbleed och Junkfood och en vit långärmad tröja (inte en riktig vit långärmad tröja, det är elakt). Så vill jag ha det.
Sen skulle jag ha en undervåning. En stor som går långt under jorden. Under hela centrum. Där skulle jag ha en filmstudio. En massa fin utrustning, ett ställe för att redigera film, olika studiorum för inspelning och fina lampor.
Ja, det vore fint.
Sen skulle jag utsmycka huset jättejättemycket för varje Halloween och jul. Borde skriva ett inlägg om Halloween. Ska minnas det
Självklart skulle jag ha katter i huset. Små kattdörrar över hela huset så de kan röra sig fritt men de ska alltid vara jättesmå och alltid se lyckliga ut.
Det skulle jag göra om jag vore rik.
Arachnophobia
Jag hatar spindlar. Det är inte så att jag är rädd för dem, utan det är en fobi. Jag vet att spindlar inte är farliga och att jag inte har anledning att vara rädd. Men när en spindel är i mitt rum, när de kryper på mig, när de är i min säng när jag sover så fryser kroppen till is. Fobi är som en allergisk reaktion. Citrus är någonting många är allergisk mot. Det är inte farligt, egentligen. Men kroppen har fått för sig att det är det. Därför sväller den upp och skriker "nej", vilket får personen att undvika citrus. Samma sak gäller då det kommer till min spindelfobi. Spindlar är inte farliga, men när jag ser den aktiverar hjärnan en skräckreflex. Den får kroppen att vilja springa iväg och aldrig närma mig en spindel igen. Halva hjärnan säger att spindlar inte är farliga. Den kan triumfera om jag får syn på en spindel på långt avstånd, vilket kan få mig att lyckas klara av att döda dem. Men den andra hjärnan skriker "iväg! Bort! Akta! Fara! Rökning förbjuden!" om jag inte lägger märke till spindeln förrän den klättrar på min arm.
Som jag förklarar i mitt tidigare inlägg om skräck, så älskar jag att bli rädd. När det kommer till film eller böcker. Jag tittar på många skräckfilmer och igår fick jag ett infall att se det värsta jag kan tänka mig. Jag såg "Kingdom of the Spiders".
William Shatner (Kapten Kirk från Star Trek) spelar veterinär som råkar bo i en stad som får ovanligt mycket spindlar. Det börjar smått. En spindel i en låda. En spindel i gräset. En död hund. En död ko. En död människa. Flera döda människor. Tusentals spindlar. Människor i puppor tillverkade av spindelnät. Kaos i staden. Staden tas över totalt.
Jag hade inte tänkt gå in närmare på filmen, eftersom jag egentligen tänkte skriva om fobier, men ni borde iallafall få veta att det är den värsta filmen jag sett. På ett bra sätt.
När de filmade filmen använde de riktiga spindlar, vilket gör filmen galen. Nu för tiden skulle allt vara datoranimationer, men allt var okej under sjuttiotalet. Hundratals spindlar dog under inspelningen, vilket är en av anledningarna att man inte får använda djur på det sättet längre.
Om ni vill ha en recension av filmen, så är det bara att säga till. Fast ni är kanske less på recensioner.
Ikväll ska jag se Toy Story 3 i 3D. Det blir en bra kontrast.
B Gata H Kei
Alltså, på riktigt. Sett första avsnittet av B Gata H Kei och den är sjuk. Bara sjuk.
Däremot är det najs att hitta en serie jag skrattar lika mycket till som Seinfeldt.
Däremot är det najs att hitta en serie jag skrattar lika mycket till som Seinfeldt.
Samma fruktan som tvingar oss ner på knä
Jag älskar skräck.
Jag ser på mycket skräckfilmer och läser för tillfället en massa skräckböcker. De flesta är skrivna av John Ajvide Lindqvist. Jag har själv försökt skriva skräck, men det går trögt. Jag vet inte vad som skrämmer andra. Jag kan skriva noveller, låttexter och poesi. Min svenskafröken tycker tillochmed att artiklar, referat och etc är min grej. Men skräck är svårt. På riktigt. Skrivit ett filmmanus till en skräckfilm. Den ska spelas in i höst med klassen. Jag tror inte att någon kommer få någon kall kår. Jag kan få spyreflexer av att läsa Ajvides "Pappersväggar". Det vill jag kunna skapa.
Problemet är att jag är dålig på att hantera skräck. Just nu halvspringer jag från dörr till dörr då jag ska göra något. Klockan är mycket, alla sover och jag tror nästan att en naken man med en fällkniv genom hjärtat ska stå någonstans i huset och vänta på mig. Därför springer jag. Det är dåligt egentligen. Det får mig bara att känna mig jagad, vilket skrämmer upp mig ännu mer.
Det är bara "Människohamn" jag inte läst ur Ajvides samling. Nu har jag börjat. Jag är några kapitel in och jag får se om jag fixar hela. "Låt Den Rätte Komma In" fick jag avsluta någonstans i mitten. Det blev för mycket. Då man känner att man ligger vaken om nätterna och bara väntar på att någon ska gå in i ens rum så ska man sluta. Då är det för mycket.
Det underlättar inte att jag har två katter i huset som går i trappor, krafsar på dörrar och kan framkalla ljud jag aldrig hört tidigare.
Trots det
Problemet är att jag är dålig på att hantera skräck. Just nu halvspringer jag från dörr till dörr då jag ska göra något. Klockan är mycket, alla sover och jag tror nästan att en naken man med en fällkniv genom hjärtat ska stå någonstans i huset och vänta på mig. Därför springer jag. Det är dåligt egentligen. Det får mig bara att känna mig jagad, vilket skrämmer upp mig ännu mer.
Det är bara "Människohamn" jag inte läst ur Ajvides samling. Nu har jag börjat. Jag är några kapitel in och jag får se om jag fixar hela. "Låt Den Rätte Komma In" fick jag avsluta någonstans i mitten. Det blev för mycket. Då man känner att man ligger vaken om nätterna och bara väntar på att någon ska gå in i ens rum så ska man sluta. Då är det för mycket.
Det underlättar inte att jag har två katter i huset som går i trappor, krafsar på dörrar och kan framkalla ljud jag aldrig hört tidigare.
Trots det
Så älskar jag skräck