De flesta serierna är serier man måste följa för att kunna förstå vad som händer, typ som Beverly Hills 90210 eller Lost. Det känns rätt tidskrävande, eftersom det egentligen bara är en film på runt 80 timmar. Men sen finns det också serier som man kan se enskilda avsnitt av, men ändå förstå. Att det är en slags kortfilmer istället. Ni känner säkert till House, så jag tar det som exempel. Det är ett nytt fall i varje avsnitt, men vi följer alltid samma människor från avsnitt till avsnitt. Upplevelsen blir bättre om man sett allt, men man kan också bara hoppa in i en säsong.

Det här är mina tre favoritserier som man inte behöver följa varje avsnitt av, även fast jag gör det. För att de äger.

I Arkiv X får vi följa två FBI-agenter som specialiserar sig på konstiga fall ingen kan förklara. Den ena, Moulder, tror starkt på allt mystiskt i världen medan den andra, Scully, är skeptisk och förklarar alla fenomen med vetenskapliga termer. Tillsammans blir de en perfekt duo och man kan själv välja vem man tror på.

Tillsammans löser de fall med varulvar, mutanter, kloner, vampyrer och framför allt utomjordingar som ingen kan lösa.

Riktigt jädra läskig serie, men den har en skön nittiotalskänsla över sig som får en att gunga med det läskiga.

På nio säsonger och två långfilmer finns det mycket onaturligt att gå igenom. Är du ett fan av det onaturliga, är du ett fan av Arkiv X.

Det här är den hårdaste serien av alla serier. Den kör in ditt ansikte i en vägg och tvingar dig sedan att äta upp det (ansiktet alltså). Det här är för fan Tales From the Crypt!

Varje avsnitt är en egen historia, utan någon som helst koppling till ett tidigare avsnitt och allt baseras på skräckserietidningar från femtiotalet. Att se hela serien är som att se Creepshow, fast under en mycket längre tid. Samma brutala åttiotalseffekter och fängslande historier.

Serien byter regissör avsnitt till avsnitt och vi får se de mest underbara människors (inte nödvändigtvis regissörers) version av skräck. Robert Zemeckis (Tillbaka till Framtiden), Arnold Schwartznegger (The Terminator, Predator), Walter Hill (Alien 1-4), Richard Donner (The Omen, The Goonies, Superman) och så vidare. Det här är stjärnornas lekplats för att få göra skräck.

Jag älskar varenda avsnitt av den här serien. Det är blodigt, smart, twistfyllt och alltid med en glimt i ögat. Folk har en vana att beskriva det som en korsning mellan 80-talsskräckisar och Twiligt Zone. Och det kan inte bli bättre än så.

Här har vi min favoritserie någonsin. Femtiotalsfilmer i halvtimmesformat med vändningar i slutet. Varenda film och tvserie från sextiotalet och upp har på något sätt blivit infiltrerat av den här serien. Jag kan omöjligt vara rättvis mot den utan att förklara några av de otroliga avsnitten. Och kom ihåg twistarna i slutet...

En man utan minne finner sig själv i en stad som han upptäcker är helt och hållet tom. I desperata försök att hitta någon människa är han säker på att någon stirrar på honom.

En man säljer sin själ till djävulen för att få ett evigt liv. Han roar sig med att skapa olyckor och alltid vara den enda som överlever. Tillslut tråkar detta ut honom, så han väljer en bana av brott för att den elektriska stolen ändå inte skulle bita på honom. Oturligt nog för honom lyckas hans nöjda advokat få honom till ett livstidsfängelsestraff istället.

En kvinna är på väg genom hela Amerika i bil, men längs vägen ser hon någonting underligt. En liftare som försöker åka med henne. Samma liftare förföljer henne genom hela Amerika, även fast han aldrig skulle ha hunnit framför henne på något sätt.

Det är svårt att beskriva en serie som denna, men man känner en kuslig stämning varje gång man sätter igång den. Svartvita bilder, alltid samma berättarröst och musiken som påminner om "The Day the Earth Stood Still".

En del av er kommer förmodligen inte att uppskatta den på samma nivå som jag gör, men snälla, ge det en chans. För då är du iallafall redo om du någon gång skulle sträva över till

The Twilight Zone